o.m | Ditt nummer

quinze

07:49 Mamma: kommer hem sent, är tvungen att åka till Stockholm och hjälpa till med ett fall där

10:02 Mamma: vet att jag jobbat mycket nu men så fort detta är över så ska du och jag åka utomlands och bara ha det gott

12:03 Mamma: älskar dig

Ännu två dagar har gått och mamma har fortfarande knappt varit hemma. Jag är helt själv. De enda som håller mig sällskap är Oscar, Ogge och Felix som antingen smsar eller ringer på skype. Av någon anledning så har jag knappt pratat med Omar, jag tror inte han och jag går så bra ihop, vi har ingenting att prata om när vi är i samma rum. Synd.

När jag är ensam såhär så saknar jag faktiskt Linn, min förre detta bästa kompis, hon som Emil var otrogen med. När jag var liten så hade jag ganska många vänner, så som man brukade ha när man var liten, men när jag växte upp försvann alla och jag hade bara två stycken, Linn och Elinor. Sedan försvann Linn och nu har jag bara Elinor, men hon jobbar så jag är helt själv.

Jag kollar ut genom köksfönstret, för en gångs skull så är det soligt ute och termometern visar 27 grader. Snabbt springer jag upp på mitt rum och byter om från pyjamas till shorts och linne, går ned till hallen och sätter på mig skor, går ut genom ytterdörren och promenerar in till centrum. Runt om mig steker solen på, fåglar kvittrar, barn cyklar runt eller spelar fotboll och ungdomar solar i deras trädgårdar. I stunder som dessa, när jag får vara ensam i naturen och bara ta in allting känner jag mig inte så ensam som jag egentligen är.

Jag går igenom Karlstads centrum, förbi Paviljongen, Mitt I City, Espresso House och går till Glassbaren som finns vid vattnet. Det är knappt något folk alls ute och det förstår jag, en dag som denna så åker alla till stranden och badar och solar. Det skulle jag också vilja göra, men att bada själv är inte alls lika roligt som att bada med en kompis.

När jag beställt min glass som fick bestå av en chokladkula, regnbågskula och en vaniljkula går jag och sätter mig vid en bänk och kollar ut på vattnet, fåglarna och fiskarna som äter från någonting som ligger på vattnets yta. Glassen svalkar ned mig och det dröjer inte länge förrän den är uppäten och jag sitter endast med en servett i min hand. Jag ställer mig upp och kastar servetten innan jag går och sätter mig på samma bänk och tar fram min skrivbok. Texten som Ogge fick läsa som inte var klar då, har jag arbetat klart med för länge sedan, den blev helt okej och fick heta My Beyoncé.

Pennan nuddar pappret och orden flyger fram, inspirationen är just nu på topp tack vare naturen och min ensamhet.

You pushed me, I don't have the strenght to take you down.
Do I deserve this ?
You make me so nervous, calm me down.
I will wake you up in the middle of the night
I will never leave this bed
The perfection of your face will slow me down
I need you to trust me, don't push me.
So you say no, this will never work
Take it off, take it off, take it off all that I have
Fake it, fake it, you can fake it all

Jag känner någons närvaro, jag sneglar och ser att någon har satt sig på samma bänk som mig så jag drar upp benen så man inte ser så lätt vad jag skriver. Jag tänker inte mer på personen utan fokuserar på min skrivbok. På mina känslor och tankar.

I'm trying to let go of the past
This battlescars don't look like they are fading, they are never going away
It is so hard to say no, hard to say no
Are you down, are you down, are you down ?
You were born with love but this battle scars never goes away
I wished I never touched, I wished I never fell
This will never be over until you say it is all over
But I have hella feeling feelings for you and I act like I don't give a fucking care because I'm so scared.
I'm a fool for you