Drömmar eller verklighet

Kapitel 85

"Skål, grattis till er första avklarade terminstenta!" säger Saga glatt och skålar så det klirrar i mitt och Eriks glas.

"Grattis till dig med, du är också klar med dina tentor för i år." säger jag och ler mot henne.

"Det är så sant, men dock inte min första, men det känns grymt bra ändå. Fast första gången är speciellt."

"Vi vet inte om vi är godkända än." fortsätter jag och tittar ner i glaset.

"Det är vi, jag tvivlar inte en sekund på det, plus att jag såg nog ditt leende när du svarade, du hade klarat det där testet i sömnen." säger Erik och kramar om min hand.

"Det hoppas jag så, skål!"

Vi tar varsin klunk och jag kan inte hjälpa att jag grimaserar.

"Vad är det här?" frågar jag och håller upp glaset.

"Vad tror du? Vin såklart." säger Saga och skrattar till.

Jag nickar lite eftertänksamt och tar en klunk till, usch, det måste vara något fel på det här vinet, det smakar unket.

"Smakade erat vin konstigt?" frågar jag försiktigt.

"Nej det smakar bra, få smaka på ditt." säger Erik och tar mitt glas.

Han tar en klunk och rynkar pannan.

"Det är inget fel på det här och det kommer ur samma flaska som vårat, vad är det med dig egentligen?" frågar han oroligt.

"Jag vet inte, jag kanske bara fick för mig något, det är ett tag sedan jag drack vin. Så det är säkert jättebra."

"Lina, jag förstår att du har gått igenom en jobbig period, det gör du fortfarande men du är inte riktigt dig själv, är det något annat som bekymrar dig?"

"Nej, herregud, jag har bara varit, eller är väl fortfarande lite nere, det är som om ingenting är som förut... jag saknar honom antar jag."

"Du, det är helt okej, och det kommer att ta tid... men är det något så finns vi här för dig." säger han mjukt så jag känner hur det tåras i ögonen.

"Tack... men nu ska vi ha roligt, inget mer funderande, vi är tre singlar som är ute på krogen. Jag tycker vi dricker drinkar och dansar, eller hur?"

"Det är min tjej det eller mina tjejer." fortsätter han så vi skrattar till.

Han har helt rätt, hur jobbigt det än är så måste jag gå vidare, inget blir bättre av att älta, för hur jag än gör kommer jag nog alltid att sakna honom, det lär jag göra resten av livet.

Jag tar tillbaka mitt vinglas, helt övertygad om att jag bara inbilla mig så jag tar en stor klunk men det smakar fan inte bättre än det gjorde tidigare, nåja, vi ska ha kul iallafall.

Vi tömmer våra vinglas och ger oss ut på dansgolvet. Så fort musiken faller in i kroppen känns allt som förut, jag flyter med och känner mig lycklig igen.

Både Saga och Erik dansar omkring mig, jag är så glad att just dom är mina vänner, det är precis det här jag behöver.

När vi dansat några låtar är jag helt slut i fötterna, det tar på att dansa i 10 cm höga klackar.

"Jag går och sätter mig ett tag." halvt skriker jag för att överrösta musiken.

Dom nickar innan dom fortsätter dansa så jag kryssar mig fram över dansgolvet.

När jag kommer precis i utkanten känner jag hur det bränner i halsen så jag försöker ta mig fram till baren som är knökfull.

I flera minuter står jag och väntar tills bartendern kommer fram till mig.

"Vatten." säger jag och håller handen mot bröstet.

Han ger mig ett stort glas med isvatten och jag dricker girigt. Usch vilken obehaglig känsla.

Jag vänder mig om för att blicka ut mot dansgolvet och krockar rakt in i en hård brösttavla.

"Oj ursäkta!" säger jag snabbt och vänder upp blicken bara för att få mitt livs chock.

"Johannes!" säger jag snabbt men han bara blänger på mig och vänder sig om för att gå därifrån.

"Johannes, vänta!" försöker jag och ser när han stannar tvärt.

"Jag har inget att säga dig, lämna mig ifred." säger han kort och börjar gå igen.

"Johannes, jag menar det verkligen, förlåt för allt!"

Jag vet inte om det är jag eller det där dåliga vinglaset som talar, men jag har fortfarande dåligt samvete för vad som hände mellan oss.

"Tror du att jag vill ha ditt förlåt? Är det verkligen vad du tror? Förlåt räcker inte Lina och jag menade det jag sa, jag vill aldrig mer se dig så lämna mig ifred."

"Jag vill inte att du ska hata mig!" skriker jag och ångrar mina ord så fort dom lämnar mina läppar, varför gick jag inte bara därifrån...

"Hata dig? Du är inte värd att hata, du krossade mitt hjärta Lina och på det sättet du gjorde det, ordet hata räcker inte." fräser han ilsket så jag hoppar till.

"Förstår du inte det Lina, jag älskade dig medans du var med någon annan, vet du hur ont det gjorde att få veta det?"

"Förlåt, jag menar det, snälla hata mig inte!"

"Vi är färdiga med varandra, hoppas du är nöjd med ditt liv... eller inte, jag bryr mig inte." säger han hårt innan han vänder sig om och går bort från mig.

Fan... det där gick inte bra, inte för att jag hade förväntat mig något annat den dagen då jag väl hade mött honom igen, vilket då såklart skulle vara idag av alla dagar.

Frustrerad försöker jag se mig om efter toaletterna och när jag väl kommer dit ser jag den långa kön och suckar. Det här är tydligen inte min kväll.

Jag vänder mig om och försöker se ut över dansgolvet i hopp om att få se Saga eller Erik men det är lönlöst.

Jag för händerna över ansiktet, jag klarar inte det här...

Snabbt tar jag mig till entrén och plockar ut min jacka, jag måste bort härifrån, jag vill inte riskera att stöta på Johannes igen.

Varför skulle han vara här just ikväll? Första kvällen vi går ut sedan Adrian... Adrian, bara tanken på hans namn får det att tåras i ögonen... Jag är inte redo för det här.

Jag går med vingliga steg ut på gatan och försöker få tag i en taxi men det verkar hopplöst.

Varför händer det alltid mig? Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

När jag äntligen får tag i en taxi är jag så frusen att jag skakar i hela kroppen. Jag vill bara komma hem och krypa ner i min säng.

Jag plockar upp mobilen och ringer Erik. Jag hör att signalerna går fram men hamnar i röstbrevlådan, det är klart, om han är kvar på dansgolvet så finns det inte en chans att han hör om det ringer. Jag provar Sagas nummer bara för att ha det gjort men det är samma där, direkt till röstbrevlådan.

Till Erik:
Provade ringa, mår inte så bra så åkte hem. Puss

Jag lägger ner mobilen igen och lutar mig tillbaka i sätet, det här blev inte en kväll som jag hade hoppats på, inte i närheten.