V

154 6 0
                                    

"Ska jag kalla dig för "Knight in shining armour"?" frågade Mattias en kväll, bara några dagar efter att vi träffats i parken för första gången. Vi pratade över telefonen, men trots det kunde jag höra mamma och Peter i rummet brevid. Genom luren hörde jag Mattias småsystrar bråka om något.
"Varför skulle du göra det för?" frågade jag tillbaka.
"Därför att du räddade mig såklart! Jag hade kanske inte kunnat ta mig hem om det inte vore för dig och då hade jag fått sitta under det där trädet ända tills alkisarna adopterat mig eller något"
Jag fnissade till.
"Du har helt rätt. Tycker dock kanske inte att jag hade på mig en skinande rustning när jag käkade den där glassen... "Knight in beatles-shirt" känns mer korrekt faktiskt"
"Ok "Knight in beatles-shirt" it is. Jag tycker faktiskt att allt det är är jättebra med hur su räddade mig och sådär. Det är ett feministiskt statement"
Jag skrattade igen. Hans röst hade den inverkan på mig, det var som om varje gång han öppnade munnen så släppte han ut lustgas för mig att andas in.
"Du..." började Mattias.
"Ja?"
"Det är en fest hos Linus i morgon. Jag vet att det är lite short notice men skulle verkligen vilja att du kom" sa han. Jag kände hur hans ord blåste liv i fjärilarna i magen, det var sällan jag festade själv.
"Du har tur. Det finns nog en lucka i mitt schema imorgon kväll. Vart bor han nånstans?" svarade jag med ett leende på läpparna som jag inte kunde dölja.
"I Minneberg. Jag kan messa adressen sen! Fan vad kul att du vill komma ändå, kändes lite rövigt av mig att berätta om festen en dag innan men tänkte att det var större chans att du ville gå ju mer du lärde känna mig innan jag frågade..." sa Mattias. Han lät lite spänd, nästan skamsen över att han inte frågat tidigare.
"Hej" började jag. "Its cool my dude, din taktik funkade utmärkt". Jag skrattade igen. Den här gången skrattade Mattias tillbaka. Fjärilarna i magen fick nog i sig lite av hans lustgas för det kändes som om hela jag skulle spricka när jag hörde hans ljudet av hans skratt mot mitt öra. Vad i helvete var det som hände med mig?
"Men..." jag hade insett något. "Vad fan ska jag ha på mig?"
"Kläder...?" Svarade Mattias och jag kunde höra förvirringen i hans röst.
"Men vad är det för typ av människor där? Är det bromma-kids eller hipsters eller knarkarungar?"
"Det är inte många, och de flesta är coola. Va bara dig själv och sätt på sig något bekvämt. Det är inte så jävla noga väl?"
Men det var det ju. Inte för att jag brydde mig om vad andra tyckte om mig, men jag brydde mig om vad Mattias tyckte.
"Okej" sa jag.
"Okej" sa han.

————————————————
Jag vet att jag har gett en liten heads up i introduktionen till boken kring kommande sexscener och jag vill bara säga att det kommer mina vänner, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge🖤

Den varmaste sommarenWhere stories live. Discover now