The True Alpha

Kapitel 9

Vi kommer fram till alfans högkvarter i mitten utav nationen.

En vakt kommer runt och öppnar min dörr och drar ut mig ur bilen.

Fortfarande med handklovarna på styr de in mig i ett hus som ser ut att kosta en hel del miljoner.

Vi går upp för en trappa och sedan går en av vakterna och knackar på en dörr.

"Kan vi komma in? Vi har rougen med oss" säger han och väntar några sekunder på ett svar.

"Kom in!" Hörs och vakten öppnar upp dörren och tvingar in mig.

Där inne finns böcker i hyllorna längs med väggarna och vid ett skrivbord sitter han, alfan.

Jag blir förvånad av hur ung han ser ut, han kan inte vara mycket äldre än mig. Jag förväntade mig en gammal tjurig gubbe, men här sitter en ung kille.

"Kaaro, vill du att vi stannar?" Frågar en utav vakterna.

"Nej, ni kan gå" svarar han och viftar med handen.

Det är konstigt men det känns som att jag sett honom tidigare någonstans, men jag kan inte minnas var eller när.

"Hej du" säger han, som om han känner mig, sedan reser han sig och går runt mig och inspekterar mig.

Jag suckar och vänder mig om mot honom. "Kan vi få det här överstökat?"

"Ja, visst" svarar han och stannar upp. "Du misstänks ha mördat en kvinna, vet du om det?"

"Ja" svarar jag kort och drar ett djupt andetag.

"Har du gjort det då?"

"Jag vet inte, jag minns ingenting"

Han ser plötsligt väldigt nöjd ut, lite förvånad, men nöjd. Som om det är något bra att jag inte minns.

"Du vet att alla rouge hör hemma i fängelset? Och att du dödat en kvinna kan leda till att du blir avrättad"

"Jag vet det. Men jag är ingen rouge. Och dessutom så är det inte säkert att det var jag som dödade henne"

Varulvs-världen är tuff och att mörda en människa är strängt förbjudet.

"Du hittades med blod på händerna samma natt som kvinnan sägs blivit mördad, utav vargar. Jag behöver inte mer bevis än så" säger han och vänder mig ryggen.

Han sätter sig ner i stolen bakom skrivbordet igen, sätter armarna i kors och lutar sig bekvämt tillbaka.

"Jag vet att jag inte är en rouge och jag skulle aldrig skada någon!"

Jag förstår inte varför han är så benägen att sätta dit mig.

Hur som helst.. om jag vill vara med i flocken så är det nu eller aldrig.

Jag suckar tungt, jag hatar att be om saker..

"Jag skulle vilja vara med i flocken.. Jag vet att det kanske kommer olägligt. Men tills dess att det är bevisat att det var jag så är jag faktiskt fri och har rätt till att söka in till flocken, jag har rätt till en prövotid."

Kaaro ser besvärad ut.

"Jaja.. som du vill" muttrar han.

"Tack"

"Jag återkommer angående mordet.." säger han innan vi skiljs åt och jag går ut på gatan.

Jahapp.. vart ska jag nu ta vägen..

"Nan!" Ropar någon bakom mig.

Jag vänder mig om och ser Leòn komma halvspringande mot mig.

"Du har väl inte?" Flåsar han.

"Vad?"

"Sökt in till flocken?"

"Jo.. hurså?"

Leòn får ett bekymrat ansiktsuttryck. "Fan Nan! Du skulle ju ut härifrån!" Nästan skriker han.

"Wow.. lugna ner dig. Jag är vuxen, jag gör som jag själv vill"

"Jo, det har jag insett.." suckar han.

"Du förstår inte" suckar jag tillbaka. "Jag har vuxit upp med vargar som bara velat mig illa. Att bli medlem i en riktig flock, som denna, är min dröm"

Jag vänder mig om för att gå när Leòn säger det som triggar mig mest..

"Jaja, en rouge gör väl alltid som den vill"

Jag känner ilskan blossa upp och vänder mig om och vrålar med huggtänderna framme. "Jag är ingen rouge!"

Leòn's ansiktsuttryck går från självsäkert och kaxigt till att se rädd och extremt förvånad ut. Han påminner om hur Hans och de andra sett ut när de insåg att jag var en alfa.

"Nan! Sluta!" Visk-skriker han och tar tag om min arm samtidigt som han oroat kollar omkring oss.

"Rör mig igen och jag dödar dig!" Väser jag och drar mig ur hans grepp.

"Nan du förstår inte! Dina ögon är röda! Det finns de som vill dig illa. Du MÅSTE lugna ner dig!"

"Jag bryr mig inte!" Skriker jag innan jag slänger mig mot marken och förvandlas till min långhåriga svarta varg. Jag tittar upp på Leòn en sista gång innan jag tar ett språng iväg längs gatan.

Leòn's synvinkel:

Jag skyndade mig allt vad jag kunde för att hinna ifatt henne och hindra hon från att söka in till flocken, men jag var för sen.

Jag gjorde ett stort misstag och kallade henne för rouge en gång för mycket.. och nu har jag fått det svart på vitt, hon är den äkta alfan och jag måste skydda henne.

Hon morrade åt mig och sa att om jag rör henne igen så dödar hon mig, jag vet inte om hon verkligen skulle göra det, men hon är en alfa så jag gjorde inga fler försök till att hålla kvar henne.

När hon förvandlades så blev hon till en vacker svart, långhårig, varg. Jag har aldrig i mitt liv sett någon så vacker.

..Hur som helst så måste jag hitta henne. Det är farligt för henne att springa omkring i vargform med röda ögon som tydligt visar att hon är en alfa.