Poping It ~ The Fooo Fanfic~

Kapitel 6

Jag vaknade nästa morgon av att min väckarklocka ringde. Klockan var halv nio. Jag skulle vara på sjukhuset om en timme. Igår när jag kom hem så hade mamma inte varit arg för att jag sovit hos Ogge och inte heller för att jag hade festat. Hon hade tagit det ganska lugnt men hade tvingat mig att lova att vara försiktigt och att jag inte fick bli full.

Det hade varit kaos på sociala medier efter igår på subway. Alla försökte få mig Ogge att kommentera det Oscar sagt och flera skickade hat till mig för att jag försörde mellan killarna och foooersen. Oscar hade blivit otroligt arg när han sett hatet jag fått och skulle direkt sätta stopp för det. Men jag lät honom inte eftersom jag inte ville att jag skulle förstöra mer mellan kilarna och foooersen. Det kände som att hatet hade rätt, att jag bara förstörde för killarna.

När jag satte mig i bilen påväg till sjukhuset bombades min mobil med sms, kik meddelande och snapchats. Jag öppnade en av snapchatsen från Agnes och i videon önskade hela min klass mig lycka till på operationen. I en annan video från Omar, så önskade han och Mira mig lycka till. Det var även en video från Felix och en från Ogge. Jag började med att kolla på Felix där han önskade mig lycka till. Sen så kollade jag på Ogges video:

''Hej sötnos, lycka till idag! Ring eller messa när du är hemma. Om du orkar kan jag kanske komma hem till dig? Puss hjärtat!''

Jag log och svarade honom med ett simpelt hjärta. Stockholms underbaraste kille helt ärligt, allt jag önskar är att han var min, bara min. Men det känns omöjligt, varför skulle Ogge vilja ha någon som min? När han kan få vem som helst? Då väljer han verkligen inte mig.

''Han verkar gilla dig.'' sa mamma som satt i sätet framför mig.

''Det tror jag inte. Jag menar varför skulle han välja mig av alla tjejer han har efter sig?'' mumlade jag.

Mamma fnös. ''Snälla gumman, fram med ditt självförtroende. Varför skulle han inte välja dig? Du ska bara se hans blickar han ger dig, wow man ser hur kär han är. Hur känner du för honom?''

''Världens underbaraste, vackraste och bästa kille? Är det en bra förklaring för mina känslor? Jag får fjärilar i hela kroppen när jag ser honom. Det är helt underbart att sova tillsammans och jag har aldrig sovit så bra som jag gör när jag sover med honom, jag känner mig trygg i hans närhet. Mamma, jag är kär i Ogge.'' utbrast jag.

Det kändes bra att äntligen fått berätta för någon om mina känslor för honom. Men samtidigt blev jag rädd, tänk så känner han inte lika dant. Vad gör jag då?

''Äntligen erkänner du. Och jag lovar dig, han känner likadant.''

Det gick två timmar innan jag låg lite halvt sovande på operationsbordet.

''Nu sprutas det in sövningsmedel i ditt blod. Räkna till tio.'' bad sköterskan mig.

Jag började räkna men hann inte till mer än fem innan det blev helt svart.

Ogge's perspektiv:

Operationen hade gått en timme över tiden. Var allting bra med Alicia? Hade något hänt så det var därför operationen dragit över tiden? Jag var iallafall väldigt orolig och om jag inte fick reda på något snart, skulle jag bokstavligen springa ner till sjukhuset för att ta reda på vad det var som hänt. Mest av allt ville jag vara där när hon vaknade, jag ville vara den första hon såg när hon vaknade. Men mest av allt ville jag vara hennes och hon vara min. Jag ville vara hennes pojkvän. Jag ville vara den hon älskade. Jag ville älska henne. Jag ville ta hand om henne. Jag vill ha henne, bara henne och ingen annan. Alla andra tjejer som springer efter mig kunde slänga sig i väggen. Alicia var den enda jag tänkte på, den enda jag såg och den enda jag ville ha, ingen annan. För mig var hon världens vackraste och underbaraste tjej och jag ville bara kunna kalla henne min.

''Kommer du Ogge?'' frågade Oscar mig. Vi skulle ha idrott och om vi inte gick och bytte om nu skulle vi komma försent.

''Ja, jag kommer.'' mumlade jag och joggade tillsammans med honom till omklädningsrummen.

Alicia's perspektiv:

Jag öppnade ögonen och det första jag kände var hur ont jag hade i halsen. Mamma som såg att jag öppnade ögonen log mot mig och hoppade närmare mig.

''Hej gumman, hur är det? Oscar är påväg.''

''Hej'' mumlade jag.

Det hördes antagligen inte eftersom jag var så torr i halsen. En sköterska kom till min säng och gav mig en plastmugg med jordgubbssaft. Jag drack lite försiktigt, men eftersom jag var bedövad i hela munnen så hade jag inte kontroll på munnen. Jordbuggssaften rann ner för hakan och droppade på täcket. Men det lilla jag fått i mig gjorde att jag inte var så torr i munnen.

Oscar hjälpte mig ut från sjukhuset och hjälpte mig in i bilen. Jag var stel i hela kroppen och hela mitt huvud snurrade. Jag hade aldrig varit såhär yr och borta förut. Det känns precis som om jag är full.