Förbjudna läppar

Kapitel 40

Dagens låt: In my veins – Andrew Belle

VARNING: Detta kapitel innehåller scener som vissa kan anse vara opassande eller obekväma, bara så ni är beredda

Trevlig läsning!

***

Det är konstigt att något så fel kan kännas så jävla rätt. Nästan ofattbart rätt. Som allt Jamie och jag gått igenom har lett upp till den här stunden. Och det kanske det har? Hela tiden har jag tyckt att han varit tilldragande. Det enda som behövdes var att lära känna honom. Den riktiga Jamie. Han som är omtänksam och bryr sig. Han som tröstar och tänker på andra än han själv. Den Jamie som varit med om så mycket smärta och svek av sin familj, och ändå lyckas stå kvar på jorden. Jag beundrar honom för det.

Eftersom det här kom mer eller mindre som en överraskning är jag inte beredd på att saker och ting ska gå fort. Hans ord är fast i huvudet. En säng är bekvämare än en soffa. Och jag hade nickat utan att egentligen tänka över det. Samtidigt menar jag det jag sa. Om jag får chansen att tänka över saker och ting kommer det här sluta med att vi försöker undvika varandra istället.

Men på något sätt känner jag att Jamie måste varit mer inställd på det här än jag själv. Han är den första som tar steget som visar att vi faktiskt kommer gå hela vägen. Inte för det är störande att han tar av mig den tajta tröjan, men det blir på ett sätt verkligare att känna kylan slå om kroppen. Dessutom blir det inte bättre av att min bh är enfärgad och inte särskilt snygg. Den har inte ens några gulliga mönster.

Varför i helvete väljer jag alltid fel kläder vid fel tidpunkt?

Till min lättnad verkar Jamie inte bry sig. Eller rättare sagt så lägger han inte ens märke till det. Faktum är att han endast verkar fokuserad på att skynda på det hela, som för att få det överstökat. Tveksamt fortsätter jag kyssa honom, intalar mig själv att det endast är en inbillning. Jag kanske har svårare att lita på folk nu när Mike sårat mig?

Jamie drar sig endast undan från mina läppar när han själv tar av den mörka tröjan. Dock släpper han mig aldrig med blicken. Hans varma händer letar sig till min midja, drar mig närmre och lämnar dörren bakom oss. Nu står vi i hans sovrum med de nakna överkropparna pressade mot varandra. Han fortsätter kyssa mig som det vore livet samtidigt som han går mot sängen. Om jag inte vill ramla rakt ner på golvet är jag tvungen att backa åt samma håll.

Okej, nu är det verkligen som någon tryckt på knappen för framspolning.

Jag vill dra mina fingrar längs hans heta överkropp, känna musklerna mot mina handflator och ta in synen av överkroppen som tillhör killen jag så länge varit attraherad av. Men sanningen och säga är Jamie så pass ivrig att få ner oss i sängen att jag inte hinner betrakta honom.

Det värker av upphetsning i precis varje del av kroppen. Jag vill göra saker jag ännu inte vågat tänka på än. Därför blir jag besviken, nästan rädd av att saker och ting skyndas på. Vi faller ner på madrassen. Han bryr sig inte ens om att vi ligger på bredden istället för långsidan. Det går bara ännu mer utför när hans fingrar letar sig till mina byxor. Ett tag fumlar han med knappen. Ljudet av gylen som dras ner får mig att stelna till och sätta händerna mot hans bröst, hindra honom från att fortsätta kyssa mig.

"J-Jamie vänta..." Min andning är snabb och ansträngd. "Bör vi inte... ska vi inte...?"

Min röst tonar bort. Jag vet exakt vad jag vill säga, men orden är svåra att hitta. Tankarna blockerar det jag vill få fram. Jamie ser oförstående ut. Hans läppar är svullna och kinderna en aning rosiga. Håret står åt alla håll efter att mina fingrar varit i det.