Jag älskar dig Felix Sandman | f.s

Kapitel 2

Jag följer strömmen ut ur NO salen och bort mot skåpen.

"Märta!" ropar Elin och jag vänder mig om för att vänta på henne.

"Vart ska du?" frågar hon när hon kommer fram till mig.

"Jag ska möta Felix vid trappan, sen ska jag gå till min lektion" svarar jag och ler.

"Aha, men vad har du för lektion?" frågar hon och börjar bläddra i sina papper.

"Engelska tror jag" svarar jag.

"Gud vad lycko dig! Jag har fucking matte" säger hon och suckar.

Jag skrattar åt henne och lägger en hand på hennes axel.

"Jag hatar båda två, men jag måste dra nu, annars blir Felix orolig. Du vet ju hur han är" säger jag och himlar med ögonen.

Elin ler stort och nickar.

"Jodå det vet jag" säger hon.

"Men vi träffas vid lunchen, eller?" säger jag och höjer ena ögonbrynet.

"Absolut!" säger hon och ler.

Vi går skilda vägar och jag småspringer lite för att hinna lägga in allt i skåpet innan jag ska till Felix. Jag tar upp mobilen samtidigt som jag ska låsa upp mitt skåp, vilket resulterar i att jag tappar mobilen i golvet.

"Fan.." mumlar jag och tittar ner på telefonen.
Låset krånglar, som det brukar göra och jag stönar högt. Jag tar upp mobilen och ser en spricka. Jag suckar trött och stoppar ner den i fickan. Jag får upp låset och stoppa in mina grejor. Jag tar ut engelska boken och smäller igen skåpet, ja jag är lite små irriterad idag. Jag tar upp mobilen för att se hur stor skadan är. Inte så farlig, bara en spricka i ena hörnet längst ner. Skärmen lyser upp och Felix's namn visas. Jag ler för mig själv och börjar gå mot trappan.

"Hej älskling" svarar jag och rättar till boken i min famn.

"Hay babe, när kommer du? Saknar dig ju" säger han och jag slår vad om att han gör puppy face.

"Jag är påväg, mitt skåp krånglade plus att jag tappade mobil jäveln i golvet så att det blev en fucking spricka" suckar jag och skakar på huvudet.

"Dålig dag idag?" säger Felix.

"Jaa" suckar jag, igen.

"Kom så gör jag den bra då!" säger han och jag kan nästan höra hur han ler.

Jag fnissar och snabbar på stegen.

"Vi ses snart" säger jag och lägger på. Felix vet hur man muntrar upp en. Jag ler för mig själv och svänger till vänster.

Jag öppnar dörren och möts av varma solstrålar som pressar mot min kropp. Jag kisar med ögonen och går mot trappan. När jag nästan är framme ser jag Felix sitta och hålla på med sin mobil.

"Man kan nästan tro att du är ihop med din mobil och inte mig!" ropar jag.

Felix tittar upp och ler.

"Kanske det, men den ända skillnaden är att det inte finns någon annan som är som du" svarar han och ställer sig upp.

Jag ler mot honom. Asså, ibland tror jag att han är kär i sina kamouflerade mjukisbyxor. Jag har absolut inget emot det, för han är väldigt snygg i dom. Och såklart, hans kepsar. Idag har han en grå Fooo keps, som passar hans tröja väldigt bra, eftersom den är svart/grå. Han lyckas alltid hitta kläder som passar ihop. Jag bara slänger på mig något och hoppas att jag blir godkänd. Felix brukar alltid klaga på mig om jag tagit fel kläder. Pust. Men idag har jag iallafall en beige stickad tröja och ett par ljusblåa jeans.