Chapter 29

270 7 7
                                    

- - -

REGINA: Good Morning baby! Breakfast in bed.

THANIA: Good Morning po.

REGINA: Bangon na anak at nang makakain ka na't makaligo ka na, baka mahuli pa tayo sa eskwela eh.

THANIA: I'll just brush my teeth and do some of my morning routines po, then I'll eat my breakfast and take a bath.

REGINA: Okay. I'll just prepare your things, okay? Before I'll prepare mine.

THANIA: No need to do it Mom. I already did last night. So go ahead and prepare yours. I'll be fine here and I can take care of myself na po.

REGINA: Sigurado ka anak?

THANIA: Yes po. I'm so sure. By the way po, did you take your breakfast already?

REGINA: Uhmm mamaya na lang siguro pagkatapos ko mag-ayos.

THANIA: Hey?! You should eat your breakfast already. You're not the only one right? Your pregnant. Com'on eat what you prepare for me and I'll just be the one to get mine.

REGINA: But I prepare those for you?

THANIA: You need it more than me. So go and eat it. I'll just go downstairs to eat after I did my routine.

REGINA: But...

THANIA: Please Mom. Just do what I say, okay. It's for your own good. Don't worry about me, because I can take care of myself already.

REGINA: But I prepare those for you. Please eat it, for me? Kainin mo na ang hinanda ni Mommy, please?

THANIA: But Mom? You didn't ate your breakfast. Mas inuna mo pa ako kesa sa sarili mo eh. You are not alone Mom, you have a baby on your womb. Please be extra careful. Eat your meals on the right time. Please?

REGINA: Pero ginawa ko yan for you eh. Kainin mo na baby please? Kakain naman ako after mo kumain eh, please?

THANIA: Okay. Just join me in eating the food you've prepared for me. Let's just share, okay? Bo more buts. Let's eat. Lead the prayer.

REGINA: Fine. In the name of the father, and of the son, and of the holy spirit, Amen. Lord thank you for this food. Thank you for keeping us healthy, especially sa panganay ko. May you always enlighten our minds. Keep us safe as always, oh Lord. In Jesus name, Amen.

THANIA: Amen. Let's eat!

*At nagsimula nang kumain*

THANIA: I'm done po. I'll just take my bath and get dressed so that we go to school na.

REGINA: Just take your time. It's still early.

THANIA: Are you done taking your bath po? You're too early naman.

REGINA: Oo tapos na ako. Magpapalit na lang ako ng uniform mamaya. Maaga akong gumising to prepare your breakfast. Para naman makabawi ako sa lahat ng pagkukulang ko.

THANIA: But you don't need to do it Mom. I'm old enough to take care of myself. Ang Nana can prepare my breakfast.

REGINA: Puro na lang siya nag-aalaga sa'yo eh. Siya na lang lagi kausap mo, kasama mo, kakwentuhan mo at lagi mong sinasabihan ng mga problema mo. Akala mo di ko ‘yon napapansin? Lagi ko kayong pinagmamasdan kapag magkasama kayo. Naiinggit nga ako kase di mo yong ginagawa sa akin. Ni hindi mo man nga lang ako makausap o matingnan eh. At ang saya saya mo kapag kasama mo siya. Pakiramdam ko ‘di mo na ako kailangan kase si Manang lang sapat na sapat ka na. Tsaka kapag nasa school tayo, during lunch time at break time. Pumupunta ka nga sa kinaroroonan ko/namin pero hindi naman ako yong kinakausap mo. Mas close nga kayo ng co-teacher ko kesa sa akin na Mommy mo eh. *bumagsak na ang mga luha* Alam mo ‘yon? Yong tipong napapasaya ka niya, napapatawa ka niya, ang gaan gaan ng loob mo sa kaniya, pero sa akin hindi. Kung hindi ka umiiyak, nagtatampo ka, kung hindi ka naman nagtatampo, naiinis ka naman sa akin. Alam mo anak yong feeling na ako yong nanay pero hindi ko nagagawa mga nagagawa nila. Ako yong nanay pero di man lang kita mapatawa.

Nathania Jane Life's JourneyWhere stories live. Discover now