Kapitel 8

1.1K 58 13
                                    

"Elliott?" frågade Theo när jag hade lagt på och slängt mobilen på bordet med en suck. Jag nickade. Hans blick granskade mig noga. Han hade en bekymrad min och det rann vattendroppar från hans lockiga, svarta hår. I en handen höll han ett vattenglas och den andra handen stödde han mot diskbänken bakom sig.
"Har ni gjort slut än?" frågade han.
"Nej" mumlade jag och kastade ner blicken i bordet.
"Varför låter du honom behandla dig såhär?" fortsatte Theo fråga. Hans intensiva blick var fäst vid mina ögon och jag vågade inte titta upp på honom.
"Varför lägger du dig i när jag har bett dig att backa?" muttrade jag irriterat, men blev själv förvånad över att jag tog ut min irritation på honom. Ingenting var hans fel.
"För att Kendra är ledsen när du är ledsen" sa Theo. Jag svalde hårt. Jag kunde inte hjälpa att bli lite besviken över hans svar. Visst var det gulligt att han brydde sig så pass mycket om Kendra och ville henne väl till varje pris, men jag blev besviken för att han inte brydde sig om mig. Han la sig bara i för att Kendra skulle bli glad, inte jag. Han brydde sig inte om mig.
"Och dessutom är du och jag vänner. Jag vill inte att någon ska behandla dig utan respekt eller få dig att må dåligt. Både du och Kendra förtjänar att vara glada och lyckliga" fortsatte Theo mjukt, som om han kunde läsa mina tankar. Jag log ett svagt leende och mötte hans blick.

Vår ögonkontakt avbröts av min mobil som ringde. Det tog några sekunder för oss båda att reagera men så fort jag gjorde det så ryckte jag undan blicken från Theo och vände den till min mobil. Elliotts namn lyste upp skärmen och jag suckade irriterat.
"Kan han ge sig?" muttrade jag för mig själv medan jag sträckte mig efter mobilen. Theo hann dock före mig med att ta upp mobilen och svara. Jag blev först förvånad men gav honom sedan en blick som tydde på att han inte skulle säga något dumt. Theo sa ingenting på ett bra tag, förmodligen lyssnade han på en lång utläggning av Elliott.

"För det första, tilltala aldrig Kiara, eller någon annan tjej, sådär igen. För det andra, Kiara vill inte ha med dig att göra eftersom du har gjort henne riktigt besviken så låt henne vara. För det tredje, du är så patetisk som måste ha en flickvän som hela tiden ska passa upp på dig och hela tiden rätta sig efter dig. Väx upp och skaffa ett riktigt förhållande där du uppskattar din tjej och behandlar henne med respekt" sa Theo med en allvarlig ton efter att ha lyssnat på Elliott. Jag skakade på huvudet mot Theo under hans långa utskällning eftersom jag tyckte att han gick för hårt på Elliott, även om han kanske förtjänade det, men Theo brydde sig inte. Däremot blev jag glad över att någon äntligen sa till Elliott på skarpen, något som jag aldrig vågade göra.

Theo la på och gav tillbaka mobilen med ett oskyldigt leende.
"Jag trodde inte att du kunde bli arg" sa jag och höjde ögonbrynen mot Theo. Han skrockade.
"Om det är för en god sak så" svarade han och blinkade med ena ögat mot mig. Jag skrattade.
"Mhm" mumlade jag och reste mig upp från stolen.
"Men tack" sa jag mjukt innan jag vände mig om för att gå ut till Kendra, Jennifer och Denise. Theo hann snabbt ikapp mig.

"Jag fattar inte varför du är tillsammans med Elliott" sa Theo när vi hade gått några meter under tystnad. Jag suckade och himlade med ögonen. Kunde han inte släppa Elliott någon gång?
"Oj, sorry för att jag inte har hittat en så bra kille som dig" muttrade jag surt, men ändå med en skämtsam ton.
"Men det var ju inte det jag menade" sa Theo.
"Inte, mr svärmorsdröm?" sa jag med ett höjt ögonbryn. Theo skrattade.
"Svartsjuk eller?" mumlade han och höjde ett ögonbryn som svar på mitt.
"Extremt" svarade jag med en överdriven ton för att visa att det var på skämt. Trots att det var på skämt kunde jag inte undgå att känna hur jag ljög för mig själv och Theo. Såklart var jag svartsjuk på Kendra. Att ha en pojkvän som Theo var en dröm. Speciellt om erfarenheten som jag jämförde med var Elliott. Men såklart höll jag det för mig själv.

Vi kom skrattandes fram till dem andra som direkt riktade sin uppmärksamhet mot oss.
"Och vad har ni gjort?" frågade Kendra med ett höjt ögonbryn, skämtsamt precis som jag och Theo.
"Hånglat" utbrast jag och spärrade upp ögonen. Theo och Kendra började skratta vilket fick mig att skratta löst åt mig själv.

•••
Är inte Theo för söt?? Ge mig en Theo tack);
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3

03:27 förlåt, min systerWhere stories live. Discover now