Ön

Kalkonen

Vi går i vad som kändes som en evighet i värmen tills vi hittar en fågel som liknar en kalkon. Det första jag tänkte på var jag tänker INTE döda den!

Jack tar fort fram en kniv, men jag vet inte hur han fått tag på den. Han smyger närmare, kalkonen stannar upp och lyssnar, den kollar rakt på mig och Jack kommer fram bakom den. Han höjer kniven och jag hör ett hugg. Kalkonen ligger och sprattlar på marken, den är död. Han ser ledsen ut, tar upp kalkonen och börjar gå.

-Kommer du eller!? Säger han argt. Jag kan inte släppa blicken från kalkonen tänk om den hade ungar. Jag följer Jack tillbaka och där sitter Wilma och leker med Knorr. Hon får en tår i ögat när hon ser kalkonen som Jack håller i.

-Jag hatar att döda djur men pappa var jägare. Säger han till mig och tar upp kniven igen.

-Gör det inte här...! Säger jag fort och kastar en blick mot Wilma.

-Jaja försök i allafall göra upp en eld! Ropar han medans han går iväg mot djungeln. Jag var på scoutläger när jag var nio så jag kan lite om "överlevnad" så jag tog en pinne och bröt av en gren från en konstig buske med stora tjocka grenar och började gnida pinnen ner mot den tjocka grenen snabbt upp och ner. Det händer ingenting. Jag har ganska bra tålamod men när man är hungrig tappar man det fort. Jack hinner komma tillbaka innan jag ens fått det att komma lite rök. Efter minst en timme av irritation ser jag hur rök sipprar ut ur träbiten.

-Ja! Ropar jag och börjar blåsa på träbiten medans Jack hämtar ved. Vi lyckas få upp en eld, Wilma sitter och samlar stenar som vi sätter omkring elden. Det var underbart att få mat, jag har aldrig gillat kalkon men just nu smakar det fantastiskt. Mörkret hade lagt sig över ön. Vi la oss under en palm, Wilma kunde inte sova på det här främmande stället. Jag berättade en saga åt henne som min mamma alltid berättat åt mig och hon somnade snart. Jag satte mig bredvid Jack på en sten.

-Din mamma måste vara bra på sagor. Sa han och kollade ut över havet.

-Hon var bra...Svarade jag allvarligt.

-När jag var 8 dog min mamma i cancer och min pappa blev så ledsen att han inte ville leva, han...han tog livet av sig, så jag har bott på ett barnhem och jag skulle hälsa på hos min farmor som bor i Thailand.

-Jag beklagar. Sa han och såg sorgsen ut. Han satte handen på min axel.

-Jag och Wilma var också påväg till Thailand, mamma och pappa skulle komma efter oss för dem jobbade den veckan. Vi har en stuga där. Sa han, reste sig och gick till Wilma. Jag satt kvar där och tänkte vad hans mamma och pappa skulle tänka.