03:27 förlåt, min syster

Kapitel 11

Jag och Elliott gick strax därefter in till huset. Allihopa satt fortfarande och åt vid matbordet och tystnaden angrep rummet så fort jag och Elliott kom in genom dörren.
"Hej, Elliott!" utbrast mamma i försök att bryta den stela stämningen. Elliott lyfte handen i en hälsning och log mot mamma.
"Vill du ha middag?" frågade hon artigt.
"Nej, tack" svarade Elliott. Jag bet mig i läppen och svepte min blick över allihopa. Mamma hade en bekymrad blick, pappa en mer sträng, Kendra satt och skakade på huvudet med en besviken blick och Theo såg skamsen ut, förmodligen över vad som hade hänt mellan oss, men han såg mer besviken ut över att jag gick tillbaka till Elliott.

Senare den kvällen när Elliott var uppe i mitt rum och packade upp sin väska så satt jag i vardagsrummet. Mamma och pappa var ute på långpromenad, något som de gjorde ofta på somrarna. Kendra kom och satte sig ner i soffan mittemot den jag satt i. Jag la ner mobilen i bredvid mig i soffan eftersom jag såg på henne att hon ville prata.
"Hur kan du låta honom manipulera dig om och om igen? Hur kan du gå tillbaka till honom varenda gång du säger att du ska göra slut med honom? Förstår du inte att han ljuger? Att han är bara snäll efter att han har gjort något dumt och försöker få tillbaka dig?" sa Kendra med en bekymrad ton och en lika bekymrad min. Jag suckade och skakade på huvudet.
"Kan du och Theo bara sluta lägga er i min och Elliotts relation?" utbrast jag irriterat. Så fort jag nämnde Theos namn sköljde en våg av skam över mig. Klumpen i magen växte och tårarna kröp fram bakom ögonlocken. Jag hade inte insett hur illa det vi hade gjort var förrän nu. Även om det var Theo som kysste mig så var jag inte mindre delaktig för det. Vi båda hade sårat Kendra och hon skulle bli förkrossad om hon fick veta det.
"Jag vill inte att han sårar dig" förklarade sig Kendra. Jag suckade.
"Jag vet, och jag är tacksam över att du bryr dig, men det är inte din strid att ta, det är inte ditt val att göra. Jag vet att jag och Elliott inte har ett drömlikt förhållande, men du vet ingenting om vår kärlek och om vår relation bakom stängda dörrar, så snälla, bara låt oss vara" sa jag, lågt och menande, även om jag inte var säker på vad jag sa. Visst, jag älskade Elliott och vi delade mycket kärlek efter två år tillsammans, men jag fick det att framstå som att vi var det lyckligaste paret på jorden när det bara var vi, och det var lite att överdriva.

Kendra suckade och himlade med ögonen. Hon skulle precis säga något, men avbröts av steg som närmade sig. In genom dörren kom Theo. När han såg oss så stannade han upp. Kendra log mot honom och gestikulerade att han skulle komma. Han log svagt och gick fram till henne och satte sig ner i soffan vid henne. Kendra lutade sig mot hans bröstkorg och klängde sig fast vid hans arm. Försiktigt mötte jag Theos blick. Han såg så skamsen ut och jag såg på honom hur dåligt han mådde av att hålla det hemligt för henne. Kendra försökte luta sig fram för att kyssa Theo, men han ignorerade henne. Hans blick brände på mig och jag försökte dra min blick ifrån honom för att det inte skulle bli uppenbart för Kendra.

"Kiara!" ropade Elliott från mitt rum. Jag bet mig i läppen och tänkte precis resa mig upp när Kendra stoppade mig.
"Snälla, Kiara. Hitta någon som behandlar dig med respekt. Theo skulle aldrig göra något med flit som sårade mig" sa Kendra. Jag svalde hårt och förflyttade min blick till Theo. Han var lika spänd han med. När jag öppnade munnen för att be henne att sluta lägga sig i så avbröt Theo mig snabbt.
"Ehm, Kendra.. Du har rätt, men jag har redan gjort något som kommer såra dig och jag är så ledsen" sa han. Jag satte luften i halsen och spärrade upp ögonen mot Theo. Vad höll han på med? Han kunde inte själv bestämma om vi skulle berätta eller inte.
"Va? Vad har du gjort?" sa Kendra förvirrat, det var så långt bort att fina, lilla Theo skulle göra något som sårade henne. Om Elliott hade sagt samma sak till mig så hade jag inte ens blivit förvånad, men nu var det Theo det handlade om, och mig. Theo vände sakta blicken till Kendra.
"Jag kysste en annan tjej" mumlade han lågt. Kendra flyttade sig ifrån hans grepp. Hon svalde hårt och tog ett djupt andetag.
"Vem?" mumlade hon sammanbitet.
"Det spelar ingen roll" svarade Theo. Jag pustade ut för mig själv, även om en liten del av mig ville att Kendra skulle få reda på det så att jag slapp hålla det hemligt. Men jag ville inte att Theo skulle vara den som berättade det, och nu hade han tagit ifrån mig chansen att berätta för Kendra först och därmed ha större möjlighet att bli förlåten.
"När?" frågade Kendra, fortfarande sammanbitet.
"Inte så länge sen" svarade Theo kort. Jag blev allt mer obekväm och jag visste inte om jag skulle gå eller sitta kvar. Men jag var som förstenad, jag kunde inte röra mig, och Kendra måste tyckt att det var konstigt att jag satt där eftersom detta inte angick mig, men det gjorde det, mer än någonsin.
"Varför?" frågade Kendra. Hennes blick hade sjunkit ner i golvet och hennes tårar låg och vilade vid hennes ögonlock. Jag hörde på rösten att hon snart skulle bryta ihop.
"Jag vet inte, det hände bara" mumlade Theo lågt. Likaså hans blick var riktad ner i golvet.
"Betydde det något för dig?" frågade Kendra sakta. Theo vände sig mot mig och jag mötte hans tomma blick. Länge stirrade han rakt in i mina ögon och det kändes som evigheter. Jag såg på honom att kyssen visst hade betytt något för honom, jag såg på honom att det inte var på impuls, han kysste mig av en anledning. Men trots det så förvandlades hans blick till kallare än någonsin.
"Nej" sa Theo och drog bort blicken från mig.

•••
Hmmhmmmhmmmmmm... kommentera!!!!
Puss & kram <3