Urban legends

Läskiga saker barn har sagt 8

1. När min son var fyra år gammal så tittade vi på en dokumentärfilm om Titanic.I den här scenen befann de sig i pannrummet och kameran panorerade från vänster till höger. Min son pekade mot TV:n och sa "Det där är fel. Ångpannorna var på andra sidan och jag stod där". Han pekade på ett litet utrymme i pannrummet. "Där stod jag och det är därför jag inte gillar vatten nu".

2. Min lillebrors låtsasvän, Roger, bodde under soffbordet. Roger hade en fru och 9 barn. Vi delade hem med Roger och hans familj under tre års tid. En dag sa min lillebror att "Roger kommer inte att vara här längre. Han har mördat hela sin familj och skjutit sig själv.

3. Min dotter sa en gång "Pappa jag älskar dig så mycket att jag vill hugga av ditt huvud och bära runt på det så att jag kan se ditt ansikte när jag vill"

4. När min dotter var tre så vaknade hon en morgon och så ovanligt trött och sliten ut. Jag frågade om hon sovit gott och hon svarade "Nej, farfar Mike nöp mig i tårna och höll mig vaken hela natten!" Min pappa, hennes farfar Mike dog åtta år innan hon föddes och det var så han brukade väcka mig och min bror när vi var små.

5. Min bästa vän Lisa dog under tiden som jag var gravid med min dotter. När min dotter var tre hörde jag henne skratta och frågade " Vad är det du skrattar åt?". Hon svarade " Tant Lisa gör roliga miner och busar med mig".

6. När min dotter var liten så hörde jag henne prata en kväll efter att jag hade nattat henne. Jag gick in till henne och frågade vem hon pratade med. Hon svarade att hon pratade med den blåa gubben som var vid hennes fotända av sängen.... Jag såg självklart ingen där.

7. Jag tror dottern var runt 2 år och jag höll på och la henne för att sova middag. Plötsligt kollar hon upp i taket och börjar vinka och jag frågar vem det är hon vinkar till. "Jag vinkar åt min morfar. Din pappa. Han är död." Och efter en stund: "Nu gick han!" Jag hade vid det laget aldrig, vad jag vet, pratat om min pappa, hennes morfar som mycket riktigt var död sedan ett antal år tillbaka. Hon hade aldrig träffat honom.

8. Min dotter sa vid 4 års ålder, på kvällen när vi låg i vår säng och gosade: 'Ser du att farmor står och tittar på mig? Oj vad rött hår hon har, men änglarna är ljusare!

9. Vår stora pojke har sedan 3 årsåldern pratat mycket om någon 'Vännes'(???) som bor i vår källare i vårt 30-tals hus. Vi hade tidigare våra sovrum i källaren, men nu har hela familjen sovrummen på första eller andra våningen i stället. Förr var det iaf väldigt mycket prat om denna Vännes... Han/hon blev arg om man tittade för mycket på hen och höll därför till i skuggorna. Ibland beklagade sig sonen för att hen var så konstig. Dessutom hade Vännes en liten ramsa som sonen gick och nynnade på. I 'du kan inte ta mig'-melodi sjöng han "Du kan inte se mig; jag finns här i mörkret"

10. För många år sedan bilade hela familjen ner till Österrike för att hälsa på pappas gamla barndomsvän och hans familj. På vägen dit sa min bror (som då var 4 år) att vi skulle köra upp på ett berg och att det skulle regna och en blixt skulle slå ner på bilen och vi alla skulle dö. Mamma blev arg och sa att han skulle vara tyst men han propsade sig emot henne och sa 'men det är sant det är sant!!' Lite senare på vår färd började det blixtra och dundra och ösregna så hårt att vindrutetorkarna knappt hann med. Längre fram var det en bilolycka.

11. Min son brukar prata om en läskig, mörk tant som brukar vara i hans rum och stå i hörnet. Det är väl inte sådär läskigt i sig, men när man sitter och ska natta honom och han får totalt panik för att 'den läskiga tanten står bakom dig mamma' så får man ett par kalla kårar längs ryggen vill jag lova.

12. Min mamma förlorade en dotter sent i graviditeten några år innan jag föddes. När min äldste son (som förstås inte har en aning om det) var 3-4 år satt han på studsmattan och pratade rätt ut i luften. Jag frågade vem han pratade med och han svarade helt självklart: 'Hon där! Din syster!

13. Sedan vi flyttade in i huset för snart 4 år sedan(sonen då strax under året) så har han haft problem med ena hörnet i vardagsrummet. Ju äldre han blivit desto mer har han kunnat förklara och berätta om den här mannen han ser där. Det vart däremot riktigt obehagligt en dag. Sonen nästan 3 år sitter kvar och tittar på barnprogram i soffan ( i vardagsrummet) medan jag bara ska hämta en tröja i källaren och jag hann precis komma ner för trappan(ca 3 m lång och tog väl 5 sekunder) när han börjar gallskrika. Jag rusar livrädd upp igen och sonen står då precis i dörröppningen till vardagsrummet och håller sig för ena örat och är verkligen jätteledsen. Jag försöker få fram vad som hände men först efter en liten stund i mitt knä får han fram att mannen hade kommit fram och viskat i hans öra. Jag får kalla kårar längs hela kroppen och kopplar först inte ihop det med mannen i hörnet utan tänker att vi har någon jäkla galning i huset ända tills sonen pekar bort mot hörnet och säger att han gått tillbaka dit igen. Hela dagen var han lite skakad av händelsen och tog sig med jämna mellanrum över det örat mannen viskat i. Sonen lät visa på mig hur det gick till varpå han ställde sig bakom mig och viskade jättenära "hej".

14. När min son var 3 år var vi på akuten på natten, vi var ensamma i en helt tom korridor.Jag gav min son vatten i en platsmugg och han sträckte fram muggen rakt framför sig och sa 'vill du ha? Men kom då! Här ta!' Sedan tittade han på mig och sa: 'den lilla pojken vill inte ha vatten!

15. Min son, som då var 3 år, låg gott o sov i rummet på nedervåningen. Han brukade då alltid gråta eller skrika på oss om han vaknade. Denna kväll kom han dock lugnt upp för trappen till oss. Lugnt och sansat berättade han att det stod en gubbe där nere i "källaren" (förrådet). Han berättade att han hade skägg och stod och gapade med stirrande ögon. Det märkliga var att sonen var kolugn, vilket nästan gjorde oss ännu mer rädda.

16. Son: Skulle du bli arg om jag slog dig mamma? Jag: Ja, det skulle jag nog. Son: Om jag mördade dig då, skulle du bli arg då också mamma?Jag: Om du mördar mig så dör jag, då kan jag inte bli arg på dig. Son: Jaha, det var bra att veta mamma.

-----------------------------------------

Hejsan allihopa, det var ett tag sen nu men jag har haft ganska fullt upp oså. Hoppas att ni tycker om det här kapitlet och rösta gärna på mig, kommentera också vad ni vill att jag ska skriva om för jag behöver verkligen hjälp med att komma på idéer ♡

Det här blev ett ganska långt kapitel bara för att jag har varit så oaktiv men aja ha en bra dag ♡

(Jag skrev allt på min dator så för er som läser på mobilen ber jag om ursäkt för konstiga stycken)