Känn ingen sorg för mig || M&M

t j u g o f y r a

29juni

Vi hade nu tagit oss till donken AKA macdonalds efter typ 30 till 35 minuter för att folk hade kommit fram till Marcus och Martinus pratat plus tagit bilder. Egentligen skulle det tagit 4 till 12 minuter. MEN JAG KLAGAR INTE. Det är deras liv och jag får respektera att det kommer fram folk. Även fast det är första gången måste jag respektera det. Det var ingen kö på donken så det var ju bra. Ovanligt med lite folk. Men bra. Har blivit fett hungrig efter att ha väntat. Jag gick först av oss till disken där man skulle beställa.

"Hej vad för de va att beställa" sa killen i kassan. Får alltid panik när jag ska beställa. Tänk om jag säger fel. Jag tittade snabbt på tavlorna/skärmarna som var bakom han.

"En bigmac meny, tack" sa jag och tog fram mitt betalkort. Han nickade.

"Det blir 79kr" sa han medans han gick och hämtade min mat. Jag satte in kortet i kortsaken framför och slog in min kod '8731' på dem kalla dem små tangenterna framför mig. Jobbig kod att komma ihåg vet. Jag tryckte sedan på den gröna knappen längst ner på vänster sida. Sedan på kom det upp 'köp godkänt'. Mannen i kassan kom och la min bigmac på brickan och sedan kvittot. Han gav mig ett leende, sedan tog jag min bricka i händerna och vände mig om mot Marcus och Martinus som kollade konstigt på mig.

"Vad kollar ni på?" Sa jag fundersamt och kollade bak för att se om det var något bakom mig. Jag såg att dem kollade ner på min bricka. "Är det något konstigt på min mat?"

"Nei, nei egentlig ikke" sa Marcus snabbt med ett leende på läpparna. Jag kollade på Martinus som också hade det. Varför flinar dem åt mig. Jag fattar inte. Varför stirrar dem mot min bigmac? Det är ju inte konstigt? Folk beställer bigmac hela jävla tiden.

"Aja jag går och tar ett bord" mumlade för mig själv medans jag började gå mot ett bord i ett hörn av donken. Där jag slog mig ner.

***

"jag får ingen luft" skrattade jag ut mig.

"Samme her" fick Martinus ut sig som fick mig att skratta ännu mer och ännu högre än innan. Vette fan varför för det var inte roligt änns. Jag kollade bort på Marcus som såg ut som om han skulle dö. Deras skratt är fett roliga. Plus söta. Sötare än mitt som låter som än galen åsna som gråter och håller på att få en hjärtatack. Men deras skratt får mig och skratta.

"Du kan ikke ha gjort de?" Skrattade Marcus.

"Jo!" Sa jag övertygande och försökte hålla inne skrattet så mycket det gick. Det gick ganska bra faktiskt.

"Men hvordan?" Sa Marcus som också hade lugnat sig lite nu också.

"Det var enkelt" log jag. "Men det är en sak jag måste säga".

"Hva?" Martinus kollade på mig med storögda ögon.

"Ni började ju följa mig på instagram, ni måste inte" sa jag och tittade på dem allvarligt.

"hvorfor ikke? du er vår venn" Flög det ur Marcus mun. Jag tittade på dem. Dem fattade inte.

"Folk kommer tro att jag blev vän med er för utnyttja er kändis sak ah" men mening kom ut konstigt men dem borde fatta den.

"Selv om vi vet at det ikke er sant, du ble kjent med meg før du visste hvem jeg var" sa Marcus stöttande. Jag log mot dem. Så jävla underbara är dem. Dem fattar mig.

------
Jaaaooopp. Var uppe och skrev hela natten. sov bara i två timmar. Men det kommer nog många kapitlen idag💖💖💖