Ön

För nära

Det blev inte mycket till sömn den natten men man kände sig ändå pigg ifrån maten. Frukost fick bli som vanligt frukt och bär, jag har alltid sett på filmer att man brukar äta kokosnötter men det är för det första omöjligt att få ner det från palmen och sedan är det också omöjligt att lyckas öppna den. Att komma upp i palmen har jag lyckats med men att få tag i en kokosnöt det har jag aldrig lyckats med! Idag ville jag förstå varför den där tigern följde efter mig. Jag tog med en vattenflaska och sa sedan:

-Kan jag låna din kniv Jack? Men ville inte säga varför, han skulle inte låta mig söka efter tigern.

-Visst varför då? Var han tvungen att fråga varför! Jag kom på ett snabbt svar:

-Ehh jag ska...jaga.

-Jag följer med!

-Nej! Jag menar...jag vill gå själv.

-Men tänk om det händer något!

-Jag har ju kniven, sa jag och gick iväg innan han hann svara. Efter en liten stund av letande trampade jag rakt i en lerpöl och upptäckte att tigern hade trampat på samma ställe jag följde efter spåren tills dem försvann. Bakom mig, det visste jag för han "hälsade" alltid på samma sätt, ett morr. Jag vände mig mycket sakta och sa:

-Hej Fire, med låg ton. Han morrade högre än någonsin och tittade på min hand, jag förstod direkt och släppte kniven, han morrade fortfarande så jag kastade iväg kniven men försökte se vart den hamnade så jag kunde hämta den sen. Sen? tänk om jag dör nu då finns det inget sen, jag ångrade redan vad jag gjort. Jag satte mig för jag tänkte att då skulle han förstå att jag inte skulle göra honom illa, då var jag i underläge. Han satte huvudet på sne och kom sedan närmare sakta och nyfiket. Jag fick lust att skrika på hjälp men jag bara satt där helt stel från topp till tå. Han la sig ungefär en halvmeter ifrån mig och rullade runt. Vad skulle jag göra? Fire la sig på mage och stirrade på mig. Jag lyfte upp handen och sträckte den efter Fire, han tröck huvudet mot den. Jag var så sjukt rädd jag ångrade att jag hade gått men ändå inte, det gick ju bra hittills. Han stack fram högerbenet, jag tog vattenflaskan och hällde vatten över såret han borrade in klorna i mig för att det gjorde ont men han skadade mig inte. Såret var inte så smutsigt längre men fortfarande stort. Han tröck nosen mot min fot och slickade på ormbettet, förvånad tittade jag på. Ingen kommer någonsin tro mig! När han hade slickat klart tassade han iväg igen och försvann in bland träden. Jag hittade kniven och gick tillbaks till Jack och Wilma, satte mig ner och glodde på elden.

-Blev det ingen mat? Du, jag såg allt du vet inte hur många gånger jag var beredd att anfalla tigern. Du rengör dess sår och den ger oss mat helt otroligt! Sa han och hans röst lät som om han trodde han drömt allt.

-Ja, var det enda jag lyckades få ur mig. Jag försökte få in det som hade hänt, jag ville ha så många svar på allt, på allt underligt som hade hänt.