74. Joline

603 22 24
                                    

Söndag 5 maj 2019

Dante kommer in i lägenheten och sätter sig bredvid mig i soffan och mumlar ett hej och försöker pussa mig men jag gör ett motstånd och han tittar förvirrat på mig.

"Vi måste prata om en grej" mumlar jag och mitt hjärta börjar dunka snabbare och jag tar tag i kudden bredvid mig.

"Vadå? Eller va? Är allt bra?" Säger han och tar tag i min hand.

"Jag vill inte det här längre Dante" mumlar jag snabbt för att få det gjort snabbt för att det inte skulle göra lika ont och jag känner hur ögonen svider för att tårarna vill komma fram.

"Vad vill du inte?" Säger han och jag ser oron i hans ögon vilket krossar mig.

"jag vill inte att det ska vara vi två"

"Jag vill göra slut Dante" fortsätter jag och han fnyser lite och skrattar.

"Hah du skojar" säger han och reser sig upp från soffan och blir tyst en stund, lite som att jag ska säga att allt faktiskt var på skoj.

"Joline säg att det är ett skoj, du får inte göra såhär mot mig, mot oss!" Säger han frustrerat och suckar. Orden han sa, att jag inte får göra såhär mot honom och oss gjorde ännu ondare än det redan gjort.

"Jag menar allvar Dante, jag vill inte längre" säger jag och jag känner hur jag börjar skaka en aning.

"Joline du får inte, du vet att jag älskar dig" säger han och en tår lämnar hans kind.

"Varför? Varför Joline" säger han och tittar på mig men jag tittar ner på mina händer.

"Du kan inte bara lämna mig. Du kan bara inte ge upp oss, nu?!" Säger han och jag blundar och försöker hålla in tårarna medan jag hör Dante prata med gråten i halsen.

"Jag känner inget längre" mumlar jag och Dante suckar och han börjar gå fram och tillbaka i vardagsrummet och han andas snabbt, nästan som att han får en panikattack.

"Jag älskar dig Joline, jag vet att du älskar mig" Säger han och stannar upp. Han tittar på mig som att få bekräftelse men jag tittar sorgset tillbaka på honom.

"Säg något Joline! Säg att du älskar mig, visst älskar du mig?!" Säger han och börjar gråta, nästan så att han hulkar fram gråten.

"Nej Dante jag älskar inte dig längre" säger jag och allt i min kropp gör ont för att jag ljuger. Jag ljuger Dante rakt upp i ansiktet och jag hatar det. Tårarna bränner och jag försöker hålla emot så gott jag kan för att hålla tillbaka tårarna.

"Kan du säga det och titta in i mina ögon. Kan du säga att du inte älskar mig längre" säger han och tårarna rinner ner från hans kinder. Jag tar ett djupt andetag och försöker stoppa mina tårar och svälja ner klumpen från min hals.

"Jag..."

"Jag älskar inte dig längre" säger jag och tittar rakt in i hans ögon och försöker se kall ut fast jag bara vill att det här aldrig skulle ha hänt. Hans ögon visar all sorg i honom och man ser klart och tydligt på honom att han är krossad och det krossar mig. Han går ut från vardagsrummet och ut från våran lägenhet och smäller igen dörren och lämnar mig ensam. Han lämnar mig ensam men jag lämnar oss för evigt.

Tårarna som jag hållit tillbaka rinner nu oavbrutet och jag sitter kvar på samma ställe i timmar och till och med dagar. Att lämna den personen som man älskar mest av allt när man inte vill är hemskt.

...............
Nu hände det :( Joline lämnade Dante nu :( för er som inte förstod på kapitel 71 så var Joline tvungen att lämna Dante så inte han skulle bli mördad av Elliot så hon gör det inte med vilja.
Blev ett kort kapitel men men❤️❤️ orkade inte göra ett kapitel emellan så det fick bli det här kapitlet, hoppas alla får en bra dag❤️

Rösta och kommentera❣️

Jag tror jag är kär i dig - Dante Lindhe🌹Där berättelser lever. Upptäck nu