Grannpojken

58.

Sommartider hej hej, sommartider
Ge mig din hunger, ge mig din hand
Ge mig all du vill och allt du kan

Det är allsång i den nedlagda folkparken som nu sjuder av liv och rörelse. Anna trodde aldrig någonsin det skulle ske, men nu står hon på ett bord tillsammans med Amanda och sjunger sig hes. Värmen håller i sig trots den sena kvällen och glädjen ligger som en tjock matta över dansbanan. Det är så mycket människor här, men till Annas förvåning flyter allt på fantastiskt. Inga bråkar. Inte ens ett litet tjafs har hon hört. När låten tar slut greppar Amanda tag i Annas arm och drar med henne ner från bordet. De tränger sig fram och ut på gräset. Amanda går fram till sin väska och börjar blanda nya groggar i röda plastglas. Fnittrande tar Anna emot muggen.

"Vad är det?" frågar Amanda och ler stort.

"Det är bara en så jävla bra kväll", svarar Anna. "Och jag känner mig så glad."

"Vill du fortfarande följa med mig till västkusten i sommar?" Amanda ser hoppfullt på henne och Anna skiner upp. Det går ett glädjerus genom kroppen och hon svarar på frågan genom att ge Amanda en stor kram. Den är så häftig att Amandas krans flyger av och de brister ut i ett härligt skratt igen.

Kanske lurar alkoholen henne, men just nu känns det verkligen inte som om hon skulle kunna bli gladare. Det pirrar behagligt i kroppen och hon känner sig lugn. Allt kommer lösa sig. Det är hon övertygad om.

Festen fortsätter och promillehalten ökar. Anna märker hur flera stycken har fått svårt med balansen. Hon märker också att hon inte är rädd för dessa personer, för trots att de är fulla är de fortfarande både trevliga och snälla. Tanken får henne att le och hon tömmer det sista ur sin mugg. Nu tänker hon bara dricka vatten, för hur kul det än är ikväll finns det en morgondag.

"Anna du borde komma."

Anna vänder sig om och får syn på Evelina. Snett bakom henne står Sofie. Snabbt försöker hon hitta Amanda men hon syns inte till någonstans.

"Varför?" frågar Anna misstänksamt. Hon vill verkligen inte att kvällen ska bli förstörd.

"Amanda bråkar med David", mumlar Sofie. "På dansbanan."

Utan att vänta på något skyndar sig Anna bort till dansbanan. Någon har tänt marschaller utanför. Borden har blivit flyttade till kanterna och i mitten trängs många till tonerna av en discolåt. Anna snurrar runt och försöker få syn på David i sin vita skjorta. Hon ser honom inte. Amanda syns inte heller till. Hon går rakt genom dem som dansar, snubblar till och ber om ursäkt när hon tar emot sig mot en äldre tjej som bara skrattar till svar. När hon kommer ut på andra sidan får hon syn på dem. David och Amanda står mitt emot varandra vid räcket som sträcker sig runt hela dansbanan. Av deras kroppsspråk att döma skriker de på varandra. När hon kommer närmre kan hon höra vad de säger.

"Sluta ha hemligheter för henne", skriker Amanda. David ser rasande på henne och kramar en ölburk så hårt att aluminiumet knycklar ihop sig.

"Jag har inga hemligheter", protesterar han.

"Du är ju inte ärlig i alla fall. Sofie har berättat allt för mig."

"Sofie vet ingenting", svarar David och vänder sig om. Han lutar sig ut över räcket och tar några djupa andetag.

Annas hjärta slår hårt och hon får ont i magen. Plötsligt känner hon sig både yr och illamående. Ingen av dem har lagt märke till henne än och hon får lust att bara vända sig om och gå. Låtsas som ingenting. Men det är försent. David ser rakt på henne med gapande mun. Anna kan se hur en förtvivlan växer fram i ansiktet. Amanda ser också på henne, med ledsna ögon som får Anna att vilja gråta.