Ön

Vatten!

Jag vaknade av att solen tittade fram bakom palmen jag låg under. Jag var torr i munnen och kände mig så sjukt törstig, det kändes som att man sprungit ett maratonlopp utan att dricka någonting och se flera tusentals liter vatten i havet men veta att man inte kan dricka det för att det är saltvatten. Jack var borta men Wilma låg kvar och sov. Efter inte så lång tid efter att jag vaknat kom han gående. Han såg lika törstig ut som jag, kanske ännu mer.

-Jag har letat efter regnvatten på klippor eller sötvatten i något hål, jag kan inte hitta något någonstans. Sade han och svor för sig själv.

Jag gick iväg mot djungeln för att söka efter vatten medans Jack stannade med Wilma. Jag tog med en vattenflaska (ganska stor) som Wilma hade kvar sedan kraschen.

Jag gick tills jag såg något slingra sig i gräset. En orm. Perfekt! Dem söker sig till vatten.

Jag följde den på minst fem meters avstånd ifall den skulle anfalla eller att jag skulle jaga bort den. Jag gick förbi ett underligt träd, långa grenar och en gren hade ruttnat så den såg rosa

ut. Ormen stannade upp och låg där. Jag väntade på att den skulle röra sig. Jag hörde syrsor och fåglar. Det var ganska vackert med dem hängande klinger växterna och vita blommor i det höga gräset. Nu, nu rörde den sig. Jag följde den en liten bit till och tillslut såg jag en liten bäck rinna ner för några klippor. Jag tog en klunk. Sötvatten! Jag drack så mycket jag orkade. Just nu var vattnet lika mycket värt för mig som guld. Ormen var borta så jag skyndade att fylla flaskan med vatten men plötsligt, så fort att jag kände att det gjorde ont först tio sekunder senare. Smärtan spred sig i hela kroppen. Jag såg ner på min vad, fyra hål precis som ett bett, Jag förstod att ormen hade blivit skrämd och huggit till när jag var upptagen med att fånga vatten i flaskan.

Så snabbt som möjligt satte jag foten i bäcken för att rengöra det sedan haltade jag iväg. Allt blev grönt, det måste vara ormgiftet. Jag såg dem vita blommorna (fast nu gröna) i gräset. Det där trädet kände jag igen. Jag fortsatte tills allt blev lila och jag kände mig illamående och svimfärdig, jag såg stranden. Jack kom springande till mig och det sista jag hörde var:

-Aurora..A.uro...a! Sedan blev allt svart.