The Real Me

Kapitel 1

Jag slog upp ögonen, det var mörkt i rummet och jag såg fullmånens ljus sippra in mellan mina fördragna gardiner så jag antog att det fortfarande var natt. Ännu en av mina mardrömmar. Jag slängde av mig täcket och svängde benen över kanten på sängen och lät dom landa på det kalla golvet. Jag kall svettades så jag reste mig från sägen och gick med tunga steg till toaletten. Med iskallt vatten rinnandes från kranen stoppade jag under mina händer och sköljde sedan ansiktet. Jag upprepade det några gånger. När jag torkat ansiktet och händerna torra fastnade min blick på mig själv i spegeln. 'Usch.. hur ser jag ut egentligen?' Det var ett tag sen jag hade kunnat sova ordentligt, nu hade jag mörka ringar under ögonen och mina ögon såg otroligt tomma ut. Mitt vinrödsfärgade hår hade tappat en del av sin glans på grund av att min trötthet stulit orken från mig till att fräsha till det. Jag klappade mig på kinderna som för att banka lite vett i mig själv. 'Nu får det vara nog med det här Selena Colins, dags att ta tag i det här!'

Jag öppnade kylskåpet och stod där en stund och stirrade i min lite förstora omdesignade svarta t-shirt, mina vita fluffiga morgon tofflor och slarviga knut mitt uppe på huvudet. En duns bakom mig fick mig att rycka till och flyga runt.

"God morgon Selena, förlåt om jag skrämde dig hjärtat!"

"Nejdå mamma, ingen fara." svarade jag sarkastiskt med ett leende.

Min mamma räckte ut tungan till mig innan hon kom fram och gav mig en puss på pannan för att sedan plocka ihop sina saker och lämna huset för att gå och jobba.

Hon jobbade som rektor på en högstadieskola i byn. Vi bodde en bit ut på landet bland en massa åker och skog, vi flyttade hit för ungefär tre månader sen och under den tiden så blev jag hemskolad så jag kände ingen här. Jag suckade och valde en halväten baguette från gårdagen att äta till frukost. Stolen närmast kylskåpet blev offer för mig denna morgonen, den fick bära mig idag. Precis när jag satt mig ner så ringde telefonen, jag tog upp den och svarade tröttsamt.

"Selena."

"God morgon prinsessan!" svarade mannen tillbaka i andra änden.

"Pappa. Hej."

"Alltid lika trevlig på morgonen du!" sa han och skrattade. "Hur känns det inför första dagen på nya gymnasiet då?"

"Ja efter att ha levt typ isolerad från människor i tre månader förutom från dig och mamma så kommer jag väll antagligen tycka att alla är som aliens eller något." muttrade jag. "Men men, så är det väll. När kommer du hem igen?"

"Jag förstår min prinsessa, men det kommer gå bra! Nervositet är normalt." Jag kunde höra på honom att han log. Sanningen var att jag var väldigt nervös, jag hade inte umgåtts med andra personer sen jag flyttade hit. Mina föräldrar hade försökt få iväg mig till stan för att träffa nya kompisar men jag hade alltid skyllt på något för att komma undan.

"Jag kommer iallafall hem imorgon kväll, så då kan vi prata om hur det gick första dagarna i skolan."

"Okej pappa" svarade jag "Vi ses imorgon, älskar dig." Jag la på luren.

Min garderob hade precis förnyats och jag visste inte alls vad jag skulle ha på mig. Vädret ute var varmt så det fick bli något enkelt som mörkblå slitna jeansshorts och vit tajt t-shirt med v-ringning i ryggen. Jag hade under natten fixat till mitt hår så att det såg levande vinrött ut igen, slängde upp det i en slarvig hästsvans som nådde ner till halva ryggen och några ensamma lösa slingor drog jag fram på sidorna av ansiktet. Min hud var solbrun men lite concealer under ögonen för att täcka mina mörka ringar och mascara gjorde så att jag såg lite piggare ut. Jag drog med mig väskan på vägen ut från rummet, slängde den över axeln och studsade ner från trapporna. Med mina vita skor på fötterna slängde jag en snabb blick på klockan. Åtta. Skolan började om en halvtimme.

