HALV ✔

t r e t t i o å t t a

Xander
🌖

Ett mörkt morrande trängde fram långt bak i halsen på mig när jag såg Raelynn ligga helt stilla där på marken. Den pyttelilla respekten jag på något sätt hade kvar för min far försvann som i ett trollslag. Hunter och Grayson med deras blodtörsitiga ögon som hånfullt blängde tillbaka log mot mig och jag kände mig sjuk. Min far och min värsta fiende på samma sida, jag trodde min mage vände sig ut och in.

"Jag kommer döda er!" röt jag så min röst dånade över hela lägret.

För varje hjärtslag som slog blev min kropp varmare och varmare. Hetta var överallt och min kropp darrade innan jag började röra mig mot de två idioterna men en hand på min arm stoppade mig.

"Vad gör du?" väste jag till Dillon som hade ett järngrepp om mig, "Släpp mig!"

Hans ögon vidgades och han skakade snabbt på huvudet utan att lossa på sina fingrar. "J-jag kan int-," försökte han säga men Hunter avbröt honom innan han hann svara.

"Åh, Xander, glömmer du inte bort något viktigt just nu?" Han höjde lekfullt på ena ögonbrynet och jag pressade hårt ihop tänderna i aggression. "Jag är Alfan, han måste lyda mig, det måste förresten alla av er."

Efter en sekund kände jag händerna från Kelly och hennes föräldrar med. De höll mig tillbaka så jag inte kunde göra något annat än att hjälplöst se på när Grayson drog upp Raelynn på fötter igen. Hela hennes panna dröp av svart blod som blandades med hennes ljusa lockar och ögonen fladdrade ofokuserat. Jag försökte dra mig loss med det var omöjligt.

"Du, omega", svor han, "måste få se vad som händer om man sviker sin flock. Skithög." Hunter vände sig sedan mot min flickvän med så mycket hat i sin blick, höjde handen och jag kunde inte stoppa orden som ramlade ur min mun.

"Du skulle inte v-våga", min röst vek sig och Hunter log bara oskuldsfullt åt det.

"Åh, inte?"

En hård knytnäve mötte hennes sköra haka med ett knak och flera flämtningar hördes, jag stod bara kvar och försökte kontrollera min andning utan framgång. Raelynns hud hade börjat skifta i en lila nyans och hela världen snurrade, jag hade börjat hyperventilera.

"Sluta!" skrek Kelly hest bredvid mig, fortfarande händerna slutna runt min arm men de mörka ögonen var fyllda med ospillda tårar. Mina händer darrade när jag knöt dem och mina naglar trängde igenom huden och skapade halvmånar i den.

"Jag svär på Gud, om du så som ens rör henne en gång till så kommer jag..."

"Hah, menar du så här?" Grayson vände Raelynn om så hennes överkropp var tyckt upp mot hans innan han böjde sig ner och tryckte sina läppar mot hennes blodiga i en passionerad kyss. Saliv, blod och jämmer var allt jag såg och hörde. Hon försökte ledlöst putta honom ifrån sig utan framgång, han var för stark och hon för svag. 

Jag kunde inte kontrollera det som hände sedan, hela jag exploderade när jag slet mig loss från fasthållningen och flera våldsamma knak hördes av att mina ben knäcktes när jag förvandlade mig till varg. Månen lyste mycket starkare än normalt, kanske bevittnade den det som skedde den dagen för jag kände hur kraften från den sjönk in i min hy och jag var starkare. När jag ställde mig upp på två ben i vargform var det som om jag hade all kraft i världen på min sida. Med tunga steg började jag närma mig fienderna men det var knappt jag som styrde min kropp,  i ögonvrån såg jag hur min förra flock och Graysons kröp ihop och pep till när jag passerade, nästan som om jag var Alfan över dem i stället. 

Grayson som såg hela min förvandling hade vidöppna ögon medan jag närmade mig, snabbt kastade han Raelynns svaga kropp åt sidan som en trasdocka vilket fick ännu ett morrande att tränga fram ur min hals. Det var som en glöd spred sig i min kropp- enda ut till mina långa klor och spetsiga huggtänder och jag var blodtörstig.