Grannpojken

4.

  Höger knä smärtar något fruktansvärt. Den röda cykeln ligger på sidan och hjulen snurrar fortfarande i luften. Anna ligger mitt på vägen och hennes hjärta rusar av adrenalin. Hon lyfter blicken från marken och stirrar rätt in i lysena på en pickup. Hennes hjärta slår om möjligt ännu hårdare när hon tycker sig känna igen den mörka bilen. Till hennes fasa öppnas förardörren och en ung kille hoppar ut.

"Du får väl för fan se dig för, idiot!" Rösten är hård och killen lägger armarna i kors. Samtidigt som hans blick är mörk av förakt ser han en aning nervös ut.

Anna reser sig mödosamt upp och konstaterar att alla ben åtminstone är hela. För en gångs skull var turen på hennes sida och hon tackar tyst för det. Hon hade lika gärna kunnat blivit påkörd, överkörd. Nu blev hon bara rädd, vinglade till och föll samtidigt som bilen hann stanna i tid.

"Förlåt", stammar Anna fram medan hon borstar av sina byxor. Det har blivit ett hål på knät och en blodfläck tränger genom tyget.

Killen säger inget mer, han står bara och tittar på Anna med armarna slappt hängande längs sidorna. Det arga ansiktsuttrycket har förvandlats till ett mer förvånat och hans läppar är lätt särade, som om han är på väg att säga något men inte riktigt vet vad.

"Jag såg inte att det var du", säger han till slut och tittar igenkännande på henne. Han ger henne en lätt nickning och Anna vet inte om den ska tolkas som en hälsning eller inte. Hon vet inte heller vad hon ska svara, eller om hon ska svara något alls. Helst av allt vill hon bara skynda sig hem och komma bort från den pinsamma situationen.

"Behöver du skjuts hem?" frågar han när han förstår att Anna inte kommer att svara något på hans tidigare uttalande.

Anna skakar på huvudet, hon känner sig fortfarande omtumlad efter smällen mot backen men borde ta sig hem på egen hand. Hennes kinder hettar och hon hoppas innerligt att han inte ska se det.

"Bra, jag var ändå på väg härifrån och har ingen lust att behöva vända bara för att någon dum brud inte lärt sig att se sig om."

Killen vänder på klacken, hoppar in i bilen och slår igen dörren med en hög smäll. Anna skyndar sig att släpa undan cykeln från vägen och tittar häpet efter bilen när han kör iväg med en rivstart. Hans spydiga ord gör Anna ännu mer illa till mods. En varm tår rullar ned för hennes kind och hon torkar irriterat bort den. Bilen och den förbannade grannen är borta.

  Framhjulet är lite skevt men inte värre än att det går att använda cykeln. Smärtan i knät har övergått till ett intensivt svidande och jeansen är alldeles kladdiga av blod vid skadan. Anna snyftar tyst när hon långsamt cyklar längs skogsstigen. Chocken har släppt en aning och hon känner sig dum som inte såg sig om, blir rädd när hon tänker på hur illa det hade kunnat gått. Hon blir arg på sin nya granne också, han frågade inte ens om hon var okej. Det enda som kom ur hans stora käft var otrevliga förmaningar, som om hon vore tre år och inte hade lärt sig något trafikvett. Alla gör väl misstag?

  Skogsstigen slutar vid vändplanen i slutet av en gata. Anna bromsar in och trampar långsamt fram längs gatan. På ena sidan är husen röda och på den andra vita. Det ser välvårdat ut med ombonade trädgårdar, men ordningen förstörs av ett stort gulmålat hus med pampiga utsmyckningar mitt bland de vita. Anna minns när ägarna målade om det för bara ett par år sedan, det hade blivit världens liv och kriget mellan ägarna, grannarna och kommunen är inte över än. Hur någon kan vilja bråka så mycket om att få ha gula ytterväggar på sitt hem är för Anna helt obegripligt. De ser väl att det inte passar in?

  Anna lämnar polkagrisvägen, som hennes mamma alltid skrattade och sa när Anna var liten och sedan dess har namnet hängt kvar,  bakom sig. Hon glider förbi ett par gator till innan hon kommer ut på huvudleden och cyklar med ett högre tempo mot sitt eget kvarter som bara ligger några hundra meter bort. Ju närmre sitt hem hon kommer desto långsammare trampar hon. En klump av oro har tagit form i hennes mage och hon bävar för vad hennes pappa kommer säga om han får syn på hennes cykel eller trasiga byxor.