Drömmar eller verklighet

Kapitel 21

Medans jag står och väntar på att vattnet ska spolas upp i vårat badkar kan jag inte sluta le. Det som hänt ikväll, eller egentligen hände alldeles nyss... ja, vad var det som hände egentligen? Jag hade sex med Adrian. Sex! Med Adrian! Vår disneyprins, mitt på vårat matbord. Det bästa sex jag någonsin haft...

Varför kom han upp egentligen, var det bara för att be om ursäkt för Jakob? Ja, det var kanske bara det, och så slutade det med sex... gudomligt sex...

Jag trodde i min fantasi att jag kunde föreställa mig hur det skulle vara, men nu, det var inte i närheten. Alla mina känslor känns så splittrade... det var det bästa sexet jag någonsin haft, med den snyggaste killen jag någonsin mött, men ändå är det något vasst som skaver i kroppen.

En gnagande känsla av något jag inte kan förklara, att det nu är över. Just för att det här kan ha varit den första och sista gången jag var nära honom. Visst, han sa att han ville göra det igen, vilket jag just nu inte hade nekat till. Men det kanske bara var något han sa, för att vara sjyst typ eftersom han var tvungen att gå direkt efter...

Men jag har svårt att tro att han inte kände något speciellt. Det var en brinnande hetta mellan oss som jag inte tror bara kan komma av att ligga med någon som man inte känner något speciellt för. Kanske det bara är sexuellt. Men ändå...

Fast varför klaga? Jag vill inte ha något förhållande och jag fick känslan av att han inte heller vill det, så det skulle ju vara perfekt, en enkel situation av en underbar handling. Något vi båda skulle gynnas av, iallafall enligt mig... men varför känns det då mer komplicerat än någonsin?

Jag har haft en knullkompis förut, Oskar, och det gick hur bra som helst. Men det fanns inga känslor mellan oss, det fanns aldrig en hetta som med Adrian. Men samtidigt, allt med Adrian är så nytt, precis som allting annat i mitt liv. Så det är väl inte så konstigt att jag känner mig mer påverkad än vanligt.

Det kanske var precis det här som behövdes. Nu har jag legat med honom och då kanske jag kan börja bete mig normalt, iallafall så pass normalt att jag kan sluta fantisera om honom...

Okej, det kommer jag väl inte kunna göra, inte nu när jag vet precis hur det är att ligga med honom, hur han är när det bara är han och jag, men jag behöver inte drömma och fundera på hur det skulle vara eller kännas. Nu kan vi gå tillbaka till att bara vara grannar och dom få gångerna vi stöter på varandra, ja, då får vi väl bete oss som vanligt, vi är ju trots allt vuxna människor...

Om han nu inte ärligt menade vad han sa, att han vill göra det igen? Vad gör det oss till då? Knullgrannar?

Jag rycker till och kommer bort från mina tankar när jag hör hur vattnet skvalpar över badkarskanten.

"Fan! Shit!" mumlar jag för mig själv när jag sträcker mig till blandaren för att slå av vattnet. Det var då fan att jag alltid ska falla in i dagdrömmar och tankar när jag håller på med annat. Bra jobbat Lina!

Jag tar en handduk och försöker svabba upp det mesta av vattnet som runnit över. Tur det var i badrummet och inte i köket.

Jag klär av mig och tömmer ut lite vatten så att det inte ska svämma över så fort jag kliver i.

Vattnet är varmare än jag hade räknat med så när jag sjunker ner flämtar jag till tills kroppen har vant sig. Gud så skönt! Jag suckar nöjt och sluter ögonen när jag lutar mig bakåt.

Det här är helt perfekt, mer än perfekt. Sexuellt tillfredsställd och varmt vatten som mjukar upp hela kroppen. Det kan inte bli bättre än såhär.

Jag vet inte hur länge jag ligger i badet men när vattnet börjar kallna och kroppen börjar kännas som ett russin reser jag mig ofrivilligt upp och sköljer av mig innan jag virar in mig i en handduk och skyndar mig in på mitt rum.

Jag torkar håret och tar på mig mjukisar igen. Såhär avslappnad har jag nog aldrig varit.

Men jag kan inte låta bli att smyga fram till fönstret. Jag hör att festen fortfarande är igång och fast det har börjat skymma kan jag ändå urskilja Adrian i mängden.

Det fladdrar till i magen när jag ser honom sitta där nere och skratta. Undra om han blev lika påverkad som jag?

Jag suckar nöjt och har svårt att slita blicken från honom.

Jag känner hur det hettar till i kroppen när jag ser att han söker blicken upp mot mitt fönster. Inte vidare diskret duckar jag och hoppas till gud att han inte såg mig. Försiktigt tittar jag upp och ser att han vänt blicken mot sina kompisar igen.

Nu vill jag inte riskera att bli påkommen att stå och glo på honom så jag går och sätter mig på sängkanten och sluter ögonen.

Jag skulle ljuga om jag säger att mina känslor och hur min kropp reagerar på honom inte oroar mig. Jag vill inte ha ett förhållande eller få mer invecklade känslor men det är något speciellt med honom. Något jag inte riktigt kan sätta fingret på, vilket gör det svårare att trycka undan dom eventuella känslor som spökar inom mig.

Imorgon kanske jag uppfattar allt annorlunda. Det kanske bara känns så för att det nyss har hänt...

Långsamt lutar jag mig bakom och lägger mig raklång med fötterna hängandes över sängkanten. Nu gör jag exakt det jag inte skulle göra, tänka på honom, det komplicerar bara allting...

Enkelt tillfredsställande sex, ett engångsligg... det var precis vad det var. Inget annat!

Varför känns det då allt annat än enkelt? Ju mer jag tänker på det, ju mer komplicerat blir det.

Frågan är ju om jag kan ligga med honom igen utan att få större känslor för honom. Känslor jag varken vill ha eller har tid för. För första gången känns det som om jag borde vara nöjd med det som hänt, att en gång var nog...

Men jag har nog aldrig ljugit så mycket för mig själv som nu om jag tror att jag kan neka honom eller tro att jag inte vill ha honom. För jag vill göra det igen... så jag får väl ta konsekvenserna av det, om det blir en till gång...

Nu vill jag bara somna med dom ljuva minnena av hans närhet, hans kropp, hans läppar, hans...