Drömmar eller verklighet

Kapitel 79

Vinglasen börjar tömmas och jag känner hur det kurrar till i magen så jag bladdrar gladeligen igenom menyn och känner hur det vattnas i munnen.

"Gud så mycket gott." mumlar jag utan att släppa menyn med blicken.

Jag läser igenom en gång till, just nu vill jag ha allt.

"Vill ni ha någon förrätt eller ska vi gå direkt på varmrätt?" frågar Adrian så jag vänder blicken upp mot honom.

"Jag röstar för varmrätt direkt, eller vad tycker ni?" frågar jag och ser på Saga och Marco.

"Jag håller med, vi kör på varmrätt." säger Saga och jag ser hur hennes ögon glittrar.

Jag återvänder till menyn, det är verkligen svårt att bestämma sig när allt låter så otroligt gott.

"Vad ska du ta?" frågar jag Adrian och han tittar också upp från sin meny.

"Jag tror jag ska prova den där, LITTLE ITALY BURGER."

"Okej, åh vad svårt, allt låter ju så gott." mumlar jag.

"Jag ska nog ta den där, LINGUINE ALLA VILLA ROMANA, pasta och musslor, det kan väl knappast bli mer italienskt." säger Saga och skrattar till.

"Ja, jag tittade på den... så, ja, jag tar den jag med."

"Jag tar samma som dig Adrian." säger Marco och stänger igen sin meny.

När kyparen kommer fram till vårt bord beställer Adrian för oss alla fyra och beställer in en ny flaska vin som passar till maten, på den punkten litar jag på honom till hundra procent, han om någon har koll på det här med viner.

Fast vi sitter här alla fyra kan jag inte slita blicken från Adrian och granska hans profil i ljuset av alla tända ljus. Han är så stilig att jag knappt kan tro att det är sant att jag sitter här med honom, min pojkvän.

Jag har sett på hans kontor att han har en garderob med lite olika kläder, så han har bytt om från sina jobbkläder till en snygg kavaj och skjorta som spänner på det mest sexiga sätt över hans vältränade kropp.

Bara tanken på honom... och hans kropp... får det att brinna i hela kroppen, så för att släppa dom opassande tankarna vrider jag mig lite på stolen och försöker rikta min uppmärksamhet på något annat, utan att lyckas...

Jag vänder tillbaka blicken på honom och ser hans frågande min när han rynkar pannan så jag rodnar och harklar mig.

Han ger mig ett roat flin, som om han kan läsa mina tankar för han tar sin hand om min och för den under bordet. Jag känner hur jag skälver till i kroppen och tar snabbt upp mitt vinglas och tar en klunk för att dölja att jag flämtar till när han placerar min hand över hans hårda...

Generat vänder jag blicken upp mot honom men han bara ler och fokuserar på samtalet med Saga och Marco.

Herregud! Jag vill skratta till åt hela scenariot men det skulle bli för uppenbart om vad som pågår mellan oss.

Som svar på min bön kommer servitören ut med maten precis vid min bristningsgräns att vela ha honom här och nu, vilket hade varit extremt pinsamt... till och med för att vara jag.

När maten ställs ner framför oss kan jag inte hjälpa att jag sluter ögonen en kort sekund och tar in alla underbara dofter.

"Det ser helt fantastiskt ut." säger jag längtande och efter första tuggan vill jag bara sucka belåtet, gud så gott!

"Det här är nog det godaste jag ätit." säger Saga och vänder blicken mot mig.

"Jag tänkte precis säga detsamma, herregud, helt fantastisk."