Grannpojken

Brev

Maj 2002

Det slog mig inte direkt, men nu förstår jag att något är fel. Jag var nog en aning för berusad för att lägga märke till det på dansen, då var allt jag kunde fokusera på din vackra utstrålning.

Du är väl inte arg för att jag inte kommenterade saken? För jag fattar att jag borde ha förstått och frågat något. Hur det är till exempel. Om du mår bra. Men du såg ut att må bra och det glädjer mig.

Men jag förstår fortfarande inte. Varför har du inte kontaktat mig? Du vet ju var jag finns och i det här läget borde du verkligen ha kommit till mig. Jag dömer dig inte, absolut inte. Jag vet att det har varit svårt, är svårt.

Allt jag skulle vilja ha är en förklaring, en förklaring om varför du är borta. Allt var så bra, så otroligt bra. Och nu är du inte här längre, trots att du fortfarande borde vara här.

Du är min, det vet du väl?

// Din tillgivne