PART XXXI: The Return

2K 68 8
                                    



"Ladies and gentlemen, welcome to NAIA.
Foryour safety and comfort, please remain seated withyour seat belt fastened until the Captain turns off theFasten Seat Belt sign."


Ang ingay naman! Oh damn! Nasa Pinas na ako? I looked outside. I can't help smiling as realization dawned me. I'm home. I missed home.


I didn't tell anyone about my flight. I want to surprise them. Sana nga masurpresa. Hahaha.


Isang familiar na lalaki naman ang nahuli kong kanina pa nakatingin sakin. Sa'n ko ba nakita ang lalaking to? Infairness! Gwapo siya! Tss. Pero nakakatakot ah! Kanina pa siya nakatingin sa'kin. Hindi ako nag-aassume, promise! Ako talaga ang tinitingnan niya.


"Hi!Jamaica, right?"


Hoo! Hindi na niya talaga napigilan. Nilapitan na niya ako.


"Yes. And you are?"


" Kyle. Haven't you remember?"


Right! It's him! Si Kyle! Si Kyle! Sinong Kyle? Hahaha. 'Yong seryoso, siya nga! 'YONG NAMEET NAMIN SA RESTAURANT!


Sana naman naalala pa n'ya 'yong childhood namin! Pero teka nga lang! Siya din ba talaga yun? Wala naman siyang nabanggit tungkol do'n. Magkapangalan lang siguro sila.


" Let me get your things for you."he offered.


Feeling ko ay nagmimistulang kamatis 'yong pisngi ko. I don't know why I'm acting like this. Jamaica, you're no longer a teenager. Ngayon ka lang ba nakatagpo ng lalaking napaka-gentleman? Tss. He volunteered to drive me home. I don't know what he's done to me para mapapayag ako. Dumaan muna kami ng restaurant for lunch.


"Remember what I told your friends when we were in the restaurant?"he recalled. Napakunot ako ng noo sa tanong niya. Wala akong maalala.


"No-pe. What--"


"That I'll get your number. Haha. To be honest, hindi ko inakalang magkikita ulit tayo."


" Haha. Same here. Anyway, here's my calling card."


We started onslaughting our orders when it arrived. I'm really very hungry.


"I really love watching girls who can eat a lot." he muttered. I stopped and looked at him. Has he been watching me eat?


"It's-- It's just that... I'm really very hungry."


"I see. Nabanggit mo kanina, you went to New York. You haven't been home for 5 years. Are you running from someone?"


Napatigil ako sa pagkain. Shall I tell him that I really did?


"No. I studied there."

COURT THEM FIRST °[KathNiel] ✓COMPLETEWhere stories live. Discover now