Den varmaste sommaren

XIII

Andreas Perspektiv
"STRIKE!" Mattias höjde armarna i luften och djublade. Han gick fram till Alice och kramade henne hårt. Jag kunde inte låta bli att le och undra; var det inget mellan de två ändå?

Vi var i bowlinghallen, jag, Linus, Mattias och Alice. Innan så hade Mattias berättat om vad som hänt Alice hemma hos henne och att hon sov hos honom för tillfället. Jag kunde inte tänka mig en bättre familj än Mattias som tar hand om en och ingen ska behöva bo i ett hem med en sån man som hennes morsas kille. Usch.

"Du är en sån jäkla skrytmåns! Bara för att vi andra hamnar i rännan hela tiden behöver du inte komma och göra strikes, du kommer vinna iallafall" sa jag och knuffade till Mattias axel. Han skrattade och knuffade till mig tillbaka.

"Andrea, vi kan säkert få upp barnstaketet till dig om du går och frågar personalen snällt. Eller behöver du en vuxen som hjälper dig?" han flinade stort och Alice och Linus skrattade.

"Sluta vara en sån skitstövel. Bara för det så tänker jag vinna"

Jag skickade demonstrativt iväg ett bowlingklot och det gick väldigt rakt enda tills efter ungefär halva banan när den skruvade sig och åkte ut i rännan. Igen. Suck.
"Bättre lycka nästa gång, mästaren" sa Mattias retfullt. Alice skickade iväg ett klot på deras bana och jag kunde se hur Mattias kollade på henne. Det var något i den blicken asså... Gulligt.
Tre käglor föll för Alice och hon lommade tillbaka till hyllan med bowlingklot bakom henne. På vägen gav hon Mattias en high five och ett litet leende. Dubbelgulligt.

"Det gick bättre för dig än för mig ialla fall!" utropade jag. Alice skrattade till och nickade mot mig medan hon tog upp sitt anda klot.

"Men det kommer gå ännu sämre för dig om du inte kastar iväg ditt klot snart"
Jag ryckte till och kollade upp mot resultattavlan. Det var visst fortfarande min tur. Hoppsan.

Jag sprang fram till kloten och hittade ett sexkilosklot och slungade iväg det med all min kraft. Den träffade två käglor.

"Tänk vad fantastiskt det är att jag äntligen får köra igen" sa Linus när han gick förbi mig. Jag gav honom en överdriven slängkyss och sa: "Du vet att du älskar mig iallafall"

"Nej, det gör jag inte. Jag vill vara på Alice bana istället".

Alice viskade något i örat på Mattias och han skakade lätt på huvudet.

"HÖRNI! Törturduvor! Här har vi inga hemligheter!" ropade Linus som också sett vad de gjorde.

"Alice bara frågade om ni dejtade" sa Mattias med ett flin.

"ALDIRG!" utropade jag.

"NEJ!" hojtade Linus.

"Jag spelar i tjejernas lag och tjejernas lag enbart" sa jag till Alice.

Hon nickade lätt och log. "Aha"

Vi fortsatte spela timmen ut, utan några större framgångar. I bakgrunden spelades hela tiden gamla dängor från åttiotalet och ultravioletta lampor i taket gjorde allting självlysande. Jag sneglade mot Mattias och Alice så ofta jag kunde utan att de skulle märka det och varje gång jag gjorde det så rörde de vid varandra på något sätt. Det var som om de satt ihop med hjälp av magnetism, när de delade på sig vid en kroppsdel behövde en annan röra vid den andre. Jag hade aldrig sett Mattias bete sig så tidigare. Han var så otroligt likgiltig i sitt förra förhållande... Vad hade Alice som påverkade honom så mycket?

Efter att vi bowlat färdigt gick vi längs St Eriksgatan och Linus och Alice klagade på hur hungriga de var, så vi bestämde oss för att gå till McDonalds. Jag beställde en fiskburgare, Alice en vegoburgare och en chokladmilkshake, Linus ett niopack med chicken nuggets och Mattias beställde deras största hamburgare. Nu var det dags för mig att börja intervjun av Alice. Jag ville verkligen komma till botten med den här tjejen.

"Så, Alice. Jag och Linus vet ju faktiskt ingenting om dig. Jag tänker gå rakt på sak och säga att jag kommer utsätta dig för en lätt utfrågning nu. Är det okej?"

Alice ryckte på axlarna och log snett. "Jag är en öppen bok".

"Hur gammal är du?"

"16. Jag fyller år den sjätte februari".

"Så då är du ett år yngre än oss alltså. Vilket gymnasium ska du gå på efter sommaren?"

"Södra Latin. Ester Bild och Form"

Jaså? Då kommer vi alltså gå i samma skola.

"Nämen så trevligt! Du vet säkert att vi alla går där. Jag går musik och herrarna här går samhälle eftersom de är talanglösa" sa jag med ett grin. Alice drog på munnen, uppenbart lite road. "Vilket är ditt favoritband?" fortsatte jag.

"Svår fråga... " Hon la huvudet på sned och tänkte efter. "Gillar verkligen The Beatles och Eagles, men är uppvuxen på Metallica."

"Ah, så du och Mattias bondar över gammal musik eller? Gulligt". Jag skakade skeptiskt på huvudet åt hennes svar. Det var definitivt ingen dålig musik hon lyssnade på, och det var uppenbart att hon inte bara sa det för att imponera på oss.

"Sista frågan... vad var ditt första intryck av oss tre och hur har det förändrats nu?" Jag visste att det var lite elakt att ställa henne mot väggen på det här sättet men jag kunde inte låta bli.

"Oj... Hmm... Jag tyckte att Mattias var ganska idiotisk som åkte ner för den där backen slash trappan. Sen tyckte jag att han hade väldigt fina ögon... Jag tyckte att det var fint hur oroad Linus blev när han såg att Mattias gjort sig illa istället för att typ skratta och be honom att vara lite manlig eller något..."

"Hallå! Menar du att jag inte var manlig när jag låg under det där trädet?" utropade Mattias bestört. Jag skrattade till av hans min men Alice kinder blev röda.

"Nej det var inte så jag menade!" försvarade hon sig själv. Jag tyckte lite synd om henne, även fast Mattias bara skojade.

"Om Mattias slutar låta sitt ego komma i vägen för den här otroligt viktiga konversationen så vill jag veta vad du tyckte om mig" avbröt jag. Alice såg tacksamt på mig.

"Jag tyckte du var sjukt snygg, men på ett 'Jag röker crack'-sätt. Och så var du välkomnande, och det gillade jag". Jag kunde inte låta bli att frusta högt i min cola när hon sa det. Hon var ärlig iallafall.

"Jag måste kissa innan vi går. Kan ni slänga vårt skräp kanske så kan vi åka sen?" sa jag och reste på mig. Alice och Linus började plocka ihop våra pommeskartonger och muggar medan jag gick mot toaletterna. I ögonvrån kunde jag se hur Mattias följde efter mig. När vi rundat ett hörn kände jag hans hand på min axel. Jag vände på mig så att vi stod ansikte mot ansikte.

"Nå?" sa han.

"Nå, vaddå?" svarade jag och låtsades att jag inte förstod vad han menade.

"Vad tycker du om henne?" utvecklade Mattias.

"Hon är hemsk".

"Va? Varför då?" Mattias tittade på mig med uppenbar förskräckelse i ansiktet.

"Jag skojar bara. Hon verkar jättehärlig" sa jag och log mot honom. Mattias log tillbaka.

"Jag vet".