HALV ✔

t j u g o s e x

(SJUTUSEN LÄSNINGAR, TACK!!!!)

Raelynn
🌹

Jag hade inte kunnat sova på hela natten, eller det var i alla fall hur det kändes.

Det enda som hade funnits i mina tankar var Xanders läppar. På formen, fylligheten och böjningen vid amorbågen och hur det skulle ha känts att ha dem mot mina.

Om vi bara hade lutat oss en aning närmare vandra igår, hade vi kyssts och de tankarna gjorde mig galen.

Kanske var det bara mina hormoner som spökade eller så började jag verkligen bli tänd på Xander. Och jag visste inte vad som var värst;

Att jag sov över hos min kompis ex-pojkvän som jag nästan hade råkat kyssa eller att jag fortfarande inte visste någonting nytt om vargarna som hade försökt att döda mig.

Xander hade ju sagt att jag skulle få fråga honom men jag fick aldrig någon chans, och snart skulle ändå skolan börja.

Efter många vridningar och korta stunder av orolig sömn bestämmande jag mig för att gå upp. Jag blickade snabbt på klockan och insåg att den knappt var fem på morgonen.

Urk.

Det var tyst och mörkt i Xanders hus, bara ljuset från den tidiga solen lös in genom några fönstren och fick mig att kunna se konturerna av väggarna när jag lämnade gästrummet.

Jag tippade på tårna över golvet för att inte väcka honom, korridoren mellan alla rum kändes mycket större ut än förut men med händerna på väggarna lyckades jag nät och jämt att känna mig fram.

Jag visste inte vad jag höll på med, jag hade först tänkt att gå ner till köket och ta ett glas vatten när jag plötsligt insåg att jag inte visste vart det låg.

Xander hade inte visat mig det, eller något rum för den delen.

En fräck tanke uppkom i mitt huvud, skulle jag ta den här chansen att snoka omkring?

Utan att jag hade reflekterat mer på det hade jag gått fram till det närmsta rummet, öppnat dörren och flämtat till.

Den stora smutsiga sängen var uppskjuten mot väggen på ett slarvigt sätt som fick mig att ryka ögonbrynen.

Väggarna var också förstörda, det fanns håll och intrikat smuts. Och herregud, var det där blod?!

Glassplitter från flaskor låg också överallt och blandades ihop med de omkullvälta möblerna och använda kläderna.

Jag anmärkte också att det inte bara var kill- utan också damkläder. Som om den som bodde här brukade stöka ner med sitt umgänge.

Jag stängde genast dörren med en låg smäll. Var det där Xanders pappas rum?

Jag slöt ögonen just som en rysning passerade mig kropp.

Jag var inte dum, jag förstod direkt. Han hade skador på kroppen, avskydde sin pappa och nu det här rummet.

Hans pappa slog honom.

När den realisationen träffade mig blev jag i chock. Jag stirrade ett långt tag in i trä dörren utan att säga en enda sak.

Jag hade aldrig träffat någon som blev misshandlad och det fick mig att hårt knuta nävarna. Visst, Xander kunde vara otrevlig och arg ibland men han förtjänade verkligen inte att bli slagen och av sin egen pappa!