The Real Me

Kapitel 15

Vi båda stod tysta en stund. Jag hade precis berättat för Scott hur jag verkligen kände för Aaron och jag var själv lite i chock. Kunde jag verkligen älska honom? Tanken for runt några varv innan jag nickade nästan osynligt för mig själv. Jag älskade verkligen honom, trots vad han gjort och vad han var. Nästa utmaning för mig var att prata med mina föräldrar, jag undrade verkligen hur dom kunde vara en pusselbit i det här, men min största utmaning nu var nog Jessy. Hon kommer verkligen leva på att Aaron gick med henne, att han valde henne framför mig. Jag visste inte om det var för att jag gjort slut med honom eller om det var för att han ville det. Scott avbröt mitt tänkande med en harkling och jag såg upp på honom.

Han log mot mig "Ska vi gå tillbaka?"

Jag nickade och öppnade dörren för att ta mina böcker i bilen. Lektionen hade redan börjat för ungefär en halvtimme sedan men jag bestämde mig för att gå dit ändå. Vi kom innanför skolans dörrar när jag vände mig mot Scott och tog tag i hans arm för att stanna honom. Han såg undrande på mig.

"Kenna?" frågade jag tyst.

Scott suckade och såg snabbt ner i golvet innan han såg på mig igen. Han nickade "Jo, hon är klart ledsen för det här men hon vet inte vad hon kan göra för att fixa det. Hon vill inte pressa dig"

Jag rynkade oroligt på ögonbrynen "Hon hade inget val än att hålla det hemligt va?"

Han skakade på huvudet "Det har ingen av oss, Aaron är alfa och han bestämmer"

När han sa hans namn for en ilning genom hela kroppen och jag ville känna hans beröring, jag föreställde honom framför mig men slog snabbt bort tanken. Stenen över mitt hjärta låg kvar.

Jag nickade åt Scott "Är hon här idag?"

"Ja, hon har samma lektion som dig just nu" log han.

Med ett stort leende på läpparna gav jag honom en stor kram "Tack!" och sedan vände jag om och sprang mot lektionen. Jag knackade på dörren och ljudet in ifrån tystnade och sedan öppnade läraren dörren. Med ett blygt leende ursäktade jag mig och steg sedan in, min blick letade efter Kenna och jag såg henne sitta längst bak i hörnet med blicken fäst i sina böcker. Platsen bredvid var ledig och jag smög snabbt fram för att sätta mig där. Jag slog mig ner på stolen men hon släppte inte fokusen från hennes bok så jag testade en annan teori.

"Om du kan höra mig så snälla nicka" Kenna stelnade nästan omärkbart till för en sekund men nickade sedan försiktigt och jag log för mig själv. "Jag är ledsen att jag inte gav dig en chans att prata med mig innan jag gick iväg, men jag var verkligen så arg och chockad. Egentligen var jag inte arg på dig, Scott, Mark eller Claire utan på din bror och jag lät min ilska gå ut över er alla. Jag vet att inget av det här är ditt fel och att du inte hade något annat val än att hålla det hemligt för mig" Jag satt och låtsades anteckna samtidigt som jag viskade till Kenna "Jag vill fortfarande vara din vän, din bästa vän men jag förstår om du är arg eller besviken på mig"

Det gick några minuter i tystnad utan ett ljud eller en reaktion från Kenna och jag kände att hoppet var ute. Jag suckade och då rörde hon på sig, försiktigt föste hon en lapp åt mig och snabbt tog jag emot den och vecklade upp den.

Du har rätt, jag hade inget val.

Vi pratar efter lektionen.

Lite av hoppet kom tillbaka och jag såg snabbt på klockan, lektionen skulle sluta om tjugo minuter. Vi gick igenom alla mikroorganismers uppbyggnad, cellernas vävnad och en massa annat som jag inte riktigt hängde med på, jag ville bara att tiden skulle gå fort så jag kunde komma ut och få prata med Kenna. De andra eleverna satt med spetsade öron och lyssnade intresserat på vad läraren pratade om, jag såg mig runt i rummet och sedan fastnade min blick på något en bit bort utanför fönstret. Två personer stod och pratade hetsigt om något, jag visste det genom att titta på deras kroppsspråk, eller rättare sagt hans. Han var upprörd över något och handen drogs upprepat genom håret. Jag kunde inte släppa dom med blicken och jag såg att Kenna också uppfattat deras närvaro. Scott stod med armarna i kors över bröstet och försökte prata lugnt med Aaron men han verkade inte vilja lyssna. Han såg sig omkring och fastnade sedan med blicken på mig. Mina kinder hettade till, pulsen ökade och jag bet mig försiktigt i läppen. Jag blinkade snabbt och då vek han undan med blicken och gick iväg från Scott, iväg från mig.