Drömmar eller verklighet

Kapitel 22

"Nu tänkte jag att vi ska köra igång med terminens första projekt. Ni ska arbeta i grupp om två och två, men ni kommer att bli bedömda individuellt. Ni får välja själva vem ni vill jobba med, vi är jämt antal så alla kommer få varsin partner. När vi har paren klara får ni välja något av dessa ämnesområden som står på tavlan. Några frågor?"

Jag tittar på Erik som blinkar åt mig när läraren börjar svara på frågor. Det pirrar i hela kroppen, jag vill bara börja. Det känns extra kul att första uppgiften är ett gemensamt arbete nu när jag har Erik.

"Så, vad tycker du vi ska jobba med?" frågar han och nickar upp mot tavlan.

Jag vänder blicken mot tavlan och läser igenom dom ämnena vi får välja mellan i kursen anatomins grunder. Jag vill egentligen jobba med allihopa men fastnar för uppbyggnaden av friska knän och leder på hundar.

"Vad tror du om den med knän, vi skulle kunna jämföra friska knän med sjuka och vad som kan orsak det, symtom och typ vad det finns för åtgärder?"

"Ja, det låter bra, jag tyckte också den eller den med skelettets uppbyggnad hos katter."

"Alltså jag kan ta vilken som, jag vill lära mig om allt så för mig spelar det ingen roll."

"Nej men vi kör den om knän och leder, jag håller med dig, man vill lära sig allt!"

Vi går ner till läraren och skriver upp oss och vilket ämne vi valt att jobba med. Nu känns det verkligen som det börjar på riktigt. Vi har fyra veckor på oss att göra undersökningar och samla fakta tills vi ska göra en skriftlig och muntlig redovisning.

När vi lämnar salen tar jag ett djupt andetag, jag vet inte varför men jag befinner mig i ett konstant lyckorus, jag älskar verkligen det här.

"Vad tycker du vi ska börja med?" frågar jag och greppar tag om hans arm så vi går vidare ut från skolan i armkrok.

"Typ att jag flyttar in hos dig?" säger han roat fast jag tycker lite synd om honom. Jag vet att han vantrivs att bo i sitt lilla rum.

"Ja, du kan få bo med mig, ibland, iallafall nu när vi ska jobba ihop." säger jag och skrattar till när vi kommer fram till bussarna.

Jag släpper hans arm och letar reda på mitt busskort.

"Vi kanske skulle höra oss för bland utbildade veterinärer? För uppgiften menar jag, dom kan säkert berätta en hel del av erfarenhet." säger jag när jag tar mig fram längs med mittgången på bussen för att hitta sittplatser.

"Det kan vi göra, men vi kan väl göra en sammanställning på fakta först så att vi har grunden för hur vi ska lägga upp hela arbetet, annars kan det ju bli hur stort som helst, vi måste ju fokusera på anatomin."

"Ja, det är nog det smartaste vi kan göra, men vi börjar väl direkt tycker jag, vi gör middag tillsammans och sedan sätter vi igång."

Jag vinglar till när bussen börjar rulla innan jag hittar en sittplats.

"Ska du eller jag sitta underst?" frågar jag roat och flinar. Han är säker 20 cm längre och väger säkert betydligt mer än mig med mina 53 kg.

"Jadu, tuff fråga, men sätt du dig i mitt knä så överlever vi nog den här färden." säger han med ett skratt och sätter sig ner.

Jag kan inte låta bli att skratta när jag sätter mig i hans knä. Undra om jag någonsin kommer vänja mig att det alltid är fullt med folk överallt.

Vi hoppar av vid det lilla centrum som ligger nära min lägenhet. Det är så smidigt att det finns en mataffär, en frisör, några butiker, gymmet och såklart några pizzerior och en mack.

"Vad tycker du vi ska äta idag?" frågar jag när vi går in i mataffären och tar en korg.

"Jag äter allt, är Saga och Elin hemma? Tänka om dom också ska käka med oss."

"Tror inte det, dom har tydligen mycket med skolan hela den här veckan."

Jag viker från Eriks sida och går in bland frukt och grönsaker. Jag är inte speciellt bra på att laga mat, sämre på att komma på vad man kan laga.

Jag plockar på mig några bananer och sallad. När jag står och känner på tomaterna märker jag någon som ställer sig bredvid mig.

"Vad tror du om att göra kycklingpasta?" frågar jag och lägger ner tomaterna i korgen innan jag vänder upp blicken mot den som jag tror är Erik.

Jag spärrar upp ögonen och flämtar till. Det är inte Erik, inte i närheten. Jag känner hur det hettar om kinderna. Jag har inte sett honom sedan i lördags. Sedan vi...

"En annan dag, jag måste tyvärr jobba ikväll." säger Adrian och ler flirtigt.

"Förlåt, jag trodde det var Erik." säger jag och skrattar till.

Jag ser hur det blixtrar till i hans ögon innan han lyfter frågande på ögonbrynen.

Innan jag hinner säga något mer kommer Erik fram till oss och ler roat först mot Adrian och sedan vidare till mig.

"Tjena, Adrian, visst var det så?" säger Erik och sträcker fram handen.

Jag sluter ögonen i en sekund. Erik vet mycket väl vad han heter och vem han är, men jag ser att han njuter av att retas med mig när han ser hur Adrian biter ihop käkarna och sträcker på sig, mer än vanligt, när han tar Eriks hand.

"Kom du på vad vi ska äta gumman?" fortsätter Erik och lägger armen om mina axlar. Jag får bita mig i tungan för att inte brista ut i skratt när jag ser Adrians reaktion.

Jag får harkla mig innan jag vågar säga något. Adrian vet att Erik är min vän, men med tanke på hans blick tror han nog att vi är mer än så, och Erik gör det knappast bättre, men Adrian vet ju inte att han är gay.

"Jag föreslår kycklingpasta." mumlar jag med jag vågar knappt titta upp på Adrian så jag vänder blicken upp mot Erik istället och rynkar pannan när han bara ler.

"Ja men det blir perfekt, äter du med oss Adrian? Ni är ju trots allt grannar." säger Erik med en road ton och jag känner hur jag rodnar. Vad håller han på med?

"Ja, det gör jag gärna." säger Adrian kort så jag flämtar till.

"Skulle inte du jobba?" frågar jag snabbt.

"Det bästa med att äga stället är att jag bestämmer själv."

"Okej, ja det är klart." mumlar jag och ler försiktigt.

"Men så trevligt, kom så fixar vi med allt innan vi drar, du har bil va?" frågar Erik Adrian och dom börjar gå vidare längs gången.

Jag står kvar två sekunder innan jag följer efter. Vad har du nu ställt till med Erik, tänker jag roat innan ett litet nervöst orosmoln fladdrar till i magen...