Drömmar eller verklighet

Kapitel 46

Jag har inte hört ett ljud från varken Saga eller Linus så jag antar att allt går bra där hemma.

Jag skyndar mig ändå den korta biten från bussen, jag känner hur glädjen sprider sig i kroppen. Jag har faktiskt saknat min bror så det ska bli så kul att träffa honom igen.

Jag kommer fram och rycker upp portdörren och springer rakt in i Adrian. Herregud, jag har inte träffat honom på en vecka, men det spelar ingen roll... Han får mig alltid ur balans.

"Hur kommer det sig att vi alltid krockar ihop med varandra?" frågar han roat och håller upp dörren åt mig.

"Tack... Jadu, jag har inget bra svart på det." säger jag och skrattar till innan jag går förbi honom.

"Har du bråttom?"

"Ja faktiskt, jag väntar besök av..."

"Ah, den där killen som är uppe i er lägenhet?" avbryter han och ger mig en blick jag inte riktigt kan tyda.

"Öh, ja? Hur vet du det?"

"Jag sprang på honom precis som med dig, han sa att han skulle bo hos er över helgen..."

"Okej... vad sa han mer då?" frågar jag nyfiket och biter mig i läppen, jag hör att han är svartsjuk, vilket är rätt roligt.

"Att han hört att det bor snygga brudar här i huset, speciellt en..."

Jag kan inte hålla mig längre så jag brister ut i skratt.

"Allvarligt? Sa han det?"

"Mm, är han någon ny du träffar?" frågar han hårt och jag slutar skratta.

"Är du svartsjuk?" frågar jag roat och rynkar pannan.

"Nej! Du får väl träffa vem du vill..." muttrar han och vänder bort blicken.

"Okej, det var ju bra att veta..." säger jag kort och börjar gå upp för trappan.

"Fan Lina, vänta!" säger han och greppar tag i min arm så jag nästan faller in i hans famn.

"Förlåt, okej... ja, jag är svartsjuk, vilket är helt galet eftersom vi inte är tillsammans mer än... ja du vet och du får väl träffa vem du vill rent tekniskt men jag har saknat dig den här veckan..."

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Har han precis erkänt att han har känslor för mig eller vill han bara ligga med mig och att jag inte träffar någon annan under tiden? Jag har svårt att läsa av honom men hans ord får mig ändå att hetta till i hela kroppen för jag har saknat honom också... mer än jag vill erkänna.

"Jag har saknat dig med..." viskar jag och vänder bort blicken.

"Har du? Men han där uppe då?..."

"Det är min bror." säger jag och ler när jag möter hans förvånande blick.

"Din bror?"

Han spricker upp i ett stort leende och skrattar till innan han omsluter sina händer om mina kinder och kysser mig.

Jag flämtar till och suckar nöjt och innan jag vet ordet av har kyssen gått från en lätt, okomplicerad kyss till en het och krävande. Jag vet inte hur han gör men han tänder alla mina cylindrar inom loppet av några sekunder.