HALV ✔

t r e

Raelynn
🌹

Mitt försök med att vara så tyst som möjligt när jag långsamt stängde dörren bakom mig i ytterhallen förstördes genast av Pucko som började gnälla i mina armar. Han sparkade och sprattlade för att kommer loss och jag gjorde direkt en grimas av hans väsande.

Jag tog snabbt av honom kopplet från halsbandet och ställde ner honom för att få skällandet att avta med skadan var redan gjord.

"Raelynn?"

Min mamma hade såklart hört honom med sin hök-hörsel och jag stannade genast upp av hennes stränga röst och blundade. Jaha, det var det planen tack så mycket Pucko, tänkte jag i en suck.

"Ja, mamma?" svarade jag och gick ut ur hallen och in i köket där mamma stod med armarna i kors över bröstet.

"Var har du hållit hus, unga dam?" frågade hon när jag knappt hade hunnit ta ett steg över tröskeln.

Hon stod mitt i det tomma köket med sitt blonda hår uppsatt i en stram knyt på huvudet, den finstrukna blusen var knäppt upptill hakan och en bister uppsyn syntes i hennes osminkade ansikte.

Åh, nej.

"Jag kan förklara." sa jag nervöst under hennes granskande grå ögon och skruvade på mig när dem åkte från det såret i min panna till det trasiga kopplet i min hand. Vänta, va?!

Jag hade glömt att jag gick och höll i det, fan, nu var jag verkligen tvungen att förklara vad som hade hänt, tänkte jag bistert samtidigt som jag osmidigt la ner kopplet på köksbänken.

Hon höjde misstroget på ögonbrynet åt min rörelse och jag svor mentalt till. Mammas blick vek sig inte från mig, inte ens när Pucko anslöt sig till rummet, helt ovetande om den spända stämningen i luften när han skuttade fram till sin matskål och pressade ner huvudet i den så att mat flög ur. Hon gav honom inte ens en blick. 

Jag kunde känna hur mamma allt blev mindre otålig för varje sekund och snart skulle hon fräsa till, som en tickande bomb.

Jag tänkte precis kapitulera och börja babbla ur mig en ursäkt när Reed plötsligt kom in genom dörren, och hindrade mig, vilket fick bådas uppmärksamhet. Han höll i två stycken vita plastpåsar, hade på sig sitt löjliga leende och det mörkblonda håret på hans huvud glittrade i lampans sken.

Min bror var nästan lika gänglig som jag men det gjorde ingenting när han hade sin klassiska fuckboy frisyr som vägde upp det och fick det att se bra ut. 

"Åh, nej. Vad har jag missat för familjedrama nu?" frågade han med en tillgjord dramatisk röst och avbröt tystnaden.

Jag gav honom min bästa hjälp mig snälla min men han verkade inte förstå den och blinkade bara åt mig och ställde ner påsarna på matbordet. Han vände sig sedan till mamma, dem var nästan i samma höjd. Ja, mamma var lång. 

"Vad har hon gjort nu?" undrade han och tittade mellan oss med lysande ögon. Hans roade ton gick över till ett hån när han frågade nästa fråga. "Har hon gjort sönder soffan igen?"

 Mina ögon smalnade direkt av till springor, hur vågade han ta upp det där igen? Liksom det var en gång, okej? Jag hade bara råkat hoppa i den för hårt så att dem svaga fjärdarna hade brustit men enligt min åsikt var det inte mitt fel!

"Nej, men hon har däremot gjort sönder hundens koppel och kommit hem för sent och låtit mig ta upp alla lådor själv." sa mamma och lät jäkligt förbannad och jag svalde hårt.

"Va?" sa han lite för exalterat och lät sedan blicken åka till Pucko som låg avslagen på golvet och vilade. Utan att säga någonting mer gick Reed och tog upp honom i sin famn och borrade in ansiktet i hans korta päls. "Aww, har ditt koppel gått sönder?... Ja, det har det."