Mötet

36 1 0
                                    

Vad sjutton ska jag göra!? Jag tar regnvattnet från ett löv och häller över flickans ben, hon skriker så högt att om det hade varit glas i närheten hade det spruckit. Jag lindar om det med lövet jag fick regnvattnet i från. Sedan sätter jag mig bredvid flickan och säger

-Jag heter Aurora. Vad heter du? Kanske inte rätt läge att fråga det nu, men jag får svar.

-Wiilmaa. Hon låter darrig på rösten. Jag hör någon bakom mig.

-Hjälpte mig... säger Wilma svagt. Han kollar på Wilmas ben och sedan på mig.

-Har du hjälpt min lillasyster? Säger han.

-Ja. Svarar jag kort. Nu när jag har hämtat mig ser jag han tydligare. Han har bruna ögon, brunt rufsigt hår, fräknar och lite längre än jag.

-Jack, Jack Wilson och tack. Säger han.

-Aurora Silversand och varsågod! Säger jag ironiskt. Han berättar att han letat efter någon annan på ön men insåg att det var en väldigt stor ö så han gick tillbaka.

-Men Wilma var ensam på planet, vart var du!? Säger jag.

-Det fanns bara en flytväst så jag gick och bad om en till. Sa han och såg på Wilma.

En gris springer ut på stranden, Jack kastar en frukt åt grisen som genast äter upp den. Grisen kommer närmare, den nosar på oss främlingar och lägger sig i sanden. Jag klappar den försiktigt och den rullar runt och grymtar. En tam gris.

-Den får heta Knorr. Säger Wilma med liten röst. Jag kollar på henne och nickar.

-Vad ska vi göra? Säger jag och ser på Wilmas ben.

-Pappa hjälpte mig en gång när jag stukade foten, jag tror man kan vrida till det, fast det här är nog brutet. Sa han tog försiktigt tag i Wilmas ben medan jag höll henne i handen, han vred det så det knäckte, fast nu såg det iallafall bättre ut förutom allt blod. Efter att hon gråtit ett tag säger hon, fortfarande med lite darrig röst.

-Jag är hungrig. Jack ser på grisen.

-Vi kan inte döda Knorr! Säger Wilma.

-Någon dag kanske vi måste, säger Jack och ser på den lille grisen som springer omkring.

-Men inte nu och inte senare heller! Säger jag argt och glor på Jack. Jag går sakta in i djungeln. Jag skulle aldrig döda ett djur, jag älskar dem och dem är oskyldiga men nu kanske jag måste.

-Hallå vart ska du!? Ropar Jack efter mig.

-Wilma är hungrig hörde du väl!? Svarar jag, han kommer efter mig.

-Du kan inte lämna henne!

-Hon klarar sig hon måste ändå vila.


ÖnWhere stories live. Discover now