Kvinnan framför henne är blond och kortklippt. Hennes hår är stripigt och hennes isblå ögon stirrar stint in i hennes. Kvinnan måste vara i 40 årsåldern men hon klär sig som en 80 åring.
"Kan du iallafall berätta ditt namn?" Frågar poliskvinna vid namn Sandra. Flickan vänder huvudet åt ett annat håll, vägrar att svara. Hennes händer skakar dramatiskt och hon har ett stort, blödande sår på benet. Hennes hår är smutsigt och trassligt. Hennes namn.
"Anna." Säger hon tillslut. Hennes röst är rostig, liksom grötig och hennes läpp darrar när hon säger hela namnet. "Anna Karlsson."
"Anna Karlsson. Vad har du råkat ut för?" Frågar kvinnan men Anna tiger. Om hon berättar dör han. Om hon berättar dör han. Om hon berättar dör hon. Det är det ända hon har i huvudet när hon öppnar munnen med darrande läppar.
"Jag behöver ringa någon." Huttrar hon och Sandra kollar på henne. Utan ett ord reser sig polisen och lämnar henne ensam i förhörssalen. Hon stirrar på telefonen framför sig, slickar sig om läpparna och lyfter luren för att lyssna på tonen. Hon slår numret snabbt, men den som svarar är inte den hon förväntade.
"Hallå K."
En ilande kyla sträcker sig längs hennes rygg och hon känner hur hjärtat bultar.
"Lukas?" Viskar hon och ett skratt möter henne i luren.
"Låt inte så förskräckt, du visste hur det här skulle sluta. Förresten, så verkar din syster ha det lite varmt här." Säger han vilket får hennes ansikte att bli blekt. Hon hinner knappt få in orden innan hon känner hjärtat bulta hårdare i bröstet.
"Om du rör henne är du död!" Säger hon högt men Lukas bara skrattar.
"Kom då." Säger han.
"Nej! Märta!" Hörs Felix rop i bakgrunden innan ett skott avfyras och samtalet bryts.
YOU ARE READING
Jag älskar dig Felix Sandman | f.s
FanfictionHej. Mitt namn är Märta Karlsson. Jag är född 1998. År 2014 råkade jag ut för en olycka. Egentligen var det ingen olycka. Jag hamnade i koma i tre år och när jag vaknade visste jag inte ens namnet på min pojkvän, killen som tog livet ifrån mig, kill...
