o.m | Ditt nummer

cinquante-trois

- Ogges perspektiv -

Höstlöven är nästan borta och kylan börjar komma. Jag tittar ut genom fönstret och ser en kall, dimmig Oktobersmorgon utanför skolbyggnaden. Framför mig står läraren och förklarar för klassen hur droger påverkar ens kropp men jag lyssnar inte, orkar inte. Det har jag inte gjort sedan vi började skolan. Jag har inte koncentrerat mig sedan första skoldagen. Ända sedan första skoldagen då jag såg henne gå där bland sina nya vänner, i sin jumpsuit så har jag mått dåligt. Jag måste få ha henne hos mig, känna mig lycklig igen. Jag måste berätta för henne.

Jag ser henne varje dag. Hon ler, skrattar. Jag brukar stå undangömd så hon inte ser mig, vill inte att hon ska se mig och springa iväg. Jag saknar henne, jag saknar henne jättemycket. Jag saknar hennes skratt, hennes leende, hennes närhet, sättet hon rodnar varje gång jag säger någonting pinsamt, hur hon låter när hon sover, hur hon är som person. Jag saknar att sitta med henne i sängen med henne i min famn, låta henne gråta, skrika, för att hon mår dåligt. Jag vill finnas där för henne, oavsett vad. Jag mår själv inte bra att vara utan henne, jag är inte samma glada Ogge som jag var för någon månad sedan. Det är november om en vecka, jag har inte haft någon kontakt med Ebba sedan augusti. Det tar på mig.

"Oscar, lyssnar du?" läraren ställde sig framför mig och min uppmärksamhet åkte dit, jag mumlade något och nickade på huvudet, låtsades att jag lyssnade. "Jaha, men då kan du berätta för klassen vad jag precis sa". Jag tog ett djupt andetag och försökte kolla förbi läraren för att se om hon hade skrivit något på tavlan.

"Som jag trodde" sa läraren och vände sig om och gick mot tavlan. "Oscar, antingen lyssnar du eller så går du härifrån med en gång". Jag kollade omkring mig, alla mina klasskompisar satt och stirrade på mig. Sedan gjorde jag en sak ingen trodde jag skulle göra, jag ställde mig upp, tog med mig min väska och gick ut från klassrummet och smällde igen dörren. Jag sprang genom korridoren, bort från Dansarnas korridor, genom Frisörerna, Naturarnas och stannade vid Teknikarnas korridor. Nervositeten inom mig var hög, jag pillade nervöst på nagelbanden när jag stod utanför A26 där jag visste att Ebba hade lektion nu. Snabbt tog jag upp min telefon, gick in på twitter och skrev en tweet.

14:23 @ollymolander it's now or never, either you forgive me or not

Jag stoppade ned telefonen, tog ett djupt andetag. Gör jag verkligen rätt sak nu? Ett par steg i korridoren hördes och jag kollade dit, en elev som jag inte kände igen gick förbi mig. Jag låtsades som om jag inte visste vart jag skulle, även om jag var helt säker på vart jag ska. Det är nu det gäller, antingen förlåter hon mig eller inte. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick fram till klassrumsdörren och knackade på och öppnade dörren.

Jag gick in i salen, allas ögon var på mig. Jag hittade henne snabbt, hon kollade på mig, häpet. Läraren harklade sig medan jag gick längre in i salen. Jag kollade mot honom och log ett litet leende.

"Jag är klar snart" sa jag och ställde mig längst fram, i mitten av klassrummet. Varenda en kollade på mig, endel kollade konstigt, endel med nyfikenhet och endel av avund. Först kollade jag ned i golvet, tog ett djupt andetag innan jag kollade upp och mötte Ebbas blick. Deras lärare försökte säga till mig att gå ut men jag sket i det och började prata.

"Om detta är enda sättet att du ska lyssna på mig så får jag göra såhär och kanske skämma ut mig totalt Ebba" Jag såg hur hon svalde en klump i halsen och hur en av tjejerna bredvid henne med rött hår tog tag i hennes hand. Jag tog ett kliv närmare henne. "Jag vet inte hur många gånger jag försökt att få dig att lyssna på mig, hur många gånger jag ringt, smsat, lämnat röstmeddelanden"

Hon skakade på huvudet när jag gick ännu närmare. Vad som förvånade mig var att läraren inte stoppade mig, han hade sagt en gång att de hade lektion men han stoppade mig inte.

"Snälla Ebba, bara lyssna, du behöver inte förlåta mig om du inte vill men lyssna bara för det är inte som du tror"  jag drog handen nervöst genom håret och kollade runt om alla som kollade på mig. En del hade nu tagit upp telefonen för att filma. "När jag gick uppför trappen till sovrummet fick jag ett glas av en blond tjej som jag svepte med en gång och sedan gick jag upp till sovrummet för att vänta på dig". Några började fnissa i klassrummet men jag brydde mig inte utan kollade bara på Ebba som försökte undvika min blick men misslyckades. Hon satt fortfarande kvar på stolen, hon kunde inte ta sig någonstans ändå för den enda utvägen från klassrummet var bakom mig om hon inte hoppa genom fönstret.

"Jag började känna mig konstig och dörren öppnades och jag kunde inte röra mig, jag hade blivit drogad av den där tjejen Ebba, jag hade blivit drogad" jag kände hur tårarna var påväg att komma. "Jag kunde röra mig, kunde inte prata, jag kunde inte göra någonting. Hon gjorde som hon ville, jag kunde inte göra ett skit Ebba, jag var fucking drogad!" Ebba tog upp handen för munnen och jag såg hur tårarna började rinna nedför hennes kinder.

"Jag skulle aldrig i hela mitt liv vara otrogen mot dig, jag blev våldtagen nu, jag ville inte. Jag försökte röra mig men kunde inte, försökte skrika men kunde inte." tårarna började nu rinna nedför mina kinder.

"När du kom in i rummet och såg vad hon gjorde ville jag skrika på hjälp, men jag kunde inte, jag kunde inte röra mig. Att se dig där gjorde mig så sårad. Det sista i livet jag vill göra är att göra dig sårad" Jag gick ännu närmare, nu stod jag två meter ifrån Ebba. Hela klassrummet var tyst. "Jag skulle aldrig i hela mitt liv göra någonting medvetet för att såra dig, allra minst vara otrogen. Jag var drogad Ebba. Jag älskar dig för mycket för att göra något sådant mot dig."

"Jag orkar inte hålla mig borta från idg längre, jag saknar dig, jag älskar dig. Jag saknar ditt leende, skratt, dina kramar, dina ljud du gör när du sover, hur du smygfilmar mig när jag dansar fånigt i underkläder och jag saknar dig." jag suckade innan jag backade därifrån. "Om du inte tror mig nu så lyssna på dina röstmeddelanden när du har tid, sen är det upp till dig att förlåta mig eller inte. Men jag vill bara att du ska veta att jag inte gjorde det med flit, jag var drogad Ebba. Jag älskar dig för mycket för att göra något sådant mot dig. Jag är fucking kär i dig Ebba". Jag kollade en sista gång mot henne innan jag vände på mig och gick ut från klassrummet och gick mot närmsta toalett där jag låste in mig, satte mig ned på golvet, tog upp händerna och lutade pannan mot och lät tårarna rinna.

Efter ett tag när jag lugnat ned mig tog jag upp min telefon och skickade iväg ett sms till killarna i vår gruppchat. Omar har fått veta vad som hänt, Oscar berättade vad som hade hänt.

15:56 Ogge: jag berättade för henne