III

203 7 0
                                    

"Linus, om det här går åt helvete så kommer jag döda dig." Jag ville verkligen inte göra det här.
"Kom igen Matte för fan. Det kommer gå bra! Det kommer inte alls gå så snabbt, jag lovar!" Linus försökte försäkra mig nästan lite för mycket om att jag inte var påväg att störta mot min alldeles för tidiga död inom några sekunder. Trots detta klev jag upp på skateboarden, tog sats och började åka ner för barnvagnsrampen mot parken nedanför.

Det gick snabbt. Jävligt snabbt. Jävligt jävligt snabbt. Jag lyckade med nöd och näppe unvika en tjej med mörkt yvigt hår som satt och åt glass i trappan men min ändrade kurs gjorde att kollisionen med trädet var oundvikligt.
"Se UPP" skrek jag, mer för mig själv än någon annan men föga förvånade så hjälpte det mig inte. PANG.

Jag satt på marken, synen var suddig och det surrade för öronen. Vad fan hände precis?
"HELVETE, hur gick det?!"
Jag hörde någon rusa mot mig och tittade upp för att se tjejen med det yviga håret titta oroligt på mig. Hennes ögon fastnade på min panna och när jag kände efter upptäckte jag att jag blödde från ögonbrynet. Fan.
"Herrejävlar... jag ska döda den idioten..." mumlade jag och tittade upp mot tjejen igen. Hon hade fina bruna ögon och en smilgrop på högra kinden.
"Ursäkta va?" Sa hon.
"Nej min kompis där uppe i trappan... han sa att det skulle gå jättebra att åka ner för vagnrampen och att det inte alls skulle gå så snabbt" sa jag och pekade på Linus som sprang nerför trappan och skrattade.
"Jaha..." Tjejen såg fortfarande lika förvirrad ut och hennes ögon gled gång på gång mot min panna. Var det såhär Harry kände sig?

Linus nådde fram till oss och hans dumma hatt var på sned efter sprinten ner för strappan.
"Fyfaaan asså Matte, det där var SJUKT!" utropade han. Linus kollade också på min panna och upptäckte blodet som nästan hade nått mitt öga. Han vände sig sen mot tjejen.
"Tja, jag är Linus". Han räckte fram sin hand för att skaka hennes. Varför hade jag inte gjort det innan?
"Alice" sa hon. Namnet passade henne.
"Hej Alice. Min klumpiga vän här på marken heter Mattias"
"Hej" sa hon, nu vänd mot mig. Hon log lite blygt mot mig, ett halvleende.
"Hej" svarade jag.

Jag började känna mig ganska fånig som satt lutad mot trädet och människor som gick förbi stannade och glodde, så jag försökte resa mig upp. Det var lättare sagt än gjort och jag ramlade mot trädet igen.
"Oj! Ta det lungt!" Sa Alice och sträckte ut en hand, som för att ta emot mig.
"Tror nånting gick åt helvete med min fot... den pulserar" sa jag och stirrade på foten. Mycket riktigt så dunkade min fot och jag kunde känna hur den höll på att svullna upp. Kul. Hur skulle jag ta mig härifrån nu? Jag tittade på Linus och han verkade tänka samma sak.

"Yo du kanske kan sitta på brädan och så rullar jag dig till tuben" sa han.
"Jag kan linda foten om du vill" det var Alice som pratade. Hon hade en väldigt fin röst.
"Med vadå?" frågade jag. Hon hade knappast en första förbandslåda och det hade inte jag eller Linus heller. Alice vände sig mot Linus och frågade: "Kan jag låna din vindjacka?"
"Absolut" Linus gav henne jackan. Hon vek den till ett smalt förband och satte sig sen på knä vid mina fötter. Sen tittade hon upp på mig som om hon väntade på något.
"Vad...?" Sa jag och tittade tillbaka på henne.
"Skon. Du måste ta av dig skon. "
Såklart. Jag är en idiot. Jag knöt upp min svarta gympasko och drog av den med en grimasch. Foten hade verkligen hunnit svullna upp.

Den varmaste sommarenWhere stories live. Discover now