Jag tror jag är kär i dig - Dante Lindhe🌹

79. Joline

Söndag 28 juni 2020

"Jag kommer tillbaka, jag lovar" säger jag och ler mot Markus.

"Älskar dig" mumlar han och kramar om mig.

"Älskar dig mer. Jag kommer sakna dig massor, jag kommer ringa varje kväll" säger jag och tar min hand mot hans kind.

"Gör det. Och lycka till i Frankrike nu." Säger han och ler och jag ler tillbaka.

"Jag kommer hälsa på dig" fortsätter han och jag nickar.

"jag hoppas det, Puss älskar dig" säger jag och kliver ur bilen och vinkar. Han vinkar tillbaka och jag tar tag i min resväska och går mot ingången till Arlanda.

Jag kliver ur flygplanet och jag var nu i Frankrike, i Paris där jag skulle spendera mina kommande 3 månader. Jag kliver på tåget som skulle ta mig till lägenheten som jag skulle hyra. Jag sätter mig ner på min plats och tar upp biljetten för att ha den redo. Nu lämnar jag Sverige och jag har  lämnat alla känslor kvar i sverige också. Jag skulle nu lämna Stockholm i 3 månader. Jag har lämnat  Stockholm för att bo i Paris i 3 månader. Det gjorde fortfarande ont, allt gjorde ont. Jag hade träffat honom igen. Min livs kärlek, eller det var väl ganska kört nu att få tillbaka honom. Jag vet att jag hittat en ny men bara för att glömma honom men jag har misslyckats, så jävla hårt. Visst Markus är en jättetrevlig och snäll kille men jag är inte kär, inte kär i Markus. Jag älskar inte Markus, jag älskar Dante.

Jag lutar huvudet mot sätet och pluggar in hörlurarna i öronen och sätter på min favorit spellista där några av Dantes nya låtar finns med också, för jag visste att hans verser handlade om mig, det var så uppenbart.
Jag nynnar med i texten på Hon dansar vidare i livet som var den låt som jag gillade mest, förutom redo.

Jag öppnar dörren till den lilla lägenheten som bara var en etta men det dög dom kommande 3 månaderna. Jag var i Paris helt själv, utan att känna någon och jag har aldrig varit här heller utan jag har kommit hit för att studera met inom mode. Jag går in i den färdig möblerade lägenheten och tittar mig om, det var fräscht och fint. Jag ställer ner min väska på golvet och suckar av lättnad för att jag har fått komma bort, bort ifrån Sverige och bara få komma bort från allt. Att få komma till ett ställe där ingen känner mig, aldrig ens sett mig. Och jag vet att det låter som att jag nästan flyr från mina problem, men så länge jag kan göra det så gör jag det mer än gärna.

Jag går ut på den lilla "typiska" franska balkongen och ställer mig och tittar ut på den fantastiska utsikten, man såg till och med Eiffeltornet här ifrån. Jag tar upp mitt cigg paket från fickan och min tändare och tar upp en cigg. Jag tar ett bloss och suckar medan jag blåser ut den giftiga röken. Jag vet att jag alltid lovat folk att jag aldrig ska röka och att jag har sagt att det är vidrigt för det är det, det är jävligt vidrigt men när ångesten kommer botar jag den med en cigg eller två. En tår rinner ner från min kind men det är inget jag reagerar över för det har det gjort i 1 år nu. Det ända jag vill är att ringa honom, personen jag älskar mest av allt. Det ända jag vill är att höra hans röst igen. Det ända jag vill är att bli hans igen.

Här i Paris skulle jag vara nu i 3 månader eller kanske till och med 6 månader, 1 år eller kanske hela livet, det får framtiden visa. 

............
Förlåt för Den dåliga uppdateringen och ett kort kapitel men Hallå, nu är det verkligen inte långt kvar!! Tror knappt att det kommer vara 5 kapitel till vilket är helt sinnessjukt, kan ni förstå det? För det kan inte jag, jag kan inte förstå att det är över 50k läsare på den här boken, som lilla jag har gjort?!!! Förstår ni hälften till 100K?! Ni är absolut bäst och utan er skulle det aldrig gått såhär bra. Men mer får ni läsa i min lilla tack del🥰 puss och kram skumbanan!❤️