Chapter 4

881 40 10
                                    

Jill's POV

Tatlong araw na. Hindi pa rin siya makita. Nasan ka na ba, Pedro? Miss na miss na kitang talaga. :(

Naloloka na ako sa paghahanap sa'yo. Nasan ka ba? Pedro? Pedrooo? Boook?

Ang hirap naman ng ganito. Sana hindi ko nalang siya sinabihan na magkaibigan lang kami. Alam ko namang mahal ako nun. Nasaktan siguro. Sana hindi nalang kami nagkita nung araw na 'yun. Hindi sana siya naglayas.

Tatlong araw na akong tumutulong kay Manong Bong sa paghahanap kay Pedro. Gamit namin ang sasakyang iniwan sa carwash. Iniwan daw ni Pedro para kay Manong Bong. Kawawa naman si Manong Bong. Panay ang pag-aalala niya kay Pedro. Nababaliw na sa kalilibot sa buong Santa Mesa hangang sa buong Maynila. Wala talaga. Hindi talaga namin mahanap si Pedro. Pedro. Nasan ka na ba? Magpakita ka naman, oh.

Linilibot namin halos lahat ng malls o kahit anong mga pampublikong lugar. Nandito kami ngayon sa SM Megamall. May dala akong mga flyers. Flyers na may mukha ni Pedro. Kahit sinong nakakakita ng mga flyers ko natatawa o di kaya naiiyak. Natatawa kasi mukha raw akong baliw, hinanahanap ko daw si Prince. Kasi si Prince daw 'yan na nasa picture. Naiiyak kasi...ewan. Hindi ko alam hanggang sa nakita ko nalang sa balita sa isang TV sa mall...

Sasakyan ni Prince Anderson, sumabog sa tapat ng Bellevue Hotel. Kinatatakutang kasama siya sa mga labi ng mga nasa loob ng sasakyan.

Nagulat ako. Patay na si Prince? Nakikita ko halos ang ibang mga tao, naiiyak. Nalulungkot. Ako rin, napanghinaan ng loob. Kawawa naman si Prince, ano? Ganun na din ang pag-aalalang naidulot nito sa paghahanap ko kay Pedro.

***

I am lost. I don't know where that SM Megamall is. I don't know anything in the streets. I have never been on the streets this long. And not alone. I don't know. This is the biggest breakthrough of my life.

I don't know if what vehicle to ride. Don't know which way to go. Don't know if people even can understand me. I don't know anything.

I saw a guy. He's white, caucasian wearing white sandos and shades and a DSLR camera on his neck. He must be a foreigner. He's young so he might probably be a little bit younger or older than me. He can help me, maybe.

I approached the guy. He seemed knowledgable to where he was going. Obviously, I need to inquire.

Wearing my shades hidden in my hoods, I called, "Hey there!"

The guy turned towards me. "Oh hi." He smiled. "Is there something I could help you with?" He said that in a cockney british accent.

"Oh, it's just that, I'm kinda lost and I need your help?" I wasn't sure what to say.

"I'm headed to the Megamall. How about you?"

Sweet. We are just headed to the same place. "Well, I'm headed there, too. Do you mind if I..."

"Not really. Well, my pleasure to meet you. I'm Alejandro." He extended his right hand to me. "But call me Lejan."

I grabbed his hand. "I'm Pr..." I'm not supposed to tell my real name, am I? I took a chance to glance the surroundings and I saw a taxi passing by with a printed name, Bobby.

"Bobby. Name's Bobby." I shaked his hand and just smiled with my shades on.

"Pleasure it is, Bobby. Well, nice shades you've got there. Ive got mine, too." Lejan took off his shades. I see, he looks like Josh Hutcherson, if you know who he is.

Is he prompting me to take off my shades? Oh, no.

"Would you mind taking off your shades?" Lejan requested.

The Prince at ang Pobre (Completed)Where stories live. Discover now