03:27 förlåt, min syster

Kapitel 12

Jag skyndade mig upp till Elliott efter Theos ord. Innan jag öppnade dörren tog jag ett djupt andetag och samlade mig. Tårarna kröp tillbaka bakom ögonlocken.

"Vad har du gjort? Varför kom du inte när jag ropade?" frågade Elliott så fort jag kom in genom dörren. Två sekunder och han fick mig redan att vilja vända mig om och gå därifrån.
"Hallå?" muttrade Elliott och vände sig i sängen så att han låg på rygg och kunde se mig.
"Har det hänt något?" frågade Elliott oroligt när han såg mig. Jag fnös till.
"Vad tror du? Theo kysste mig? Kendras pojkvän kysste mig?" utbrast jag och drog handen för pannan.
"Jag ska slå ihjäl den jäveln" sa Elliott skarpt och reste sig upp. Han kom fram till mig. Jag skakade på huvudet.
"Nej, Elliott. Jag gjorde lika mycket fel som Theo. Och han har i alla fall rentvått sig genom att berätta för Kendra" sa jag med en suck. Elliott stannade precis framför mig.
"Berättade han att det var dig han kysste?" frågade Elliott förvånat. Jag skakade på huvudet.
"Så nu kommer det bli fel hur jag än gör. Med andra ord kan jag aldrig berätta det här för Kendra, och du måste lova mig att du aldrig heller berättar det" sa jag med en allvarlig ton och min blick fäst vid hans. Elliott nickade. Han strök bort en hårslinga  från mitt ansikte.
"Jag lovar, men först ska jag ta ett snack med Theo" sa Elliott. Jag skakade återigen på huvudet.
"Tack, men jag tar det själv" mumlade jag och lutade mig fram och kysste Elliott.

Jag och Elliott la oss ner i sängen. Vi var tysta ett tag, men i mitt huvud var det långt ifrån tyst. Min hjärna gick på högvarv och tankarna bara snurrade och snurrade.

"Varför är inte du sur över kyssen?" frågade jag fundersamt efter en lång tystnad.
"För att jag litar på dig och jag vet att kyssen inte betydde något för dig" svarade Elliott. Jag tänkte länge på hans ord. Betydde den verkligen ingenting för mig?

Efter en halvtimme hörde jag steg i trappen och jag kunde, av bara ljudet, avgöra att det var Kendra som var på väg upp för trappan. Snabbt krånglade jag mig ur Elliotts grepp och reste mig ur sängen.
"Jag ska bara snacka med Kendra" sa jag som svar på Elliotts frågande blick. Jag öppnade dörren och mötte Kendra som precis skulle gå förbi för att komma vidare till hennes rum.
"Hur är det?" frågade jag mjukt medan jag studerade hennes röda ögon. Hon stannade upp och log svagt.
"Det är lugnt. Jag förlät honom. Jag är bara besviken" svarade hon. Jag svalde hårt. Kanske kunde hon förlåta mig också? Men förmodligen inte. Kyssen kunde hon säkert förlåta, men att jag höll det hemligt trots att jag satt där när Theo berättade? Det skulle hon aldrig förlåta.

"Varför tror du att han gjorde det?" frågade Kendra och fäste sin blick vid min.
"Jag vet inte, Kendra, jag vet inte alls" mumlade jag och drog bort blicken. Kendra log svagt innan hon gick förbi mig till sitt rum. Hon stängde dörren bakom sig. Steg hördes återigen i trappan och jag vände mig om. Theo kom gåendes.
"Theo.." började jag. Han skakade på huvudet och satte upp handen mot mig.
"Inte nu, Kiara" mumlade han och gick snabbt förbi mig. Jag fnös.
"Ursäkta? Allt det här är ditt fel? Och du förstörde för mig? Du kunde ju åtminstone pratat med mig först?" utbrast jag irriterat, men lågt så att Kendra inte skulle höra. Theo vände sig om och tog ett kliv närmare mig.
"Jag vet att det är mitt fel och det är därför jag måste fixa det" mumlade Theo skarpt. Jag skakade på huvudet och skulle precis protestera när Theo vände sig om och gick in i Kendras rum. All moral inom mig sa att jag skulle gå tillbaka till mitt rum, men trots det så gick jag fram till Kendras dörr och tryckte örat mot dörren.
"Kendra, jag vet att jag gjorde fel och jag skäms så mycket. Jag förstår om du inte vill ha med mig att göra, då ska jag låta dig vara. Men jag vill vara med dig, Kendra. Du är den som får mig att må bra" sa Theo och jag kunde höra hur han menade det, vilket var konstigt eftersom jag tidigare såg på honom att han ljög när han sa att kyssen inte betydde något. Jag förstod inte vad han höll på med och jag förstod inte varför jag hade hamnat i mitten av allt.

•••
Kommentera vad ni tycker om boken!!!
Puss & kram <3