Chapter 12: Reminisce

165 32 59
                                    

Chapter XII: Reminisce

2 years ago...

Bella's POV

"Mom, sige na po payagan niyo na po si Bella. Minsan lang naman yan eh. Kahit ngayon lang." Sa aming dalawa, si ate lang talaga yo'ng may lakas nang loob na pilitin si mama sa mga bagay-bagay na gusto naming gawin.

I always look up to her. She's not only my sister but also my hero and a friend. Hindi na nakapagtataka na marami ang nahuhumaling sa kanya hindi lamang dahil sa kanyang ganda kundi pati na rin sa kanyang angking kabutihan.

"Hindi pwede." Sumimangot si ate sa narinig niya.

"Ate wag na po nating pilitin si mama," ani ko at pinagpatuloy na lang ang pagsubo sa pagkain.

"Syntie, payagan mo na ang anak mo. Tama si Stephanie minsan lang naman 'yon. Hayaan mo na si Bella na mag-enjoy kasama ang mga kaklase niya." Pati si Nana tinutulungan na rin ako.

"Nana, hindi pwede and that decision is final. " Everyone was in silence. No one can easilly change my mother's mind. Once she says no, it's a no.

Kahit dismayado sinunod na lamang namin ang utos niya. I am not surprised. I knew this would going to happen .

As a doctor, well not just a doctor but a very well known psychiatrist, my mother's expectations are very high especially on my sister. She works almost 24 hours a day kaya minsanan lang talaga kami lahat magkakita-kita. Maswerte na siguro ang tatlong beses sa isang linggo.

But I never complained about it. Even if she's here or not, it will make no difference at all. She's great at doing her job but as a mother, I'm not sure. Sa buong buhay ko si Nana na ang nag-aalaga sa aming dalawa ni ate. Si Nana na ang nagsilbing ina sa amin.

---**---

Something warm touched my skin. I slowly opened my eyes and a blurry image of a person met my eyes.

Kinusot ang aking mga mata at nilibot ang paningin sa paligid. It's still dark and if it wasn't for the dim light from the small lamp beside my bed, I wouldn't recognize the person in front of me.

"Ate? Anong ginagawa mo rito? Anong oras na ba?" I asked between my yawns.

"It's 3 am." She showed me her watch. "Why? Are you not going to prepare for your retreat?" Medyo naguluhan ako sa sinabi ni ate.

"Retreat? 'Di ba sabi ni mama 'di daw ako pwedeng sumama? "

"Don't mind her. Napag-usapan na namin 'to ni Nana kaga--"

"Wait..wait.. Wait, Nana? She's with this? "

"Yes." She smiled at me.

"Pero si mama, I'm sure malalaman ito ni mama. How would you explain na bigla na lang akong mawawala pagdating ng umaga?"

"No, don't worry. Of course Nana and I would not do this if mom was around. Umalis siya kagabi at nagpaalam kay Nana na may aasikasuhin siya. And guess what? She will be gone for a week. She would never know that you even left the house. "

I can't believe that she and Nana would come up with this plan. If there's one thing I learn for having the great psychologist Syntie as my mom that would be that she is not easy to fool.

This is not going to end up well. If mom would know about this, we're doomed.

Pero gusto ko rin talagang sumama. The whole class would be there. Ayaw ko namang ako lang isa ang 'di makasama.

"S-sige," I said with hesitance.

Dali-dali akong tumayo mula sa kama at nagsimulang magligpit ng gamit. Mabuti na lang at tinulungan ako nina Nana at ate kaya hindi naging ganoon katagal ang pagliligpit.

Alas singko aalis ang bus na sasakyan namin papunta sa venue ng retreat kaya may ilang oras na lang kami para bumyahe papunta ng bus terminal. Sinadya talaga ng school na agahan ang alis dahil medyo malayo pa ang venue.

Hinatid ako ni ate sa terminal habang si Nana naman ay nagpaiwan sa bahay para magbantay. Pagbaba ko ng sasakyan nagulat ako nang bigla akong niyakap ni Ate. I am used to her being sweet to me but this time, it felt different.

"Have fun Bella mamimiss kita," ani niya matapos akong binitawan mula sa pagkakayakap sa akin.

"Miss agad? Tatlong araw lang naman akong mawawala baka nga masaya ka pa dahil solo mo na ang bahay," I joked. She only laughed at my response.

After we bid our goodbyes I stepped into the bus and for the last time, I took a glance at my sister. She was waving her hands at me from our car. I smiled at her and waved back, not knowing that it will be the last that I will get to see her, ever again.

--**--
DareMe19

Unedited: forgive me for the errors

Shortest chapter. Idk what to add, so I'll just leave it like this. Lmao😆

Dedicated to: nrmnsm_azl

After Past (Completed)Where stories live. Discover now