The True Alpha

Kapitel 3

Jag gav mig fort iväg från Leòn och hans "tuffa" vänner. Allihopa såg ut som ett gäng man inte vill bråka med.

..eller ett gäng som ofta hamnar i bråk.

Vilket som så hade jag fel om Leòn. Han var verkligen ingen söt och reko kille.

Mitt första stopp blir på en pub. Jag vet att jag egentligen inte borde dricka, men jag har så mycket tankar och oro i mitt huvud som jag måste få bort för en stund innan jag kan ta tag i mitt liv på riktigt.

Jag puttar upp dörren och kliver in. En klocka ringer till vid dörren, så som det gör när man kliver in i vissa butiker.

Det är inte särskilt många här, bara några gubbar i ett hörn som sitter och skrattar och två kvinnor som sitter vid ett bord med varsin öl och småpratar.

Jag går fram och sätter mig vid baren.

"En cider, tack"

"Javisst" nickar bartendern.

Jag får min cider, betalar och tar sen en klunk.

"Dig har man inte sett här förut, vad heter du?" Frågar killen i baren medans han torkar av bänken.

"Nancy" svarar jag kort.

"Tom" presenterar han sig.

"Vad får dig till att komma hit ikväll då?"

Jag kollar upp på honom och nickar långsamt, ett 'hmm' lämnar min mun medans jag funderar på vad jag ska svara.

"Bråk hemma. Jag har bestämt mig för att ge mig ut på egen hand" säger jag och klappar på min väska medans jag tar en stor klunk av min cider.

"Bara sådär?"

"Ja, jag har fått nog nu"

Tom nickar och ger ett leende som säger att det var ett bra val.

"Jag har också varit i en bråkig familj när jag var yngre"

..inte för att han ser så gammal ut då, han kan inte vara mer än 25 år eller så.

"Okej.." svarar jag och väntar på att han ska berätta mer.

Han kommer fram och sätter sig ner mittemot mig.

"Jag var 13 år när jag hamnade på gatan. Mina föräldrar brydde sig inte att jag var borta, de var troligen bara nöjde över att få slippa mig.. och jag hade fått nog av all misshandel" förklarar han och plockar sedan fram två shots åt oss båda.

"Jag har inte tänkt dricka så mycket" påpekar jag när han ställer ner de små glasen mellan oss på bordet.

"Det är lugnt, jag bjuder"

Jaja, något glas kan jag väl ta, tänker jag, samtidigt som jag vet att jag knappt tål någon alkohol alls och alltid blir full direkt.

Jag har druckit med Alice och Olivia några gånger, de älskar att supa ner mig och sedan se mig spy och må skit efteråt... och få skäll utav Hans...

"Vart har du tänkt ta vägen nu?" Frågar han när han berättat klart om sitt liv på gatan.

"Jag vet inte. Jag antar att jag också hamnar på gatan nu" svarar jag och rycker obrytt på axlarna.

Gatan är tusen gånger bättre än hos Hans och Bella.

Han biter sig fundersamt i läppen och sneglar ner på sitt tomma glas.

"Om du vill kan du få ta soffan hemma hos mig" säger han till slut.

Det är snällt att han erbjuder sig men jag sover hellre på gatan än att sätta min fot i ett hem jag inte känner igen, faktiskt.

"Tack, men-"

Tom's ögon åker upp och hans blick fästs på någonting bakom mig samtidigt som det låter som att någonting åker i golvet.

"Shit, nej" avbryter han mig.

Han reser sig upp och jag svänger runt huvudet och inser att de äldre männen i hörnet har börjat bråka med ett annat gäng som nyligen kommit in på puben.

De nya gänget är ungefär 5 - 6 stycken och verkar vara i 30-årsåldern.

De har motorcykeljackor på sig och ser allmänt tuffa och hårda ut, inga man vill bråka med direkt..

Tom har rusat fram och försöker hålla undan motorcykel-gänget som skriker åt gubbarna.

"Du ska ha respekt för mig! Jag är faktiskt mycket äldre än dig!" Skriker en utav gubbarna tillbaka.

Och en i motorcykel-gänget svarar.

"Ja, det ser jag väl! Du har ju fan tappat håret så gammal som du är!"

En utav gubbarna blöder näsblod och verkar ha fått sig en smäll redan. Och ett bord ligger vält på golvet.

Tom försöker hålla de två grupperna ifrån varandra så gott han kan men det slutar med att han som verkar vara "ledaren" (den som skriker mest) ger honom ett knytnävsslag rakt över näsbenet.

Jag kan nästan själv känna smärtan och av någon anledning så flyger jag fram och ryter till åt "ledaren".

Jag vet inte varför, men jag bara känner ett behov av att skydda Tom. Kanske är det för att jag vet hans bakgrund, att han blivit slagen som liten. Eller så är det för att jag lackar ur på "ledarens" attityd, han påminner om Hans och jag hatar såna som honom!

"Du ger fan i det där!" Skriker jag rakt upp i ansiktet på honom och håller upp ett finger som visar att jag menar allvar.

Han kollar förvånat på mig, som om han aldrig tidigare blivit tillsagd utav en tjej.

Jag spänner ögonen i honom.

"Där!" Säger jag högt och pekar mot utgången. "..är dörren".

Han rätar på ryggen och sätter armarna i kors.

"Jag stannar här så länge som jag vill" protesterar han.

En impuls av att smälla till honom sköljer över mig och jag hinner precis hejda mig själv och tar istället ett grepp om hans nacke och puttar honom mot dörren.

Jag förstår inte ens hur jag kunde flytta på honom då han är en bjässe jämfört med mig, men han snubblar fram några steg mot dörren.

"Hallå där! Du rör mig inte!" Vrålar han och tar ett tag om min hals med ena handen.

Ilska och hat växer inom mig, jag tänker inte bli behandlad såhär!

Jag tar tag med båda händerna om hans arm och slungar honom över mig så han landar med en duns på rygg.

Wow. Jag visste inte ens själv att jag var så stark.

Snart har nästa person i gänget flugit på mig och jag sparkar honom hårt i magen så han flyger omkull och hostar högt där han ligger på golvet.

Nästa person ger sig på mig och jag snurrar runt och ger honom en spark över bröstkorgen så han också flyger i golvet.

Ännu en person kommer mot mig. Och ännu en... och en till...

Efter några få minuter ligger hela motorcykel-gänget och ålar sig på golvet.

Gubbarna, Tom och de andra inne på puben står bara och gapar, stirrande på mig.

Hur fan gick det där ens till?