Jag tror jag är kär i dig - Dante Lindhe🌹

8. Dante

Söndag 20 maj 2018

Jag var påväg till studion då jag hade glömt min väska där igår, jag gick och fokuserade på marken jag gick på, jag började tänka på Joline eftersom att vi inte har träffats på ett tag, och jag saknade henne, jävligt mycket. Vi har inte skrivit, pratat någonting sen vi var på den där uteserveringen med Olivia och grabbarna. Jag väcks ur mina tankar när  någon ropar
"Dante!" Jag kollar på runt några varv tills jag ser en person jag verkligen inte ville att det skulle vara, Alice... Mitt ex. Hon står där glatt och vinkar åt mig jag säger bara ett enkelt hej och börjar gå igen. Hon ropar på mig igen och ger mig gest att jag ska komma till henne, jag hade inget val så jag styrde mina steg mot henne.

"Hej Dante!"

"Hej"

"Det var ett tag sen" säger hon och kramar om mig, jag besvarar kramen lite stelt och ler mot henne.

"Har du tid att prata lite?" Frågar hon och kollar på mig

"Eh ja?" Säger jag och tittar lite fundersamt på henne

"Jo Dante, jag saknar dig, och vi är ju liksom menade för varandra eller hur? Det var ju det du sa"

"Men va fan Alice, det går inte, minns du inte vad du gjorde mot mig? Och jag behöver inte dig längre jag har träffat en annan"

"Är ni tillsammans eller?"

"Nej, men jag har känslor för henne Alice, jag älskar henne, inte dig"

"Men vi kan väl försöka ändå?" Säger hon och tar tag i mina händer, jag drar bort mina händer från henne och suckar högt

"Alice förstår du inte , jag vill inte vara med dig" säger jag och har nu höjt rösten lite

"Men sluta vara så svår Dante! Jag vet ju att du vill vara med mig och inte henne"

"Men Alice för fan, fattar du inte?! Jag älskar henne, du och jag var över för länge sen och det var ditt fel! Om du inte skulle gjort sådär så skulle det kanske varit du och jag fortfarande men du sabbade det! Och jag har hittar någon bättre nu, en jävligt mycket bättre!" Säger jag nu men väldigt hög röst, jag skriker inte men jag har höjt rösten lite

"Ta det lugnt  Dante" säger hon och hyschar mig, hon drar mig närmare och jag försöker dra mig ur hennes grep, men hon hinner före och kraschar våra läppar samman, jag lyckas dra mig ur hennes grep ganska snabbt och hör att det är någon som snyftar, jag tittar på personen som snyftar, det är Joline, fuck vad jag har ställt till det nu.

"Joline, det är inte som det ser ut, Snälla!" Ropar jag efter henne och ser hur hon börjar gå snabbare

"Joline, snälla låt mig förklarar"

"Dante, Låt mig vara" säger hon och går mycket snabbare och jag ser hur hån försvinner mer och mer. Fan alltså!

"Det här är ditt fel! fyfan vad jag hatar dig Alice!" Säger jag och börjar springa därifrån, fyfan vad jag var ledsen och arg på samman gång nu, jag känner hur tårarna rinner ner från mina kinder, jag brukade aldrig gråta över en tjej aldrig  och det var då jag insåg hur jävla mycket jag gillar den här tjejen och nu har jag fuckat upp allt mellan oss! Fan alltså, jag sparkar på en sten som ligger på marken och skriker ut.