UrbanLegends☠️

Andningarna

Epilog
När vi hoppar in i historien har de precis upptäckt ett litet hål som det kommer vindpustar ur, längst in i en grotta de förut undersökt. Det innebär naturligtvis att det finns en källa till vindpusten där inne, och därför börjar de hacka och borra i hålet för att förstora det och kunna utforska även där inne. De kallar hålet de jobbar på "Floyds grav".

Historian
Jag satt på knä och pressade mjukt in borren i väggen när det hände. Mina öron var igenproppade, jag hade säkerhetsglasögon på mig och var uppe i funderingar. Plötsligt tyckte jag att jag hörde ett konstigt ljud bakom skriket av borren. Det var högt. Först trodde jag det kom från borren när den slet grus och damm från väggen, eftersom den brukade gnälla och gnissla titt som tätt. Men detta var annorlunda.

Det tog med flera sekunder att förstå att det kom från inuti hålet. Jag slutade borra och och drog ut öronpropparna, bara för att mötas av att höra det mest fruktansvärda skriet tystna och klinga ut i ekande mellan väggarna. Jag stirrade med vidöppna ögon in i hålet. Sedan vände jag mig mot Bob . Bara sekunden dessförinnan hade han legat på vår väska med rep och vilat sig, men nu stod han upprätt med gapande mun och ett bestört ansiktsuttryck.

Jag vände mig tillbaka mot hålet, till hälften beredd på att mötas av en demons ansikte eller något. Men Floyds grav var oförändrad. Jag fixerade blicken vid där gången smalnade av, där ljuset från min ficklampa inte kunde nå, och kunde inte se något annat än mörker. Inga rörelser. Det var fullständigt dödstyst, och jag kunde höra mitt eget hjärta dunka.