Urban legends

Hachishakusama

Min farmor och farfars hus låg ungefär 2 timmar bort med bil från där vi bodde. Huset låg i en liten avlägsen by på en gård. Jag spenderade mycket tid hos min farmor och farfar, på sommarlov, på jullov och de var väldigt glada att ha mig där. 

Men den senaste gången jag var där var för över 10 år sen, det var under påsklovet i trean på gymnasiet. De hade bjudit in mig och eftersom att det var så fint väder tog jag min cykel och cyklade hela vägen hem till de. 

När jag kom dit var jag lite kall så jag satte mig vid en solig plats vid vägen för att återhämta mig lite. Då hörde jag något märkligt, det var inte  mekaniskt. Det lät väldigt konstigt, men det var mänskligt. Jag såg mig omkring för att se var ljudet kom ifrån och då såg jag en stor vit hatt som stack upp bakom häckens topp. Den rörde på sig. när den passerade ett litet gap i häcken så såg jag att den var buren av en kvinna i vit klänning. Hon var lång, omänskligt lång. Häcken var ju över två meter hög och hon var längre. Innan jag hann blinka försvann hon. Kvinnan försvann upp i rök och likaså det konstiga ljudet.

Jag fick bara anta att kvinnans otroliga längd berodde på att hon hade väldigt höga skor på sig. Det var en otroligt konstig upplevelse. Men det var allt som hände just den gången.

Lite senare när jag fikade med farmor och farfar så nämnde jag den främmande kvinnan jag sett och det underliga ljudet jag hört (bo, bo, bo). Farmor och farfar fick panik och farfar avbröt mig med med tusentals frågor. "När såg du detta, hur lång var hon, såg hon dig o.s.v.". Jag svarade snabbt och uppriktigt på hans frågor och sen rusade han snabbt ut till telefonen i korridoren och stängde dörren bakom sig så att jag inte kunde höra samtalet. Rummet var plötsligt väldigt, väldigt tyst. Farmor log lite smått men darrade och såg väldigt osäkert ut av någon anledning. Farfar kom snart tillbaka och sa att jag skulle vara tvungen att spendera natten tillsammans med dem och jag förstod ingenting. Jag frågade vad det var med den där konstiga kvinnan. Farfar sa "Farmor kan berätta för dig".  

Han såg på henne och sa att han skulle hämta fru k sen lämnade han. Med en skakig röst sa farmor "Det verkar som om Hachishakusama har fått intresse för dig, men vi behöver inte oroa oss, farfar fixar det här". Farmor berättade senare att Hachishakusama inte var en person, hon var ett monster. Hon hette på det viset på grund av hennes längd. Hon var 8 shaku lång, hachi betyder 8, shaku betyder fot och sama betyder person. Alltså åttafotlångperson, vilket motsvarar 2.5 m. Hon fortsatte att berätta att hennes utseende kunde förändras, ibland kunde hon vara ung, ibland gammal men alltid lika ovanligt lång. Hon hade även alltid skumma läte. Hon sa att när Hachishakusama intresserade sig för en person blev de jagade till döden på bara några dagar. Det senaste kända offret för Hachishakusama hade skett för ungefär 15 år sen. Jag kunde knappt tro mina öron och just då kom farfar tillbaka med en mycket gammal tant, fru k.

Hon gav mig en berlock och sa till mig att hålla fast vid den. Sen gick hon och farfar upp till övervåningen.Medan de var på övervåningen så försökte jag ursäkta mig och gå på toa. Men farmor lät mig inte, hon insisterade på att jag skulle ha dörren öppen och att hon skulle kolla på mig medans jag uträttade mina behov. Det var här jag började förstå hur allvarlig mina farföräldrar tyckte situationen faktiskt var. 

Snart blev jag blev jag hänvisad till ett sovrum. Det enda fönstret i rummet var täckt med tidningspapper och framför hängde en likadan berlock som jag precis hade fått av fru k. I varje hörn av rummet så låg en liten hög med heligt salt och de hade även satt fram en trälåda med buddha på. Jag fick veta att jag skulle stanna kvar i det här rummet tills sju på morgonen nästa dag och att jag inte fick lämna oavsett vad . De hade satt fram en hink och sa att jag skulle vara tvungen att använda den som toalett. Farfar gjorde det väldigt klart för mig att varken han eller farmor skulle prata med mig förens kl. sju på morgonen. Fru k berättade för mig att alltid ha berlocken på mig och att om jag blev rädd skulle jag be till Buddha statyn. Jag hade en säng och en tv på rummet och farmor hade lämnat lite mat. 

