SC2

16 5 0
                                    

Shiro

Flashback...

"P-Pasensya na–"

"Shut up!"

"Sir!Wag niyo na pong saktan si ma'am!"

"Gusto mo ikaw nalang?!"

"Please stop it,"

Napatakip ako ng tenga sa pagaasam na hindi ko maririnig ang sigaw ni dad at palahaw ni mom. Palagi nalang ganito ang sitwasyon sa bahay. Uuwi si dad galing sugalan, lasing tapos pagtitripan ang kung sino man sa bahay.

Ayaw ni mom na ipakulong si dad,lalo na at kanya ang business na bumubuhay sa pamilya. Isa pa, ayaw din ni mom na makaranas kami ng broken family.

Psh. As if we need a man like him.

Sometimes, when dad's too drunk he'll even beat me. Kaya pag uuwi na si dad, nagtatago na ako. Mom didn't do anything but watch as I was beaten like a pulp.

I hate my life. Obviously, mas mahal ni mom si dad dahil kung mahal niya ako, matagal na naming iniwanan si dad.

---

I'm on my way home when a car stop in front of me. Akala ko mamamatay na ako dahil malapit na ako nitong sagasaan.

Agad lumabas ang may-ari nito. "Hey, are you okay?"a man in his mid-40s asked.

I nodded while looking down.

"May mga pasa ka, are you sure you're okay?"he asked then held me on my arm causing me to wince. Napabitaw naman agad siya.

"Hindi niyo ako nasagasaan. K-Kagabi lang itong mga pasa,"

"Why?"

I didn't answer.

"Come, let's fix that,"

I don't know what comes in my mind, pero sumama ako.

---

The CEO and his wife are so nice to me. They seem like the perfect parents for me.

Kumakain ako ngayon ng inihain ng asawa ng CEO nang biglang dumaan ang isang babae. Probably their daughter.

"Saan ka pupunta?"

"You don't care, mom. When did you?"

She sighed. "Okay...ingat,"

Wow. Napakasutil naman non knowing na ang bait bait ng parents niya. She doesn't deserve them.

---

One day, I visited them in their house. I didn't see anybody so I went looking everywhere until I saw a secret door hiding in a painting.

Nakita ko ang ibat ibang weapon, at computers.

Wow, this is heaven.

"You want them, Shiro?"nagulat ako nang sumulpot ang CEO sa likod ko.

Nahihiya akong tumango.

"Let me train you then. But you have to promise me something,"

"Ano po?"

"Loyalty,"

I didn't think twice and nodded. Loyalty isn't a big deal after all what they have done to me.

The Link[COMPLETED]Where stories live. Discover now