UrbanLegends☠️

Några lite längre spökhistorier

1. Det var mörkt, jag hörde tunga andetag från marken jag stod på. Jag tände min ficklampa och lyste mig omkring.
– Hallå, är det någon där?
Min röst ekade mellan gravarna och jag hörde ett skrapande ljud bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg något som fick mitt hjärta att hoppa upp i halsgropen. En grav var öppen!

Jag tittade mig omkring och så plötsligt slocknade min ficklampa och allt blev mörkt. Jag blev kall som is, en hand la sig på min axel. Handen drog mig bakåt och jag föll. Handen drog mig upp igen och fortsatte dra mig bakåt. Handen puttade ner mig i en grop och för första gången såg jag ansiktet. Det var en kvinna, hon hade kalla mörka ögon.
– Nu ska du få dö! sa hon och la över locket till graven jag hade lagts i.
Så dog jag.
En helt vanlig kille som blev dödad av en död kvinna.
Det hemska var att kvinnan var min mamma.

2. Mördaren
Det går en mördare lös i staden. Nanna ska vara hemma själv i kväll. Hon är lite rädd, men hon har ju Kevin, som är hennes hund.
Nanna kopplar Kevin och går ut. De går in i skogen, det blåser en kraftig vind och träden gungar ovanför dem. Nanna bestämmer sig för att ta en genväg genom skogen. De går snabbt och nu börjar det bli mörkt också.
Nanna drar i Kevin, men han stretar emot och drar tillbaka. Han har fått vittring på något och vägrar att sluta söka. De går en liten bit till, men Kevin tappar vittringen. De går hem igen. Klockan är halv tolv nu, så Nanna går och borstar tänderna. Sedan går hon in till sin säng och lägger sig ner.
Hon sträcker ner handen under sängen och Kevin slickar henne på handen som vanligt.
– Godnatt Kevin, säger Nanna.
Nanna tittar ut genom dörren och ser att det står något på spegeln med blod: "MÄNNISKOR KAN OCKSÅ SLICKA!!!"
– Va!? säger Nanna.
Hon reser sig och går ut i hallen. Där hänger Kevin på väggen uppe på en kniv och det droppar blod. Nanna skriker allt vad hon kan. Hon vänder sig om och där står mördaren med en kniv i handen.
-Ahhhh!
Nu är det bara mördaren kvar i huset...

3. Psyko
Jag stod i duschen, det var tyst och mörkt ute. det knarrade och dörren slogs upp. Jag såg konturen av en kvinna genom duschdraperiet. Kvinnan tog upp något blankt... en kniv. Hon kom emot mig, jag såg ringarna som duschdraperiet hänger fast i åka av. En... efter en... efter en.
Kvinnan stod framför mig med en kniv. Den kvinnan hade förföljt mig hela dagen. Och nu står jag här, en centimeter från min död.
Men jag hade en chans att fly. Jag tog tag i kniven och drog ner kvinnan i badkaret. Då passade jag på. Jag sprang allt vad jag kunde, det sved i mina händer, de blödde mycket.

Jag tittade bak... hon var efter mig. Hon hade följt blodspåren. Det hördes ett skrik. Jag sprang tillbaka till badrummet. Där låg hon blodig på golvet.
Jag tittade i badkaret och såg min spegelbild.
Det var också en annan spegelbild där, kvinnan.
Jag vände mig förskräckt om, men hon låg fortfarande på golvet. Jag hörde en viskning som sa:
– Jag kommer alltid att vara i ditt inre!

4. Sanningen om The Hands Resist

"När vi först fick denna tavla tyckte vi den var väldigt fin. Den hade hittats övergiven bakom ett gammalt bryggeri, och vi undrade varför en till synes vacker målning lämnats på det sättet (idag undrar vi inte längre!).

En morgon berättade vår 4,5-åriga dotter att barnen på tavlan bråkade med varandra om nätterna, och till och med kunde stiga ut ur tavlan. Jag är inte en sån som tror på UFO'n, men min make blev ganska upprörd. Till min stora förtjusning satte han upp en rörelseaktiverad kamera i vår dotters rum, för att spela in vad som egentligen hände. Efter tre nätter hade vi fått ett antal foton. Vi kunde klart och tydligt se hur pojken på tavlan verkade stiga ut ur tavlan, in i rummet. Vi beslöt oss för att tavlan måste bort. Det är upp till er att avgöra vad ni tror om saken."The Hands Resist Him målades av Bill Stoneham (f.1947) 1972. Stoneham är en mångsysslande konstnär som har arbetat med spelfilm, TV-spels-illustrationer, oljemålning och poesi m.m. Stoneham bor i Oakland, Kalifornien, med sin fru och målar surrealistiska dukar, samt skapa digitala illustrationer.

När han målade tavlan använde han ett gammalt foto av mig själv vid fem års ålder. Händerna symboliserar "andra liv". Glasdörren symboliserar den tunna linjen mellan vaken och drömmande. Flickan/docka föreställer en följeslagare, eller en guide genom denna sfär.

Sedan hans tavla auktioneras ut på eBay i 2000 så finns den pga detta med i olika böcker, artiklar och andra medier. När tavlan kunde ses på internet så var det en del människor som hävdade att bara att titta på bilder av målningen fick dem att känna sig sjuka eller att de då fick vara med om obehagliga upplevelser.

Resistance at the Threshold 2004

Threshold of Revelation 2012
En person som såg berättelsen om den ursprungliga målningen kontaktade Stoneham och bad om att få beställa en uppföljare till målningen. Stoneham accepterade och målade 2004 en uppföljare som heter Resistance at the Threshold. Uppföljaren skildrar samma budskap, men 40 + år senare. Ytterligare en uppföljare kom 2012 med titeln Threshold of Revelation.

Sedan populariteten med den "hemsökta" målningen så förändrades Stonehams liv på många sätt. Det inspirerade honom att starta sin egen webbsida och börja måla igen för första gången på mer än tio år. Stoneham tycker själv att de starka reaktionerna på hans måleri, även om inte var vad han hade tänkt sig, var smickrande.