34. Joline

938 17 0
                                    

Måndag 24 juni 2018

Jag kliver in i min ganska så tomma hall, utan att ta av mig mina skor springer jag in i mitt sovrum och börjar rota fram kläder, när jag hittat något som duger slänger jag på mig dom innan det är dags att springa ut igen.

När jag kommer springandes till busshållplatsen kommer bussen inrullande direkt, jag pustar ut och kliver på bussen och sätter mig på en ledig plats. Jag tar upp min mobil från bakfickan och skriver till Lina att jag är påväg. Jag kunde inte förstå min bästa vän låg på sjukhus, hon hade blivit misshandlad av någon ute på korgen, kanske till och med våldtagen, min bästa vän låg medvetslös på akuten och ingen visste när och om hon skulle vakna upp igen, min bästa vän som jag har haft sen dagis kanske inte skulle finnas något mer.

Bussen stannar på stationen jag ska av på, jag skyndar mig av och börjar springa till sjukhuset där Olivia just nu ligger medvetslös på. Lina och maja var där och hade vart där i kanske 20 minuter nu, Ludwig som kommit först av alla hade vart där sen inatt och han var såklart helt förstörd.

När jag skymtar sjukhuset några meter bort lugnar jag ber mig lite och försöker torka bort mina tårar som forsat ner under tiden, jag öppnar dörren in till karolinska sjukhuset, jag går fram till receptionen som är lite längre bort, jag ger ut både Olivias för och efternamn samt personnummer, kvinnan i receptionen ger mig instruktioner om vart rummet ligger och hur jag ska gå, jag nickar förståeligt och börjar springa bort till rum 129, när jag kommer fram till rum 129 tvivlar jag inte en sekund om jag ska in eller inte så jag öppnar dörren lite försiktigt, inne i rummet sitter maja och lina på ena sidan och håller i Olivia och Ludwig på den andra helt förstörd Som jag såklart förstår. Lina och maja kommer fram till mig som står helt förstelnad, don ger mig en varm kram.

"Det blir bra" säger lina när mina tårar börjat rinna ännu en gång

"Vi går och fixar lite mat" fortsätter hon, hon går ut ur rummet men maja stannar

"Ludwig har inte gett ifrån sig ett ljud, han har hamnat i chock så du vet" säger maja medlidande och stryker mig på ryggen innan hon försvinner hon med, jag sätter mig på stolen Lina tidigare satt på, jag tar Olivias kalla och bleka hand och omfamnar den i min, jag vågar inte titta på Olivias kropp som börjar likna ett liks kropp, Olivia har röda märken lite här och var på kroppen, det finns ett tydligt märke runt hennes hals som illustrerar två händer runt, min kära vän hade blivit strypt. Jag snyftar och torkar bort min tårar som rinner ner för mina kinder.

"Allt är mitt fel" snyftar Ludwig och känner på Olivias bleka och iskalla kropp.

"Ludwig, det är inte någons fel" säger jag och tittar upp på Ludwig

"Om jag inte skulle valt att vi skulle ta en paus skulle hon aldrig gått ut på krogen i alla fall inte själv" mumlar han och jag ser hur han blir mer och mer panikslagen. Han ställer sig upp och börjar gå runt i rummet.

"Jag ska döda den jäveln" mumlar han nu ilsket

"Ludwig det ska du inte" säger jag och försöker lugna ner honom, han blir mer och mer ilsken och går fram till en  vägg och börjar sparka och slå på den, jag börjar tycka det blir mer och mer obehagligt och jag tycker att Ludwig börjar bli obehaglig.
"Ludwig sluta" säger jag i hopp om att han ska bli lugnare, jag inser att det inte funkar så jag reser mig upp från stolen och går fram till Ludwig, jag tar tag i hans axlar och drar bort honom från väggen.

"Ludwig ta det lugnt nu, det hjälper inte att vi blir arga nu, vi måste finnas för Olivia, allt kommer bli bra, jag lovar" säger jag och tittar allvarligt på honom, han nickar förstående.

"Förlåt Joline" säger han och suckar, jag ler lite svagt mot honom som han besvarar, han går och sätter sig vid Olivia igen, han tar upp hennes hand lite och kysser henne på handen, det hugger i hjärtat när jag ser hur alla är förstörda och helt krossade.

"Kan jag bara ringa Dante?" Frågar jag och tar upp min mobil, han nickar lite och jag går lite längre in i rummet så jag inte ska störa. Signalerna går och precis innan jag ska lägga på hör jag den vackra rösten fylla mina öron.

"Hej älskling, hur går allt?" Säger han

"Eh det går väl sådär, hon har fortfarande inte vaknat men jag tror jag stannar inatt, jag tror Ludwig behöver lite stöd" mumlar jag och vänder min blick och tittar på Ludwig som håller Olivias hand och viskar något till henne som jag varken kan höra eller läsa av på hans läppar.

"Ska jag komma lite senare, så ni får sällskap" säger han och jag kan vara helt säker på att han ler lite osäkert även fast jag inte kan se honom just nu.

"Gärna, alltså om du vill" säger jag lite osäkert

"Det är klart" säger han, det blir tyst i några sekunder innan jag bryter tystnaden

"Jag älskar dig Dante" säger jag och ler fast han inte ser mig

"Och jag älskar dig Joline" säger han, jag fortsätter att le och inser vilken tur jag har som har Dante i mitt liv

"Vi ses sen då"

"Det gör vi, jag kommer om en stund"

"ah bra, hejdå, jag älskar dig" säger jag

"Och jag dig, puss"

"Puss" och där bryts samtalet, jag går tillbaka och sätter mig ner i stolen igen

"Hur kan ni alltid vara så glada med varandra och aldrig bråka?" Frågar Ludwig och tittar upp på mig

"Vi vet vart vi har varandra och vi är själsfränder" säger jag och ler, jag tittar ner på Olivias hand som ligger i min

"Hur vet du att Dante aldrig skulle göra något bakom din rygg" säger Ludwig och flinar lite mot mig

"Jag vet det, han skulle aldrig göra något dumt eller inte säga som det var egentligen, jag vet vart jag har honom"

........
Nu blev det ÄNTLIGEN ett nytt kapitel men jag kan ju säga att det skulle faktiskt kommit ett kapitel igår men jag skrev nästan allt det här fast lite kortare men iaf jag skrev det här kapitlet igår och sen när jag skulle lägga upp det lite senare hade allt försvunnit så jag fick skriva om allt men det var typ lika bra för det har kapitlet blev både bättre och längre en det andra. Jag är iaf påväg till skolan nu och har suttit och skrivit hela morgonen. Jag vill också säga TACK till ÖVER 3k läsare!!!! Det är helt sjukt ändå, det går så fort och jag trodde aldrig att det skulle bli så många?!?! Och tack till alla som röstar det betyder så hemskt mycket!❤️

Rösta och kommentera❣️

Följ gärna min instagram💓
Hov1_x

Jag tror jag är kär i dig - Dante Lindhe🌹Där berättelser lever. Upptäck nu