Väl framme på skolan efter en kvart hoppade jag av min cykel och låste fast den i cykelstället bland några andra ensamma cyklar som stod där och som såg ut att ha stått där ett väldigt bra tag, genom alla väder. Jag vände mig om och gick mot skolan, en stor röd byggnad med svarta detaljer runt fönster och dörrar. jag visste inte riktigt vart jag skulle men jag gissade på den stora dubbeldörren som många andra elever stormade genom. Jag kände nervositeten sprida sig men väl inne letade jag efter skylten 'Expedition' och hittade den lite längre ner i korridoren på höger sida utanför ett dörrvalv.

Med schema, karta över skolan och ett skåp blev jag visad till min första lektion, matematik. Jag verkligen hatade matematik, det fastnade verkligen aldrig i mitt huvud förutom just för stunden. Dörren till klassrummet öppnades och jag möttes av ett sorl som plötsligt tystnade tvärt när jag och rektorn kom in i rummet. Visste inte om det berodde på mig eller rektorn men jag gissade på alternativ ett då alla blickar var riktade mot mig och jag uppskattade verkligen inte uppmärksamheten.

'Okej andas Selena du bara inbillar dig, all uppmärksamhet är inte riktad mot dig' försökte jag intala mig själv.

Jag såg ut över eleverna som satt två och två bakom bänkarna, det fanns tre lediga platser. En plats var bredvid en blond tjej som verkligen doppat ansiktet i en hink med smink och låg inne med det senaste modet, en annan var bredvid en kille som verkade väldigt osäker och nervös över att jag skulle ta platsen bredvid honom. Jag drog lite på ena mungipan innan min blick fastnade på den sista platsen eller rättare sagt på personen som satt bredvid. I ett hörn längst ner satt en kille med svart snyggt ruffsigt hår och svart t-shirt, han hade armbågarna på bordet och händerna knutna framför munnen så bicepsen spändes. Jag märkte antagligen alldeles försent att han tittade tillbaka på mig så jag riktade genast blicken bort från honom och ner i golvet, jag kände hur jag rodnade. 'Hur länge hade jag egentligen stirrat? Det är en plats som är utesluten iallafall jag kan in-'

"Selena, det här dina klasskamrater och din matematik lärare Mrs Park" Jag ryckte till samtidigt som rektorn väckte mig ur mina tankar och jag hörde hur några fnissade och en viss kille drog på mungipan, jag rodnade igen.

"Välkommen Selena" sa Mrs Park efter att rektorn lämnat rummet med några ord om att alla skulle få mig att känna mig välkommen. Jag log bara mot henne och önskade att jag snart skulle få sätta mig ner och på så sätt slippa stå i centrum.

"Du kan få slå dig ner bredvid Aaron där borta" Jag kollade mot killen som jag tyckte hade verkat nervös för en liten stund sen men som nu såg väldigt lättad ut, jag vände huvudet mot Mrs Park och till min förskräckelse visade hon ner mig till platsen bredvid killen i hörnet. Jag trodde verkligen jag skulle svimma. 'Kan detta bli värre?!'

Hela lektionen satt jag och stirrade ner i min mattebok och räknade, eller iallafall låtsades. Aaron som killen bredvid mig hette hade sneglat åt mitt håll några gånger men jag låtsades som att jag inte märkte något och hindrade mig själv från en impuls att fråga honom vad han glodde på, jag ville bara lektionen skulle ta slut så jag kunde gå här ifrån.

Matsalen var verkligen full så jag lämnade den efter jag plockat till mig en frukt och gick istället mot framsidan av skolan för att sätta mig på en bänk jag sett tidigare på morgonen. Försjunken i tankar och utan att se mig för så tog det tvärstopp, jag tappade min frukt och såg den rulla iväg mot utgången. Jag sträckte mig efter den men var inte tillräckligt snabb. Det va då jag upptäckte dom svarta skorna mitt framför mig, svarta byxor och lite högre upp en svart t-shirt som bicepsen töjde ut armarna på. Var hade jag sett dom innan? Precis innan jag nådde hans ögon slog det mig.

Aaron.

Detta var då första kapitlet av 'The real me' och jag känner mig verkligen motiverad till att fortsätta skriva och jag hoppas så många som möjligt kommer följa Selenas & Aarons resa genom boken!

*Bilden ovan ska föreställa Selena men ni får givetvis bilda er egen bild av henne*

Ha det super bra :)

-Alex