Kapitel 42

5.4K 239 198
                                    


Dagens låt: You give love a bad name – Bon Jovi

Trevlig läsning!

***

Under lunchen är jag livrädd för massor av saker. Som att mina vänner ska fråga vad jag gjorde i fredags kväll, eller som att stöta på Mike, eller att någon avslöjar mig. Men främst av allt är jag rädd för två saker. Det är rätt simpla egentligen.

Jag är rädd för att träffa Jamie. Och jag är rädd att missa honom.

Samtidigt som hjärnan är helt inställd på att konfrontera honom om varför han ignorerat mina samtal drar jag mig för det av förståeliga skäl. Men jag vill få se honom vid lunchen för att ha chansen att prata om det som hänt. Så hur det än blir är jag livrädd för resultatet.

Andrea höll det hon sa. Trots att det är dags att äta nu har hon ingen tallrik vid bordet, utan en tjock lärobok som hon försöker klyva igenom och anteckna samtidigt. Då och då ställer hon frågor om Grekland och vilka de största karaktärerna i Odyssén är. Men för det mesta är hon tyst. Hela tiden har hon full koncentration på att göra klart så mycket som möjligt.

"Jag kan inte fatta att han fått dig att plugga på rasten." mumlar Lilly och rör om med besticken i riset. "Det har du aldrig gjort förut."

Som om hon blivit slagen på käften tittar Andrea upp från boken. Istället för att säga någon motkommentar som är typisk för att vara just hon skruvar hon bara lite på sig och återgår till plugget. Glimten av rädsla avslöjas i ögonen.

Vad i helvete har Mattie gjort mot henne?

"Jag får skylla mig själv. Jag pluggade inte direkt i helgen heller." muttrar hon och fortsätter anteckna.

Lilly fnyser till. "Inte så konstigt eftersom du antagligen spenderade den i Matties säng."

"Faktiskt inte. Han var med några vänner och jag var inte inbjuden."

"Vänner?" Jag rynkar pannan och lägger ifrån mig besticken. "Vadå för vänner?"

Andrea suckar djupt eftersom vi stör henne i den lilla koncentrationsbubblan. Hon möter mina ögon och rycker på axlarna.

"Inte vet jag. Antagligen de som följde med till ödehuset. Jag vet att Jamie var där om det är vad du undrar. Mattie nämnde honom. Victoria var också med, vilket inte är så konstigt med tanke på att de är syskon."

Var Jamie med sina vänner i helgen? Jag trodde han tappat intresse för dem helt och hållet. Särskilt efter att en av dem slog till honom. Och även om jag inte ska vara avundsjuk kan jag inte hjälpa att göra en motbjudande grimas när Andrea nämner Victorias namn. Självklart var hon tvungen att vara där. Ett tack? Glöm det.

"Vad är det?" Andrea granskar mig misstänksamt. "Har det hänt något?"

Jag skakar på huvudet. Vill inte direkt prata om det. Vad ska jag säga? Deras reaktioner kommer förfölja mig för resten av livet. Antagligen kommer de vara lättade över att jag bestämt mig för att göra slut med Mike, men att ha haft sex med skolans one and only player? I deras ögon skulle det vara att sjunka lågt. Riktigt lågt.

"Tja, hur som helst så dyker de säkert upp ikväll också." fortsätter hon och himlar med ögonen.

"Ikväll? Hos Mattie?"

"Ja, hos vem annars?"

Jag tänker över det hela. Jamie verkar inte vara här i skolan. Kanske är detta en av hans skolkdagar för att slippa se mig? Men om jag ignorerar min rädsla att möta honom öga mot öga och faktiskt kan konfrontera honom skulle det lösa en hel del. Jag skulle få svar på varför i helvete han ignorerat mig. Om det är av bra eller dåliga anledningar får jag reda på då.

Förbjudna läpparWhere stories live. Discover now