03:27 förlåt, min syster

Kapitel 2

Två dagar senare var det tisdag. Mamma och pappa skulle ut och äta med några vänner. De tyckte inte att jag och Kendra skulle följa med för att vi hade skola dagen efter, vilket var en aningen uttjatad bortförklaring eftersom jag gick första året på gymnasiet och Kendra gick andra, vi var inte riktigt små barn längre, men det tyckte mamma och pappa. Kendra hade sagt att hon och Theo skulle vara hemma så jag skulle leta rätt på Elliott i skolan och försöka styra upp något med honom eftersom jag inte kände för att spendera kvällen själv.

På lunchen hittade jag Elliott vid ett bord med hans vänner i matsalen. Jag tog snabbt mat och begav mig sedan mot Elliott. Det fanns en ledig plats mittemot honom som jag satte mig på. De flesta hälsade på mig, medan resten inte ens brydde sig om att se upp på mig, men det var inget jag brydde mig upp. Elliott tog min hand över bordet och jag log.
"Ska vi hitta på något ikväll?" frågade jag. Elliott nickade.
"Hos dig?" frågade han.
"Visst, men vi kanske behöver bevittna ytterligare en akt av min syster och hennes nya" sa jag skämtsamt. Elliot flinade.
"Det är bara att vi överröstar dem" svarade han och blinkade mot mig.
"Kom hem till mig när du har slutat" sa jag skrattandes och släppte hans hand för att börja äta. Elliott nickade och gjorde detsamma.

"Elliott! Du fixar vodkan till fredag" sa en av hans vänner som satt en bit bort vid samma bord. Jag gav Elliott en anklagande blick.
"Elliott ska inte gå på festen, vi ska till mitt landställe" sa jag, rakt och ärligt, för det var vad Elliott hade sagt till mig, om man bortsåg från det lilla bråket i söndags.
"Herregud, du är väl inte hans mamma?" utbrast killen som hade frågat Elliott. Jag himlade med ögonen och Elliott gjorde detsamma.
"Jag fixar" sa Elliott. Jag gav honom en irriterad blick, men han svarade bara med en menande blick som visade att vi skulle prata om det senare. Men jag visste, av erfarenhet, att vi inte skulle prata om det senare. Jag skulle prata om det, men han skulle antingen protestera eller bara låtsas hålla med.

Jag hade varit tillsammans med Elliott i snart två år och jag gillade honom verkligen, men ibland var han ganska jobbig. Han var så lat och brydde sig inte så mycket om saker som han inte ansåg var viktiga. Däremot var det inget jag störde mig jättemycket på. Visst var det jobbigt ibland, när han inte lyssnade eller när han inte brydde sig om saker som jag tyckte var viktiga, men de bra stunderna hade ett övertag.

Jag kom hem en timme innan Elliott hade slutat. Kendra hade inte slutat än, men hon skickade ett sms om att Theo kanske skulle komma tidigare och att jag skulle vara trevlig mot honom i så fall. Jag svarade att jag kunde gå med på det om dem bjöd på middag ikväll och fick till svar att vi hade en deal. Med ett skratt la jag undan mobilen och bytte om till mjukiskläder. Jag och Kendra hade varit allra bästa vänner hela våra liv och vi fanns alltid där för varandra, men så klart fanns det stunder då vi 'hatade' varandra, äkta syskonkärlek med andra ord. Men trots många bråk och intriger hade vi alltid stått extremt nära varandra, mycket för att det bara skilde ett år mellan oss. Vi brukade umgås med samma kompisar, använda varandras kläder, gå på dubbeldejter och allt däremellan. Jag älskade vår relation och allt jag hoppades på nu var att jag och Elliott skulle komma bra överens med Theo så att vi alla fyra kunde umgås.

En halvtimme senare knackade det på dörren. Jag sprang ut till hallen och öppnade dörren i hopp om att Elliott kanske fick sluta tidigare, men det var inte Elliott utanför dörren, utan Theo.
"Hej" sa jag artigt och släppte in honom. Theo klev tveksamt in. Jag såg på honom att han fortfarande skämdes över söndagens händelse, han verkade vara en pryd och blyg kille, men gullig.
"Alltså, om du ska vara tillsammans med Kendra så kommer du få utstå mängder med retningar och skämt från mig," informerade jag honom medan jag började gå mot köket och förväntade mig att han gjorde detsamma, "och jag räknar med att du retas tillbaka. Det är så vi visar kärlek i den här familjen, som du kanske har märkt på mig och Kendra."

Jag stannade upp i köket och satte mig på diskbänken. Theo, som hade följt efter mig, stannade en bit framför mig. Han nickade sakta, men såg på mig med en tveksam blick.
"Fast jag tänker inte reta dig, eller dina föräldrar, eller Kendra" sa Theo. Jag höjde ögonbrynen frågandes.
"Jag tror att det finns mycket effektivare, och snällare, sätt att visa kärlek på" fortsatte han.
"Wow, var fan hittade Kendra dig? Du är ju helt out of our league" utbrast jag förvånat. Han var så extremt snäll, försiktig och gullig, till skillnad från Kendra själv och hennes tidigare killar. Jag menade inte att Kendra inte var snäll, men hon var inte så försiktig och artig, hon var mer retsam och irriterande fast med en stor mängd kärlek. Jag själv var nog en blandning av Kendra och Theo, men mer åt Theos håll. Kendra hade en otroligt kort stubin och när hon blev arg, då blev hon arg. Jag var lite mer lugn och harmonisk och även om jag ofta var dryg och retsam så var det nästan bara mot folk jag tyckte om eller mot folk jag hatade, annars försökte jag vara så artig som möjligt.

•••
Kommentera vad ni tycker om boken!!!!
Puss & kram <3