Jag försökte titta på något tv program men jag kunde inte fokusera och jag var inte hungrig heller. Så jag la mig i sängen och lindade in mig i täcket och somnade. Nästa gång jag vaknade så var det en natt show på tv:n. Min klocka visade att det var runt kl. ett på natten. Jag hörde något som knackade på fönstret. Jag försökte att ignorera det men det slutade inte. Jag tog fram lite mat och höjde volymen på tv:n. Helt plötsligt så hörde jag farfar från utsidan av dörren "Är du okej, du kan komma ut om du är för rädd". Jag började direkt röra mig mot dörren men stoppade mig själv när jag kom på hur insisterande farfar hade varit på att han absolut inte skulle prata med mig förens kl. sju på morgonen. Åter igen hörde jag honom "Det är okej, kom hit". Jag ville att det skulle vara farfar men något sa till mig att det var någon helt annan än honom. Plötsligt fick jag rysningar genom hela min kropp och i samma sekund la jag märke till saltet i hörnet. Det blev bara mörkare och mörkare. 

Jag kastade mig själv ner på knä framför Buddha statyn och tryckte berlocken mellan mina händer och började att be. Då hörde jag det (bo, bo kvinnans ljud) och knackningarna började igen, högre än tidigare och mer intensiva. Sen trycktes en hand upp på mitt fönster trots att jag var på övervåningen. Jag gjorde det enda jag kunde, jag fortsatte att be till Buddha. 

Det var en lång natt och jag kommer inte ihåg mycket annat än att jag bad tills jag hörde nyheterna på tv:n. Jag tittade över axeln och klockan på nyhetskärmen visade att det var 07:13. Knackningarna hade slutat, rösten var borta och saltet i hörnet var kolsvart. Jag reste mig upp och öppnade dörren ut. Farmor och fru k stod utanför väldigt oroliga, farmor grät och sa till mig att allt skulle lösa sig. På nedervåningen stod min pappa och vänta. Farfar kom in från utsidan och sa att vi var tvungna att bege oss.

Utanför stod ett antal män samlade runt en van, min farfars bil stod framför vanen och min pappas bil stod bakom den. Jag satte mig i den stora vanen med de åtta männen runt omkring mig. En på varje sida, tre fram och tre bak. En annan man satte sig i förarsätet och fru k satte sig i passagerarsättet. Jag blev tillsagd att blunda och att rikta mitt huvud neråt. De sa "Du är den enda som kan se Hachishakusama och du får inte titta på henne". 

Vår resa startade och det gick långsamt i början. Jag tror inte ens att vi hade färdats i två mil innan fru k sa  "Snart kommer saker att bli riktigt svåra". Hon började sjunga visor som lät Buddhistiska. Då hörde jag det igen (bo, bo, kvinnans läte). Jag tryckte berlocken mot bröstet och höll mitt huvud nere men jag kunde inte motstå en snabb titt upp mot fönstret och det var ett stort misstag. Jag kunde se en vit klänning och den rörde sig neråt, snart skulle jag se hennes ansikte så jag skippade efter andan. Samma sekund så beordrade mannen bredvid mig att stänga min ögon, så jag knep igen dem hårt. Även om ingen annan kunde se Hachishakusama så hörde de allt. 

Knackningarna började eskalera och jag vet inte hur men snart så knackade det på alla rutorna i vanen. Alla på samma gång. Jag vet inte hur länge det varade men efter en stund så försvann det. Fru k hade slutat att sjunga vid den tiden också och så småningom sa hon att vi var i säkerhet, så alla bilar stannade. Min pappa och farfar tackade alla männen som varit med och hjälp till under resan. Det visade sig att de var alla släkt till mig. Farfar och fru k hade hoppats att det skulle förvirra Hachishakusama ifall jag var omringad med människor som hade samma blod. 

Vi var nu på ett nytt ställe och jag var tvungen att spendera natten här med. Det var nämligen säkrare att färdas under dagen än under natten. Fru k bad mig att ta fram berlocken, jag hade nästan glömt att jag hade den vid det här laget och när jag tog fram den så var den nästan helt svart. Fru k sa "Det borde vara lungt nu men ifall att" hon tystnade och tog fram en ny berlock som jag skulle ha på mig tills vi var hemma. 

Natten gick och snart var det dag igen. Jag  körde hem med min pappa. Under resans gång så berättade han för mig att en av hans vänner hade blivit dödad av Hachishakusama i ung ålder. Jag pratade även i telefon med farfar lite senare under resan. Då fick jag bekräftat för mig att det var inte hans röst som jag hade hört den natten. Rysningar gick längs min ryggrad ännu en gång. 

Hachishakusama ville åt tonåringar och barn och om den talar med en familjemedlems röst så lockar det enkelt till sig offret. Jag hade nästan glömt allt det här efter tio år men för två år sedan så dog min farfar och jag fick tyvärr inte komma på hans begravning. Jag försöker att intala mig att jag bara inbillar mig själv. 

Men jag har börjat höra henne igen..

-----------------------------------------

Hoppas att ni tycker om det här kapitlet och rösta gärna på mig ♡