Förbjudna läppar

Kapitel 43

Dagens låt: Brinner i bröstet – Danny Saucedo

Kan inte fatta att jag fortfarande lyssnar på den här låten, haha. Kommer nog alltid vara lika beroende av den xD

Trevlig läsning!

***

Har jag någonsin pratat om Jamies ben? Jag tror inte att jag har det. Så låt mig börja med att förklara det nödvändigaste. De är så långa och smala att när han går tar han dubbelt så långa kliv som mig. Hur lyckas han? Därför – trots att han är stupfull – har jag svårt att komma ifatt honom. Och även om jag ropar åt honom att stanna fortsätter han bara ner för trappen och genast till hallen.

Ingen av oss har varit särskilt noga med ytterskorna, och han verkar inte ha några andra plagg än de han har på sig. Därför går han raka vägen ut och bokstavligen smäller igen ytterdörren rakt i ansiktet på mig. Hela tiden måste jag påminna mig själv om att han är full. En full Jamie betyder någon som inte kan tänka klart. Jag måste hindra honom från att göra något dumt, rent av farligt.

"Vänta!" ropar jag efter att ha öppnat ytterdörren och rusat efter. "Jamie, vänta!"

Och kanske är det hårdheten i min röst som får honom att stanna? Eller så inser han att om han inte gör som jag säger kommer jag slå en flaska i huvudet på honom. Inte bokstavligen, men det spelar ingen roll just nu. För jag kommer ta till metoder för att få honom att vara kvar. Han vänder sig om med cigaretten mellan fingrarna. För att lugna ner sig själv tar han ett djupt bloss, andas ut röken som långsamt stiger upp mot himlen som en tjock dimma.

Vi befinner oss just nu mitt på den asfalterade vägen. Men sikten är tillräckligt lång för att varna om en kommande bil. Musik och låga röster hörs fortfarande från Matties rum, men nu verkar de prata om någonting annat. Klumpen i halsen växer.

"Vad i helvete var det där om?"

Min fråga får Jamie att möta min blick. Bara för en sekund visserligen, men det är tillräckligt länge för att avslöja ångesten i hans ögon. Skamset böjer han på huvudet och ser ner på sina svarta och vita skor.

"Berätta vadå?" fortsätter jag. "Mattie ville att du skulle tala om något för mig och jag vill veta vad."

"Jess, sluta höja rösten åt mig. Du ger mig huvudvärk."

"Jag tror snarare det är spritens fel. Var fick ni ens den ifrån? Från Mattie? Ryan?"

Det får honom att se ännu mer skuldmedveten ut. Han sätter ena handen bakom nacken, för den till axeln och fingrar försiktigt på det löst hängande linnet. Och om jag inte vore så jälva förvirrad hade jag nog kunna uppskattat hans utseende idag. De där svarta skinnyjeansen och linnet i samma färg med en vit dödskalle som tryck passar honom perfekt. Håret som är en aning tillrufsat frestar mig att dra fingrarna genom det.

Helvete. Om man skulle göra ordet sex till en levande person skulle det bli Jamie. Kanske tycker jag han bokstavligen ser gudomlig ut efter vad hände i fredags, eller så har jag varit blind innan. Men som jag sa, förvirringen är rätt stor och jag får knappt tid att tänka vidare innan jag minns varför jag följt efter honom.

"Vad har du sagt till dem Jamie? Förutom att jag lämnat extremt många meddelanden i din mobil de senaste dagarna."

"Erkänn," börjar han och tar ännu ett bloss. "att det var rätt patetiskt av dig."

Aj. Det där gjorde faktiskt ont. Vad håller han på med? Är det spriten som påverkar eller vill han såra mig på riktigt? Tja, det lyckades han med rätt snabbt.