Förbjudna läppar

Kapitel 28

Dagens låt: Heal the world – Michael Jackson

Jag saknar honom så otroligt mycket. Han var min första, riktiga idol och kommer alltid tillhöra en av mina favoriter<3

Trevlig läsning!

***

Lilly väntar otåligt vid en av bänkarna när jag lämnat sakerna vid skåpen och hämtat mina böcker. Vi börjar inte förrän om tio minuter och därför har inte särskilt många kommit in i klassrummet. Jag tar ett djupt andetag och renar allt som hänt nu på morgonen. Jag måste koncentrera mig på att vara en riktigt vän mot henne. Den senaste tiden har jag glömt bort att hon existerat. Ännu en skuld på mitt dåliga samvete.

Läraren måste gått hit tidigare för att göra iordning filmen. Den vita duken är nerdragen framför tavlan. Vi ska se klart Troy och anteckna så mycket vi bara kan, eftersom vi ska kunna så mycket som möjligt på provet. Jag lyckas aldrig särskilt bra under de tillfällena. Det slutar med att jag snudd på somnar av uttråkning.

"Hej." säger Lilly med ett leende när jag sätter mig bredvid henne. "Allt okej? Du ser trött ut."

Det är jag som ska fråga henne hur hon mår. Det är som hon egentligen är högt uppe i sina egna tankar. Jag undrar vad som oroar henne.

"Jag har haft en annorlunda morgon." svarar jag simpelt. Jag vill ju inte att hon ska veta något om Jamie. "Hur är det själv? Jag hoppas det var okej att vi åkte utan dig igår. Det var ändå inte så roligt som jag hoppats."

Hon ignorerar min fråga. "Men du är ändå glad att du åkte dit?"

"Jo, och Andrea verkade ha det riktigt bra." Jag tänker tillbaka till när hon kom till skolan. "En aning för bra..."

"Vad ska det betyda?"

Och för att inte behöva lämna henne utanför berättar jag allt som hände i ödehuset igår, även kyssen med Mattie som jag rent av ryser av. Hon gör en äcklad min men ber mig fortsätta. Drogerna, alkoholen och personerna kommer på tal. Precis allting. Men jag pratar lågt eftersom det droppar in fler och fler elever per minut. Jag säger att Jamie skjutsade mig hem, men inte att han stannade, och att han kom och hämtade upp mig idag.

"Sen lämnade Mattie av Andrea alldeles nyligen. Det var rätt uppenbart att de spenderat natten tillsammans."

Ogillande rynkar hon pannan. "Mattie? Jag litar inte alls på honom."

"Inte jag heller." Jag suckar. "Och det var något konstigt med Andrea. Hon blev på så dåligt humör såfort jag gjorde minsta invändning."

"Pms?"

Jag skakar på huvudet. "Det här var något annat... Och det värsta är att Mattie har ljugit om mig. Jag vet inte varför, men han fick det att låta som jag kysste honom tillbaka. Det är något sjukt skumt med den killen."

Lilly ser tankfull ut. Hon öppnar sitt anteckningsblock, ritar krumelurer över pappret innan hon ser på mig med oroliga ögon.

"Är du säker på att de låg med varandra? Hon kanske bara sov över."

"Tro mig, om du varit där hade du också förstått det med en gång."

Hon nickar, ursäktar sig och reser sig upp från stolen. Jag säger hennes namn för att försöka hindra henne, men det är lönlöst. Jag blinkar till. Det verkar som alla beter sig en aning konstigt idag. När hon kommer till utgången dyker även Andrea upp. De ser på varandra en stund innan Lilly tränger sig förbi henne utan att ord. Andrea ser ytterst förvirrad ut när hon kommer fram till mig.