The Real Me

Kapitel 24

Vi hade kommit överens om att jag skulle ha lite betänketid med hur jag ville göra, om jag skulle göra abort eller behålla tvillingarna. Det var vad jag kallade dom, tvillingarna. Ms Rivers hade varit snäll och skrivit ut två bilder av ultraljudet som jag fick med mig hem, man såg inte mycket av tvillingarna men det räckte för mig att jag kunde se deras hjärta. 

Jag studerade bilderna när vi hade kommit ut och satt oss i bilen, sakta drog jag med fingret över ena bilden och jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken men jag tvingade dom tillbaka. Vad skulle jag ta mig till nu?

"Hur känner du dig Selena?" Det var Claire som frågade och jag såg på henne och nickade. Ärligt talat så visste jag inte riktigt hur jag kände mig, jag bar på två individer som var hälften mig och hälften Aaron.

Jag försökte le mot dom båda men misslyckades och brast istället ut i tårar "Herregud, vad ska jag göra?" snyftade jag fram "Efter det här" jag lyfte upp bilderna "Vet jag inte längre hur jag vill göra."

Kenna torkade mina tårar med tummarna och såg mig i ögonen "Älskade vän, oavsett vad du bestämmer dig för så finns vi här för dig. Men du måste berätta för Aaron, han har inte mer än rätt att veta och det vet du om." jag nickade som svar "Jag vet att du är rädd för hur han ska reagera men tro mig när jag säger att det kommer lösa sig tillslut."

Min mobil plingade till och jag plockade upp den ur jeansfickan, ett nytt meddelande från Aaron. Det var ju passande tänkte jag.

Babe, jag skulle behöva prata med dig.

Ska jag komma till dig eller vill du komma hit?

-A

Jag blev lite nervös och bytte en snabb blick med både Claire och Kenna innan jag svarade. Han kunde väll omöjligt redan veta eller? Med darriga händer skrev jag tillbaka.

Jag kommer till dig.

Puss

Kenna nickade mot mig "Du fixar det här, du är Selena!" Hennes förtroende fick mig att skratta till, jag startade bilen och körde ut på vägen mot Claires hus. Bilturen kändes som en evighet fastän det bara tog tio minuter. Tjejerna hade försökt lätta upp stämningen hela vägen och jag kände mig lite mindre stressad av min situation.

Jag parkerade bilen utanför huset "Tack tjejer, ni är verkligen bäst." sa jag innan dom båda klev ut ur bilen. Kenna lutade sig över och kramade om mig och jag fick ett vänligt leende av Claire. Dom lämnade bilen och tystnaden fick nervositeten att komma tillbaka. Sakta gjorde jag en U-sväng på uppfarten och styrde mot vägen igen.

Ju närmre jag kom Aarons hus desto värre blev nervositeten och jag undrade verkligen vad han ville prata med mig om. Hur skulle jag ens påbörja att berätta för honom? "Aaron jag är gravid." eller "Jag bär på tvillingar." eller hur låter "Jag bär på dina barn." Herregud, nej nej nej.

Snabbare än jag tänkt vad jag framme vid hans hus och jag såg på den ensamma byggnaden en stund innan jag tog ett djupt andetag och öppnade bildörren. Bilderna jag fått av barnmorskan stoppade jag i väskan men hade inte riktigt bestämt mig än för om jag skulle visa dom eller inte. Det fick helt enkelt bli som det blev.

Jag låste bilen och gick med tunga steg mot dörren, ett djupt andetag fyllde mina lungor innan jag tryckte ner handtaget. Det hördes röster inifrån, jag sparkade av mig skorna i hallen och fortsatte in i vardagsrummet. Aaron stod vid den öppna spisen och pratade med någon som satt i soffan med ryggen mot mig.